Det är väldigt lätt att känna igen min släkt under Göteborgskalaset, det är alltid vi som står och tjoar ljudligast och mest intensivt. Så också idag. Min kusin och hans pappa sprang som vanligt så jag och David mötte upp hejarklacken som bestod av mamma, moster Marianne, kusin Sara (som ju ökade spänningsmomentet med sin blotta närvaro, tokgravid som hon är tre dagar efter beräknad bebisankomst), Johan och lilla Klara.
Innan resten anlände stod jag och D själva och kikade på de svettiga löparna. Jag anmärkte på hur ovanligt tysta och tråkiga alla åskådare var - såhär tyst brukar det ju aldrig vara. Det visade sig bero på att resten av vår familj inte hade kommit ännu, när de väl var på plats lade sig en ljudmatta av "Aooooh, iiiiih,, heeeejAAAA, STEEEFAAAAN, Gert-ERIIIK, komigeeen, ooooo, iiiii, aaaaa, heeeejAAAA" över Kungsportsplatsen.
Måste säga att familjerna Lagerfors/Johansson/Gottfridsson/Jansson även år 2011 sköter sig exemplariskt som motivatorer!
