Det börjar på I och slutar på dyll.

I badrummet i vår sommarstuga bor en pinuppa. Hon är rackarns stilig med randig badhandduk och blont böljande hår, samt en fot som är sådär naturligt balettsträckt. En sån fot ville jag alltid ha när jag var liten, en välmarkerad hålfot, ungefär som på Barbiedockorna. När vi renoverade i Bexet för ett några år sedan efter översvämningen hittades pinuppan på vinden. Fick inte morfar hänga upp den för mormor när de byggde Bexet 1954? Ingen vet varför hon glömts bort, men nu är hon avdammad och upphängd.

De senaste dagarna har gått i tecknen av ett enda ord: idyll. Jag fattade det visa beslutet att åka med mamma och pappa ner till Bexet och det ångrar man ju aldrig någonsin. S-p-e-c-i-e-l-l-t inte när det är 25 grader varmt, ljusgrönt på alla träd, solvarmt vatten i sjön och det bjuds på våfflor med grädde och svenska jordgubbar i trädgården.

Alla vetenskapliga undersökningar visar att Bexet är den allra vackraste platsen på jorden.











Men det var liksom inte slut där. I söndags kväll, väl hemma i Göteborg igen, drog vi nämligen till klipporna vid smitten med Kalle och Therese för att grilla och fiska plattfisk vid/i havet. Följande hände:

• Grillen vägrade tutta eld.
• Vi fick ingen fisk.

Nummer ett löste sig efter trägen pyromanverksamhet och skälet till nummer två var lätt att utröna: vi bottenmetade efter plattfisk på ett ställe där hela botten var täckt av tång. Inte så många plattfiskar på lur, därvid. Trots dessa minimala missöden var det en kväll av äkta prippsblåkaraktär och jag fantiserar redan om att det är just så resten av alla sommarkvällar i år ska se ut.





Idag var det soligt igen och jag stack hem från skolan tidigt. Då gjorde vi två saker. 1. Åkte till Smitten och badade. 2. Åkte till Udéns Sport och köpte varsitt par nya skidor.
Märklig kombo, men i andra änden av sommaren bor vi ju i alperna!