Det började redan på vagnen

På grund av viket på dn kommer jag ju missa de två första skolveckorna. Men idag hade jag sett till att få jobba hemifrån Göteborg (sweet sweet), så jag kunde vara med första dagen i skolan. Reunion med klassen! Det kändes som en riktig flashback, en bra! Allt var sig likt.
Det började redan på spårvagnen. När jag messade Wiman "Vilken sal? Vi börjar väl kvart över? Annars blir jag sen", ringde hon skrattande upp och sa att hon just hade författat ett exakt likadant sms men inte hunnit klicka på skicka. Some things never change. Men vi hann. Sen satt vi där med klassen och alla skrev lappar till varann och skickade sms med kommentarer om att allt är sig likt. För det var det. Det var nostalgi.

Jag ser fram emot att njuta av vår sista termin av akademiskt ljuvligt liv.

Om några timmar, runt 02:30, kommer David hem från Danmark. På grund av, tja, dålig timing, har vi setts följande tider den här helgen:
Fre natt: 02:30 - 08:00
Lö natt: 23:30 - 07:30
Sö natt: 23:30 - 08:00
och så nu inatt: 02:30 - 05:30, när D släpper mig på perrongen så jag kan åka tillbaka till Sthlm.

Det är tur att vi är så bra på att utnyttja sena kvällar och konstiga tider :) Dagtid har jag också varit hemskt produktiv. Jag har fikat med Emma, jobbat på Ågrenska, varit på tårtkalas hos Björn & Malin, hängt med Martin L, städat undan julen på Eklandagatan och hämtat mina polaroidkameror som jag köpt på tradera. Martin trodde att jag sa "för fem tusen" när jag sa "för femtio spänn", så han var totalt förfärad ända tills vi redde ut missförståndet. Sen tyckte han att kamerorna var väldigt tjusiga. För femti spänn liksom, HELT andra bullar. De ska få äran att placeras i min och D:s retrohörna, där vi ska ha gamla fina kameror, mormors skrivmaskin och en skivspelare att spela LP-skivor på.

Det var allt för nu.

Tillbaka för häng på franska cafét

Att börja skolan igen efter ett härligt sommarlov brukar ju sällan kännas kul. Men i år gör det verkligen det för mig. Det har känts alldeles underbart att komma tillbka, få krama om alla fina klasskamrater och sätta tänderna i roliga journalistiska uppdrag. Det gör mig glad.

Vi har även fått nya lokaler den här terminen, då vi lämnat Haga-änden av Vasagatan för undervisning i Annedalsseminariet där jag ju pluggade UIS förut; en stor, gammal, gul, vacker träbyggnad. Nackdelen är få hängutrymmen men fördelarna är minst två:
1. Framför byggnaden finns en liten minipark som är mysig och trevlig.
2. På fjärde våningen, i grupprummen där vi kommer hålla till en del, finns jättestora burspråk där man kan sitta och äta kanelbullar och se ut över staden. Det har jag och Johanna bestämt att vi ska göra ofta under kommande termin(er).
En annan sak vi bestämt är att vi ska Sushivägra. Sushi till lunch funkar ju inte. Dels för att det inte är jättegott, men framför allt för att man inte blir mätt. Två egenskaper jag annars föredrar hos mat.

Det nya slutar dock inte vid kanelbullar och minipark. JMGs egna nya flashiga hus ligger alldeles bakom seminariet, det är jättefint och har en väldigt journalistisk inredning. Mycket glas, raka linjer, blått och rött och en blandning av mörka och ljusa träslag. Trådlöst internet ska det visst också finnas. På tiden. Thorsten visade oss runt och sa berättade bland annat om passerkorten. Tänk på att nån måste hålla dörrn om ni går ut efter kl 23 och vill tillbaka in. Man kan inte bli inlåst såklart, men man kan bli utlåst. Björn gav mig ett av de största leenden jag sett. Det går visst att bli inlåst på JMG.
Göteborg har visat sig från en vacker pre-höst-sida den här veckan, och vi har redan hunnit med två luncher på gamla vanliga Pizzeria Paris, samt häng i Hagaparken, precis som förra terminen. Jag blir alldeles nostalgisk.