Dagens bild från ett främmande land: Peru

Okej. Idag har jag på ett nästintill autistiskt vis ägnat timmar och åter timmar åt att sortera gamla bilder på datorn. Jag har till exempel sett till så att datum och tid på alla bilder stämmer med verkligheten, får panik av tanken att man ibland glömt ställa in kamerans tid och att bilderna då hamnar lite huller om buller. Så får det inte se ut hörrni!

Resultatet är i alla fall att jag hittat en massa bilder som jag inte sett på länge, och jag kom på en ny grej som vi kan köra här på bloggen då och då, så att de liksom används och inte ruttnar bort på min hårddisk. Härmed presenterar jag Dagens bild från ett främmande land.

Och så presenterar jag dagens bild, från det främmande landet. Idag: Peru. 

Amantani, Lago Titicaca, Peru. Oktober 2006.

(PS. Vad tror ni om den här idén? Värt? Ovärt?)

"När jag gick på högstadiet..."

Önskerubrik önskad av Josefine.

Högstadiet, mon dieu. Flashbacks av ljuslila Savann-byxor och uppsnurrade hårnålsfrisyrer flimrar förbi. Blickar över skåpen, killar på mopeder och gula tegelväggar i korridorerna.

Min klass, A-klassen, var inte tuffast. Det var inte vi som tjuvrökte och sprang omkring i Fila-skor som E-klassen, och vi var inte heller uppdelade i massa små gäng som C-klassen. Min klass hade den där sammanhållningen som de andra var lite avundsjuka på. 

Jag umgicks i ett stort gäng som bestod av mig, mina tre bästa tjejkompisar och "killarna", och vi kallades för Beverly Hills-klassen eftersom vi brukade kramas i korridorerna och sitta i varandras knä. Det var rätt mysigt.

I Sävedalen var det handboll som gällde och precis som i varje svensk högstadieskola (gissar jag) var ett bra bollsinne synonymt med popularitet. Jag spelade handboll i åtta år - och det var skitkul - men i ärlighetens namn var jag inte särskilt bra. Eller, jag sög. Jag gjorde mål ibland, men ganska sällan, och jag tror inte att jag någonsin lyckades göra fler än två mål i samma match. Lyckligtvis var det inte bara handboll som räknades i min klass, hos oss var det även rättså coolt att vara "bra i skolan". En väldig tur för mig för jag var en sån där unge som hade lätt för mig och mvg i nästan allt.

Högstadiet var fint på många sätt. Det var filmkvällar i Sofias källare, lappskrivning på lektionerna och ilningar i bröstkorgen när handen hos den man var kär i nuddade ens egen. Gud, vad det ilade!

En gång krockade jag med Jonas Holst från parallellklassen. Smash, frontalkrock med mopederna, ambulans till sjukhuset. Ingen blev allvarligt skadad och på det stora hela var det ganska trevligt med uppmärksamheten som krocken förde med sig. Kommer fortfarande ihåg förväntningarna när jag skulle gå tillbaka till skolan och alla visste att jag hade legat på sjukhus. Det var stort. Min sjukhusvistelse varade nog bara åtta timmar eller så, men på den tiden räckte det för att man skulle bli en spännande person. 

Det här med status var ju väldigt viktigt, farao vad jobbigt egentligen. Minns den där ångestladdade pressen av att alltid vara med överallt - om man reste bort när de andra hade setts kändes det som att man hade missat något livsviktigt som aldrig kunde tas igen. Och i början, i sjuan, var vi skräckslagna över att betraktas som töntiga eftersom en del av tjejerna som kom från andra skolor redan hade börjat med stringtrosor och det hade inte vi.

Men mest var det bra. Jag blev kär i Johan på högstadiet och Johan blev kär i mig och vi blev Årets par på balen i nian. (Icke att förväxlas med det amerikansk-inspirerade "årets king/ queen" som erhölls av skolans häftigaste. Hon som blev queen jobbar idag som fotomodell i Paris och Milano, lite lustigt ändå.) "Årets par" var en utmärkelse av lite "gulligare" karaktär, vi fick varsin t-shirt som jag fortfarande inte kunnat med att slänga för alltihopa var så rart på något vis. 

Johan och jag var ihop långt in i vuxenlivet, i nästan ett decennium, och han är fortfarande en av mina närmaste vänner. En av de viktigaste. För några veckor sedan fick han en liten son, och han har gift sig med en tjej som är jättebra.

Och jag har träffat David, och är fortfarande bästis med Sofia och Nicole. Tänk ändå, att livet liksom fortsatte efter de där högstadieåren och bjöd på en massa mer. Tänk att det har kommit en tid när högstadieåren plötsligt känns avlägsna. Tänk vad man inte trodde då att de någonsin skulle göra det.

Niceville

Läste just ut Niceville av Kathryn Stockett och måste tipsa! Boken handlar om den amerikanska södern på 1960-talet, och om en ung, rik, vit kvinna i Mississippi som bestämmer sig för att skriva en bok om några färgade hembiträden som arbetar i hennes vänners familjer. Man får följa deras arbete med boken och riktigt känna riskerna de tar genom att skriva den. Niceville känns som ett väldigt viktigt tidsdokument över historien och skulle verkligen göra sig bra som litteratur i skolorna. 

Jag var ju inte i den amerikanska södern under 60-talet och kan inte veta hur det var, men känlan är att Kathryn Stockett lyckats fantastiskt bra med beskrivningen. Hon förmedlar både de fruktansvärda orättvisorna, rasismen och utsattheten, men också den vänskap och närhet som fanns mellan en del familjer och deras hembiträden mitt i allt det ojämställda och vidriga. En balansgång som måste varit svår under skrivprocessen.

Jag sträckläste boken från pärm till pärm nästan, den är väldigt bra.

Matgodis

Ingenting är så gott som Arlas gourmet-crème fraîche "saffran & tomat". Så vet ni.

Bloggen rekommenderar: lite ledighet

Jag älskar att vara lite ledig, man hinner så mycket. Igår drack jag öl på andra lång med Josse och Anders och Linnea. Idag kom Sigrid kom hit på lunch och sen körde jag en shopping-spree med Nicole. Toppade kvällen med att gå på bio med Malin och Björn. I morrn kväll blir det ölprovning hos Johanna (en annan alltså, jag talar inte om mig själv i tredje person) med Diggi och några fler och på lördag häng med Sofia A som kommer hem en sväng från Schweiz. (Hurra, har längtat!)

Men vet ni vad det sjukaste är? Det är att trots alla dessa miljarrder aktiviteter så har jag massa, massa tid till att ligga i sängen och läsa bok, flytta över i soffan och läsa bok, måla hyllor, dona, greja lite, äta glass, pilla naveln och läsa mer bok halvliggandes i fåtöljen. Hur skönt är inte det?

D är i Schweiz några dagar och jag saknar ju honom och så, men alltså, älskar samtidigt så himla mycket att strutta runt ensam hemma. Det. Är. Så. Gött. 

Några lediga dagar plus me-time = nytt liv åt själen. Hallelujah.

Önskerubriker.

Nej, jag vet, jag är inte snabbast i stan direkt. Den här önskerubriktrenden startade ju på bloggarna för en halv evighet sen, men ändå: bra idé ju. Jag tänkte att vi kör! Och nu när alla andra redan hållit på med den här leken ett tag blir det ju ännu lättare för er att komma på rubriker.

Alltså: Ni kommer med rubrikförslag i kommentarsfältet och jag skriver sedan inlägg till rubrikerna. Snälla snälla skriv nu ett förslag (vad som helst funkar ju!), det blir så pinigt annars.

Länkkärlek: Kära vardag

Fifi som skriver bloggen "Kära vardag" är en för mig ganska ny bloggbekantskap som jag tycker att ni ska spana in! Hon har en skitgullig bebis som heter Elly och skriver på ett roligt sätt om sin vardag i Majorna. 
Det jag gillar allra mest med Fifis blogg är att hon skriver som det är. Det är inte bara göllegölle hela tiden, ibland blir hon till exempel kissad på. Hon vågar erkänna att hon bloggar slash kollar på tv medan hon ammar, drar gärna ett fisskämt och verkar vara en väldans härlig person. (Kan tänka mig att bloggen är fantastisk för alla som har en egen liten bebis och kan känna igen sig i alla babysimsneuroser och annat, men den är väldigt, väldigt rolig även för oss som inte har barn än.) In och läs med er!

Tönts.

Flera stycken sportbilar fräste just förbi vår lägenhet så snabbt att väggarna i hela huset dallrade, jag såg skymten av en röd och en lila bil när jag blickade ut för att se vad fan som stod på. Man såg bara fartränderna efter dem samt en skock människor fasttryckta mot väggen av tryckvågen.

Blir alltid mycket irriterad över sånt beteende, jag får en sån otrolig lust att tala om för de här fräsiga killarna (gissar jag att det är) att de Inte. Är. Häftiga. Dsch, dsch, örfil och förolämpning. Samma sak med såna som kör motorcyklar med trimmade motorer eller vad det nu är som skapar det där fasansfulla ljudet. 

En gång kom det en man och körde en motorbåt på det här sättet, i kanalen vid storan. Där satt jag glad i hågen och käkade glass med M och vi störde oss lite på tönten som brände förbi fram och tillbaka i sin motorbåt och fräckade sig. Plötsligt tappade föraren dock kontrollen och körde rakt in i stenväggen (!) med sin båt, och hans polare på vattenscooter blev asrädd och drog vidare. Det kom en ambulans, killen var nog skadad verkade det som, och ändå satt alla - alla! - på gräset med sina glassar och bara skrattade. Filmade med mobilkamerorna och hånlog. 

Det är det straffet man får om man ska åka runt och fräcka sig i motorfordon. Just sayin.

En dag.

Läste nyss David Nicholls "En dag", gillade den verkligen. Jag läste den på svenska och översättningarna var visserligen lite taffliga (vem säger hej killar, ge mig fem! eller utbrister hurra! när de hittar något de letar efter?) men det gjorde inte så mycket. Det som var bra med språket framgick ändå. 

Jag funderade lite på vad jag gillade med boken och kom fram till att det är att den är så fruktansvärt realistisk på nåt sätt. Den beskriver liksom hur livet är, den är inte mer dramatisk eller perfekt eller tragisk eller osannolik, utan bara så som verkligheten är. Och det är trots allt ganska ovanligt i böcker och film, det är alltid så mycket MER av något än det är i verkliga livet. Tyckte den här stack ut lite med sin vanlighet. 

I höst kommer filmen, med Anne Hathaway och Jim Sturgess i huvudrollerna, och även om Anne Hathaway inte alls ser ut som jag föreställt mig bokens Emma (framför allt inte i de där hemska hemska glasögonen de spökat ut henne i i avsnitten där hon ska spela "ung och politiskt engagerad") så ser jag fram emot att se den. Men känner på mig att det finns risk för att bli besviken.

Västkustkräftis.

Vi åkte till Fjällbacka på kräftskiva i Martins sommarstuga. Den - visade det sig - bestod av två stugor plus friggebod, ihopbyggda av en enorm altan med utsikt över havet och ett helt eget berg. Man bara jaha här har vi varit kompisar i elva år och det här är första gången du tar med mig HIT, you crazy person. 

Hur som helst var det väldigt härligt! Jag njöt halvt ihjäl mig av att solen sken hela tiden och vi bara slappade hela dagen och dansade på terassen till klockan fyra. Jag dansade sporadiskt, de ihärdigaste dansarna gjorde det konstant - imponerande energi. Det var gott med kräftor också, även om våra röda kinesiska inte var i närheten av lyxigheten hos Thomas färska havsisar. (PS. Vi stannade på Ica Maxi i Torp på vägen dit och där kostade kräftor 350 kr per kilo. Vi frågade hur många kräftor ett kilo är, och snubben snarade "5, kanske 6". Man bara eh okej, inte aktuellt.).

I morse frullade vi i solen och på vägen hem tog jag och D en liten utflyktsvända vända längs kusten. Vi åkte till Fjällbacka men hittade tyvärr aldrig helvetesgapet (Ronja Rövardotter spelades ju tydligen in där! Jag blev lite starstruck av tanken att få se helvetesgapet), men i Hamburgsund hittade vi en go loppis. Jag köpte en fin plåtburk (väldigt ovanligt jag vet) och sen körde vi hemåt på småvägarna och gick på varenda gårdsloppis vi såg. 

Det blev fyndat en vinylskiva och David hittade en "teleguide" som han inte kunde låta bli att köpa. Vi vet inte riktigt vad det är för något, men det ser ut som en 80-talsdator med en telefonlur ovanpå.

Plåtburken blev fin i köket.

Sista dagen.

Har jobbat sista dagen på sommarviket, känns jättejättekonstigt och lite sorgligt. Blev dock lite rörd av en massa fina ord och av att en (medelålders manlig) kollega gav mig en supertjusig rosa blomma i kruka som han hade odlat fram själv. En blomsterlönn, tror jag att den hette. Så himla gulligt. Gillar den väldigt mycket och hoppas att den kommer att få nog med sol och vatten i mitt kök för att överleva länge länge.

En annan grej: visst är det lustigt att folk hejar på varann mer när det regnar? I vanliga fall passerar man bara folk på trottoarer och cykelbanor, men när det regnar tittar alla på varann och ler, som i en hemlig förståelse. "Oj, gud vad blött det är, vad tokigt" säger man till varann med det där lilla leendet. Trevligt, men lite konstigt.

Länkkärlek: Bloggfrossa och Tuffast av alla

Idag blir det två flugor i en smäll, varsågoda för två mycket bra bloggar som skrivs av Mikebike och Josefine som bor i Majorna. De är alltså sambos med varann men jag har inte slagit ihop tipsandet för att de inte förtjänar varsitt inlägg (det gör de), men för att man med fördel kan läsa bloggarna samtidigt. Nämligen väldigt kul när de råkar skriva om samma saker från varsitt perspektiv.

Första bloggen, Bloggfrossa & Mannen som blev trött, skrivs av Mikebike. Han är så sjukt jävla rolig att jag vågar påstå att ni VERKLIGEN missar något om ni inte läser honom. Mikebike skriver om att köpa löpartights och ta till sig löparkulturen, om misären när ens badrum går sönder och man "måste" ta tid på sig själv när man springer till gårdens gemensamma bastu och duschar där, och han har en personlig relation till McDonalds kundtjänst eftersom han gjort det till sitt livsmission att se till att företagets personal flurrar McFlurryn på rätt sätt. Inläggen läses med fördel inte på arbetsplatsen om man försöker dölja att man tagit en liten paus i arbetandet, för det är väldigt troligt att man skrattar högt. 

Josefines blogg Tuffast av alla började jag läsa när deras renoveringshelvete just hade satt igång, och jag föll direkt för de fantastiskt komikbittra skildringarna av det lilla helvete det innebar. Nu har hon börjat lägga upp bilder också, och man bjuds till exempel på boktips, urgulliga bilder på barnen S:et och Tintin och festliga beskrivningar av M:s tillkortakommanden. 

Varning utfärdas för avundsjuka över parets mycket snygga bokvägg med tillhörande fåtölj. 

M och J verkar vara grymma personer, jag hoppas att jag någon gång har ynnesten att få träffa dem in det verkliga livet. Vi bor ju ändå i samma stad liksom.

Flashflash

TT har just flashat den stora nyheten "Viktoria är gravid" och jag har ojat mig en lång stund över det svenska folkets överdrivna fascination inför detta.

På redaktionen har man i en stunds tid kunnat höra skämten om att sätta rubriken "Vem är pappan?", men det verkar som att danska tidningen Extrabladet vinner tävlingen skojigast rubrik på temat. Folk skrattar just nu ihjäl sig åt den här rubben.

Vedspisen.

På tal om det här med att inte kunna slänga gamla saker. Det var samma sak med den gamla vedspisen som vi hade i köket i sommarstugan, som stått i vedboden i några år nu och samlat damm. Den kan man man ju inte heller bara slänga sådär! 

Jag insåg såklart att jag inte borde släpa med den svintunga klumpen hem till min lägenhet, men vi borstade av den, köpte några zinkhinkar, planterade pelargoner i dem och ställde dem ovanpå spisen invid husväggen. Blev tjusigt, och påminner oss om de goda gamla vedspisåren. Mycket värt att spara med andra ord. (Plus att man slipper lyfta in den i bilen för att åka och slänga och bryta ryggen på köpet).

Om det här med Göteborg och regnet.

En fotograf jag känner skrev igår kväll på facebook att han var ute och plåtade en kille i badbyxor som simmade på motorvägen. Och bilarna som körde hade vatten upp till fönsterrutorna, tydligen kom det 23 mm på en timme. 77 mm totalt.

Tycker att det säger allt om vädret i Göteborg sommaren 2011.

Helgernas helg.

Alltså, har haft världens bästa helg. Bästis Sofia har varit på besök från Stockholm, vi hängt nonstop och det har varit mighty fine.

I fredags låg vi på en filt vid havet och läste böcker. Och bäst av allt: DET VAR SOL! DET VAR VARMT! JAG HANN BADA MASSOR! 

Var inte alls överdrivet lycklig över det som ni hör. På kvällen hämtade Sofia mig från jobbet och när vi kom hem hade hon bakat kladdkaka och köpt glass och annat gott, som alltid när vi umgås. Vi kollade på en ganska dålig film och somnade i soffan.

På lördagen åkte vi ut till Öckerö. Jag och hela familjen skulle fira mammas kompis Elsegun som fyllde 60, och S hängde på, vem vill missa en dag i skärgården när man får chansen liksom?

Jag och min brorsa och barnen i den familjen växte nästan upp ihop, våra föräldrar var kompisar och mammorna jobbade deltid och passade alla fem kiddos varannan dag där i slutet av 80-talet. Nu för tiden ses vi kanske bara en gång om året, men det är fantastiskt skoj när det väl blir av. 

Solen sken hela dagen och vi gick iväg från kalaset för att bada lite, jag var inte oäven inför ett dopp om man säger så. Hade oförklarligt nog glömt badkläder men Elsegund lånade ut sin grönblommiga baddräkt och räddade mig - om sommaren tar slut nu så fick jag i alla fall ett sista salt dopp den här lördagen.

På kvällen hängde vi hos min bror och hans tjej i deras fina lägenhet. De har nyss blivit sambos, och nu har de hittat en hemlös katt också som de tagit hand om. Den var det sötaste jag sett, orange lång päls, mycket kelig personlighet och enorma tassar med sex (!) tår på varje. Både Anders och Linnea älskar redan den där lille kissen, och det var nästan lika gulligt att se dem ta hand om den som det var att se katten själv ("Johanna, tror du han vill ha släckt lampa eller tänd när han ska sova? Tror du han är törstig? Är han inte lite mager? Tänk om han vill gå ut, nu tittar han på fönstret!") 

Jag hoppades nästan lite på att de ska behålla den, men både A och L tycker (med rätta, såklart) att det är elakt att ha katt i lägenhet. Så nu gör de allt för att hitta ett bra hem åt den. Och allra helst hitta dess riktiga ägare förstås! (Om någon känner till en bortsprungen katt i Bagaregården/Strömmensberg så hojta för guds skull.)

Vi avslutade kvällen igår med andra långgatan-öl med Diggi och hans norska kompis, och idag har vi shoppat, lunchat och gått på bio. Det känns som att vi slappat hela helgen men ändå hunnit med en kvadriljard saker. Före bion fick vi hybris också och tänkte vinna en miljon på triss - hade varit så himla bra avslut på den perfekta weekenden liksom. Mycket förvånade skrapade vi oss dock fram till en vinstsumma på noll kronor.

I morrn kommer D hem från Prag och för att vara en vänlig flickvän har jag nu ägnat kvällen åt att skrubba lägenheten. Det behövdes kan man säga, ingen av oss har hunnit dammsuga en enda gång på hela sommaren. Dammråttorna jag hittade var i storleken verklig råtta. Fräscht.

Solen är alltid varmare på andra sidan den kyliga kvällen.

När jag cyklade hem från jobbet tänkte jag att det hade varit lite skönt med vantar. VANTAR? Är detta verkligen okej? Jag tänker nej på den.

Nä, i morrn är det jag och Sofia som drar till havet. Jag ska sola, jag ska bada, jag ska svettas och jag ska läsa böcker, och då och då ska jag oja mig med ett osh, vad VARMT det är alltså, medan jag svassar ner till vattnet för att ta mig ett tredje, eller femte, svalkande dopp. Jag ska eventuellt utbrista ett äkta ooiih á la tant-dopp när jag doppar mig, men jag ska tycka att det är skönt.

Okej? Okej.

Om nostalgi och sånt.

Morfar, i den gamla blå ekan i Bexet. Någon gång på 80-talet.

Här är jag ganska nyfödd tror jag. Långa slängiga ben.

Morfar jag jag ligger och vilar oss lite på Jonsbogatan i Hylte där han och mormor bodde.
(OBS. Jag brukar inte skela sådär mycket i vanliga fall.)

En gång för länge sen, på 50-talet tror jag, byggde min morfar en lekstuga åt min mamma och hennes syskon. Den stod ute i Bexet vid sommarstugan som vi fortfarande har och älskar. När syskonskaran blev tonåringar och hade lekt klart med den lilla lekstugan, bestämde de sig för att sälja den. En familj på en gård i närheten slog till på affären, de målade den i samma ljusgula färg som deras hus hade och där, i deras trädgård, stod den sen i en halv evighet.

Mamma, moster och morbror kom på efter ett tag att det hade varit kul att ha kvar lekstugan - de ångrade sig - men bytt är bytt och kommer aldrig igen ju. Familjen som köpt lekstugan ville inte sälja tillbaka den, inte ens för ett högre pris.

Inte förrän för några år sedan. Då var del alldeles fallfärdig och skulle rivas, och så kom de att tänka på att vår släkt kanske ville ha stugan tillbaka ändå efter alla de där åren. Och det ville vi! Den fick behålla sin gula färg, sitt läckande tak och sina spruckna tapeter, men det var vår lekstuga. Morfars lekstuga. Och vi ställde den vid sommarstugan där den hörde hemma.

Nu i sommar har vi byggt en friggebod i Bexet, och när jag säger vi menar jag mina föräldrar och min moster och hennes man. Vi kusiner har hjälpt till det vi har hunnit också förstås, senast i lördags var jag där och målade ribbor för glatta livet.

I och med byggandet har vi varit tvungna att riva både lekstugan och den gamla ved- och verktygsboden som stod där innan, och nu har jag insett vilken otroligt nostalgisk person jag är.

Jag fäster mig vid saker. Jag kan inte släppa dem. Jag kan inte hjälpa det.

När lekstugan skulle väck fick jag lite panik, men lyckades spara de gamla fönstren - vita och flagnade, någon saknad ruta här och var. Men ändå: vackra gamla fönster med spröjs, såna man ser på loppis ibland och blir kär i. Jag blev överlycklig. Nu har jag tänkt att jag ska sätta foton bakom glasen och göra om dem till ramar.

När sedan vedboden skulle bort blev det just likadant - i panik blickade jag bort mot den och letade efter något - vad som helst - som var löstagbart och därför möjligt att spara av nostalgiska skäl. Hörde mig själv ropa "Mamma! Släng inte dörren! Spara dörren! Jag vill ha dörren!".

Så nu har jag en stor röd trädörr också. Efter lite klureri har jag kommit på att jag ska måla den vit, sätta stora krokar på den och luta den mot väggen (eller kanske slå på stort och sätta fast den på väggen) i sovrummet. Den ska jag ha att slänga kläder på istället för att slänga dem på golvet. Har nästan lyckats intala mig själv att detta har en verklig och praktisk funktion, och att det inte bara är ett sätt för mig att slippa lära mig ta farväl av saker jag hållit kära.

Det är så obegripligt svårt att göra det, ta farväl. Det är som att något väldigt innerligt går förlorat för alltid om jag inte får spara en träbit eller två från morfars lekstuga och från den älskade gamla vedboden.

Håller ni också på såhär?

T.v. Vedboden har rullats bort och ska snart rivas: framför den ska friggeboden byggas.
T.h. Lekstugefönstren! Visst är de fina?

Länkkärlek: Linn på Just another fucking blog

Linn ska ni läsa! Hennes blogg är hysteriskt rolig. I en kaskad av korta men sjukt många inlägg skriver hon känslostarkt om saker som händer. Om grejer hon är arg på, om längtan efter att träffa någon som kan ta henne lite på brösten och ge henne en onge.

Linn älskar kött och hatar trams. Den här människan vill man träffa på riktigt, hon verkar helt underbar.

Fynd.

Jaha, då kom det hårdaste regnet i mannaminne utanför fönstret igen då ja. Det här med att vara nöjd med att jobba kvällar en vecka för att man då kan "åka iväg och sola och bada på dagarna före jobbet", har än så länge inte resulterat i särskilt mycket "solande och badande före jobbet", det kan jag säga er.

Hade tänkt ha den här gulliga klänningen som jag fyndade förra veckan, men nu när jag tittar ut på augustiregnet tänker jag mer: stövlar, regncape, bävernylonoverall?

An inconvenient truth

Den här har jag just snott av Apple, dear?- Sofia, som snott den av Amningshysteri-Jonna, som i sin tur också skickat den vidare. Mycket tänkvärd konversation.

Länkkärlek: Heja Abbe

Mera bloggtips: Heja-Abbe, som skrivs av Abbes pappa Gunnar.

Det här är ju en väldigt känd blogg, de allra flesta av er känner säkert till den redan. Men jag tipsar ändå, utifall att någon enstaka kan ha missat den. 

Heja Abbe handlar om Abbe som har ett medfött hjärtfel, och allt vad det innebär. Den handlar också om storebror, och om mamman. Mest av allt handlar den om kärlek. 

Abbes pappa verkar vara så full av kärlek att det bara svämmar över, och man dör lite av finhet när man läser hans inlägg. Ibland handlar de om svåra saker, om att ha ett sjukt barn, om rädslan och sorgen. Ibland handlar den om helt vanliga saker, om vardagen. Men det som skrivs är alltid ärligt och innerligt och kärleksfullt. 

Som extra grädde på moset tar Abbes pappa härliga bilder, här är de allra senaste han lagt upp:

Länkkärlek: Onekligen

Dagens bloggtips: Onekligen-Lisa.

Jag har läst Lisas blogg i flera år nu, hon är både rolig och begåvad. Tillsammans med Gustav har hon två roliga och gulliga ongar. Den ena -Svante- är ganska ny, så han säger inte så mycket än. Men Rufus som är (och nu gissar jag) 3 år levererar fantastiska kommentarer dagarna i ända. Tex den här:

"MAMMA! JA VAKEN NU. JA VILL GÅ UPP."
"Mhmm."
"DU VILL GÅ UPP OCKSÅ?"
"Mhmm, nej. Det vill jag inte."
"MAMMA! *suck* "INTE BJÅKA NU. DU HA EN GLASS?"

Lisa har skrivit en svinbra ungdomsbok som heter Det är så logiskt alla fattar utom du (ja, hon har lånat titeln av Säkert, bara en sån sak), hon har ett jättefint hem i Stockholm och ett kanske ännu finare torp i Småland och ändå blir man inte ens avundsjuk utan bara glad, för hon verkar vara en sån som förtjänar allt bra.

Den här bilden säger allt om varför jag gillar Lisas blogg. Den är fin, den är charmig och den är rolig. 

Japan!

Vet ni vad?! Det har hänt en väldigt skojig grej. Jag har fått ett stipendium för europeiska journalister och ska åka till Japan i två veckor i november-december!

Jag fick en länk om stipendiet nyligen av Sigrid, bästa kollegan, och sökte. Mest på skoj, jag trodde verkligen inte att jag skulle komma med. Men se det gjorde jag. Jag och tre andra journalister i Europa har valts ut och vi åker till Japan för att lära oss en massa saker om landet. Vi ska mest bo i Tokyo, göra en massa olika grejer där, gå på föreläsningar av olika slag och sen ska vi även resa runt i landet. Bo på olika ställen, se Japans highlights. Iih!

Det ska bli t-o-k-r-o-l-i-g-t, enda smolken i bägaren är att jag har så dåligt samvete över att jag hade turen att komma med medan Sigrid (som ju tipsade mig om hela grejen) inte hade det. De kunde ta max en från varje land och på något sätt måste jag ha skrivit de bästa klyschorna i ansökan eller något. Åh. Hon förtjänar så himla mycket att få åka. Men det är som det är.

Ni som varit i Japan, ro nu hit med era bästa tips på saker som inte får missas!

Japan, japan! Bilder snodda från the internetz.