Fasnacht - kvällen då jag blev en ko.

Igår var det match igen, kvartsfinal fyra. Tyvärr tyvärr tyvärr slutade den 6-7 åt fel håll efter en stark upphämtning från Köniz och den sjukaste utvisningen jag någonsin sett på en innebandyplan. Synd. Nu är det vinst resterande tre kvartsfinaler som gäller för att ta sig vidare till semi. 

Gårdagskvällen var också sista kvällen på högtiden Fasnacht, när ALLA bernare klär ut sig i syperseriösa utklädningskostymer och drar ner på stan. Det är som en sommar-karneval utomhus, fast i februari. När David åkte till Zürich efter matchen (för att hämta Johan och Jorun som är här på besök) åkte jag med Sofia och Andreas hem till deras/vår schweiziske vän Phillippe. Han visade sig ha så många kostymer på lager att det räckte till alla, och i hissen upp kungjorde Sofia att jag skulle få bli ko (och att hon skulle ha den coola piratdräkten). Ett fullt förståeligt val från hennes sida! Dock gillade jag verkligen kon. Den var grym. 

Väl inne i stan fick jag en chock. Hade aldrig väntat mig så sinnessjukt mycket folk överallt. Och ALLA var utklädda. Faktiskt sjukt roligt, och definitivt en sak man måste uppleva när man nu bor här. Mer än en kom fram och ville "känna på mitt ljuver", vilket kanske var lite suspekt dock :) Efter att vi tryckt oss fram i folkmassan en stund kom David, Johan och Jorun från flygplatsen och joinade. De var utklädda till helt normala människor. Funkar det med. :)

Juligt och kuligt.

Alltså, jul. Vilken oerhört bra högtid det är. Man liksom bara myser och äter choklad och träffar alla och umgås och fikar hela dagarna och har massa fina saker överallt. Och i år hade vi även SNÖ. Lyckan.

Och så firar man så himla länge. David och jag smygstartade julfirandet innan jul i Jönköping med hans familj och vänner. Den 22:e sov vi hos Davids gamla bästis Janne och hans tjej Nina. De har lärt sin lille son Love att fnysa till påståendet Nu gjorde HV71 mål och att ta sig för huvudet med förtvivlad min när han hör frasen Åh nej, jag är halvtysk, vilket var oerhört underhållande att få beskåda innan lillen skulle knalla iväg till dagis på morgonen.

Den 23:e firade vi jul med Davids familj. Det spelades spel och skivor och åts mycket och god mat. David fick ett flugfiskespö i julklapp, och verkade så sugen på att få prova det att jag övervägde att stanna till vid Munksjön med honom på hemvägen så att han skulle få provkasta lite.

Sen kom den riktiga julen, jul på Ådäljan. Som jular ska vara och alltid är. Vi åt lussekatter i sängen, spelade Kinaschack (ryktet säger att D fuskade), tittade på Kalle och lämnade - trots att vi ätit oss sprängmätta - säkert två tredjedelar av julbordet kvar.

Pappa gick som vanligt iväg till grannen utklädd till världens finaste tomte i vit päls och träskor. Och med tanke på julklappsberget under vår gran och klapparnas väldiga braighet misstänker jag att han kanske faktiskt är den riktiga tomten. Och resten av familjen den riktiga tomtefamiljen. Tack snälla ni!

Nytt inslag för i år hos oss var Julklappsleken. Väldigt rolig. Alla ville åt ett snyggt guldigt ljus och efter lite byteshandel när slutsignalen gått blev det mitt. Det var lite orättvist att mamma hade fixat alla klapparna, men nästa år får vi ta och köpa en var!

På juldagen åkte vi som alltid ner till Hylte och gick på det i raden tjugonde släktkalaset ute i de småländska skogarna i Vare. Jag har ju tidigare berättat om maten vi bjudits på genom åren, alltid något spännande. Bland annat har det varit bäver, canadagås, rådjurs-carpaccio och struts. 2009 var inget undantag, i år blev det hare. Totalt åtta stycken. Sju av dem var skjutna - jag visste inte riktigt om Alf skojade när han sa att det kunde finnas hagel kvar i köttet, men det gjorde han inte, visade det sig - och en var påkörd. Imponerande att orka bjuda mer än 50 personer på middag dagen efter julafton, och att dessutom göra det till ett kulinariskt äventyr varje gång. Den hemlagade glassen med blåbär är ett stående och omåttligt populärt inslag.

På juldagskvällen firade vi som vanligt bonusjul med "närmaste släkten" som numera innefattar hela 23 personer tack vare nya kusinbarn. Det är så skoj att ses allihop på en gång, inte så ofta man gör det direkt. Även om man väldigt gärna skulle vilja.

Kronan på verket efter allt julfirande är att få somna i stugan i Bexet och se ett långsamt snöfall över isen när man tittar ut genom fönstret på annandagens morgon. Som jag älskar det stället.

Hoppas ni haft en god jul!

Zibelemärit - kvällen då vi vadade i konfetti.

När jag var liten trodde jag alltid att konfetti var godis. Om det hade varit det, hade högtiden som firades idag i Bern inneburit att det regnade godsaker hela dagen i hela stan. Nu var det inte så, men dagen innehöll rätt mycket gott även som det var. Högtiden heter Zibelemärit och börjar klockan fyra på morgonen med en lökmarknad, då hundratals stånd öppnar och säljer allt som man kan göra och baka med lök i. Vilket tydligen är mycket. Sen under dagen springer alla barn omkring i stan och kastar konfetti på varann och alla andra tills det bokstavligt talat är så tjockt med små färgade flingor på marken att det liknar drivor av snö. Faktiskt ganska fint.

Vi åkte in först på kvällen för att känna på stämningen, få flingor kastade i håret av söta barn och dricka Heisser Glühwein som tinar upp kvällsfrusna fingrar. Men eftersom glühweinet var slut överallt blev det en lång, lång fika på Starbucks istället. Mmm, blueberry cup cakes och double chocolate super-duper-extra cupcakes och hot chai tea latte yummyyum. Allt låter extra gott på engelska, och lite extra gott på Starbucks. Jag säger som Borat. It's nice.