Det värsta som finns (och det är givetvis en överdrift, jag menar snarare "en grej som kan vara lite jobbig"), är när folk säker Å har du en blogg, vad handlar DEN om?
För mig är den första och största anledningen till att jag började blogga att jag vill ha någon form av dagboksdokumentation över mitt liv. För att det är kul att ha. För att jag får panik av tanken att inte kunna gå tillbaka och se vad jag egentligen hade för mig den där sommaren, eller förra torsdagen, eller under universitetssåren. Det är så mycket man minns genom dagboksinlägg och bilder som man aldrig någonsin hade kommit ihåg annars, och de där minnena vill jag helt enkelt inte vara utan. Jag skrev länge vanlig dagbok när jag var yngre men det finns ingen chans i världen att jag skulle orka det nu för tiden, det är lättare att blogga. Och dessutom är det ju så mycket roligare att göra det. Och lika roligt att läsa andras bloggar, få kontakt med kalasbra människor, underhållas av deras ord och glutta lite på deras liv. Och då är det väl klart att de personerna ska få tro att det finns någon som bryr sig om små skitsaker ur deras liv, för det finns det ju!
Det är hemskt, för i de stunderna känner jag alltid att det är lite pinsamt att erkänna att jag ens har en blogg. Oklart varför det skulle vara pinsamt egentligen, men kanske är det det här med att jag ha en så kallad dagboksblogg som inte handlar om något särskilt (eller rättare sagt om allt möjligt) som är problematiskt? För det vanligaste argumentet hos folk som inte gillar bloggar, är ju just det här tror de verkligen att någon bryr sig om små skitsaker ur deras liv?.
På något sätt gör det att jag har svårt att definiera min blogg för folk som undrar vad jag egentligen skriver om. Den här bloggen handlar ju om "lite allt möjligt", det är ju precis det den gör, men det låter ju inte klokt att svara så. Jag tror att det hade känts mycket enklare om den hade haft ett tema, om jag skrev om bara mitt jobb, eller om nån samlarhobby eller vad som helst. En nisch, en anledning liksom. En legitimitet. Det hade varit lättare att försvara än att jag bara skriver lite random om mitt liv och tycker det är kul om någon vill läsa.
Ibland försöker jag tänka på det där, vad som egentligen är min nisch - har jag någon?. "Dagens bild från ett främmande land"-serien är nog till exempel ett resultat av en sådan tanke. Det vill säga: vad har jag bra koll på som jag kan dela med mig av? Jo, jag har varit i ganska många länder och har sjukt många bilder från överallt. Jag kan tipsa folk om ställen att åka till, berätta om platser jag varit på, jag gör en serie av det! Och den har ju verkligen tagits emot med öppna armar och många har önskat mer (tack era snällisar!), men ändå kan jag ibland bli nojjig över att någon ska se det som skryt. "Kolla vad många länder jag har varit i", liksom. Fastän ingenalls har sagt något ens åt det hållet så påverkas man, jag, kanske nånstans lite av den där gängse bilden av att folk som bloggar är uppmärksamhetskåta och vill hävda sig.
Jag tänker mer att folk som bloggar kanske helt enkelt bara tycker att det är kul att skriva.
För mig är den första och största anledningen till att jag började blogga att jag vill ha någon form av dagboksdokumentation över mitt liv. För att det är kul att ha. För att jag får panik av tanken att inte kunna gå tillbaka och se vad jag egentligen hade för mig den där sommaren, eller förra torsdagen, eller under universitetssåren. Det är så mycket man minns genom dagboksinlägg och bilder som man aldrig någonsin hade kommit ihåg annars, och de där minnena vill jag helt enkelt inte vara utan. Jag skrev länge vanlig dagbok när jag var yngre men det finns ingen chans i världen att jag skulle orka det nu för tiden, det är lättare att blogga. Och dessutom är det ju så mycket roligare att göra det. Och lika roligt att läsa andras bloggar, få kontakt med kalasbra människor, underhållas av deras ord och glutta lite på deras liv. Och då är det väl klart att de personerna ska få tro att det finns någon som bryr sig om små skitsaker ur deras liv, för det finns det ju!(Ändå kvarstår det faktum att frågan men vad bloggar du om egentligen? är svår att svara på. Det blir ett "eehm jo jag skriver om..alltså ja, lite allt möjligt liksom". Men så tänker jag, att det kanske inte är något fel på lite allt möjligt, trots allt (?). Lite allt möjligt är ju som livet är mest.)
Hur brukar ni förhålla er till det där?
