fredag 19 januari 2018

Killgissar lite om mansplaining

Axel och jag pratade häromkvällen om 2017 års bästa ord, som mansplaining, killgissa och killräcklig (mansplaining kanske kom mycket tidigare än 2017? Men hur som helst). Var helt eniga om att det är väldigt bra ord som beskriver några vanliga fenomen på pricken.

Axel tyckte dock att mansplaina och killgissa är samma sak, att det senare bara är den svenska versionen av uttrycket. Jag hävdar att det står för lite olika saker. Mansplaina känns mer forcerat, när någon liksom trycker sin åsikt eller "kunskap" på en, ofta men inte alltid genom att avbryta eller genom att oombett komma med en synpunkt från ingenstans. Alltså en sorts härskarteknik eller maktutövande som kan se lite olika ut. Killgissa för mig är mer det här med att killar ofta kör på sin teori om något även när de inte är säkra, de liksom "jomen så är det":ar med gott självförtroende, medan kvinnor tenderar att oftare brasklappa med ett "detta har jag inte dubbelkollat, men jag har för mig att..."

Hur tänker ni om dessa begrepp??

Killräcklig är ju för övrigt ett genialiskt uttryck. Verkligen dags att fler än cismän unnar sig att duga och inte tvingar sig själva att överprestera hela tiden. Jag tänker försöka vara killräcklig 2018, men det börjar lite ironiskt eftersom jag nyligen tagit över ett redaktörs-uppdrag på jobbet där min företrädare av olika anledningar låg väldigt mycket efter i tidplanen (och inte hann överlämna till mig eftersom hens bebis anlände tidigare än planerat). Skriver inte så ingående om det, men jag har nu producerat (alltså skrivit själv och köpt in) runt 60 sidor innehåll till en tidning på två och en halv arbetsveckor, dessutom veckorna före jul och efter nyår, när ingen människa är på plats för att intervjuas etc. Det har helt klart blivit några långa jobbkvällar, och lite kortare jullov än planerat. Var alltså inte alls killräcklig här och anpassade insatsen efter befintligt läge, utan såg till att hålla den uppställda första deadlinen trots nästan omöjligt uppdrag, som den "duktiga flicka" jag är. Men det är ju i sig inte en dålig grej.

Slut på utsvävning, åter till min fråga till er:

Mansplaina och killgissa – synonymer eller två separata begrepp om två olika (men förvisso nära besläktade) fenomen?

9 kommentarer:

Arne sa...

Det sistnämnda tycker jag. Mycket närbesläktade och används av samma typ av män. Men ändå två separata begrepp.

Trevlig helg!

S sa...

Tycker som du, olika men inom samma område såklart :)

Lisa sa...

Jag håller med dig!

Camilla sa...

Två olika, absolut.
Sen kan man såklart mansplaina en killgissning. Då får man bonus!

Elin sa...

Tänker PRECIS som du om dessa två begrepp! Hehe, min pappa berättade hur han satt och mansplainade om vad mansplaining är på en middag - självinsikt ändå 😀

Colombialiv sa...

Två olika, håller med dig!

Anonym sa...

Absolut två olika, håller med dig! Vansinnigt bra ord är det.:) Problemet med att vara killräcklig som tjej är att man anses inte tillräckligt bra (i mitt jobb=dåligt omdöme och ingen löneökning). Sjukt frustrerande att hela tiden se att män kan glida omkring och låta självsäkra (killgissa...) och inte göra ett skit men ta cred för saker som andra slitit med, något som jag som tjej aldrig skulle komma undan med. Jag sliter satan och får visserligen cred för det, men män som gör en tiondel får lika mycket cred. Det känns som att vi måste göra mer för att visa på detta fenomen - det räcker nog inte med att bara börja vara killräcklig, eller?

inte skyldig sa...

Håller också med dig. Har för övrigt inte hört killräcklig förut men jag har ju en lista över nyorden i min Språktidning så jag gissar att det står där då. Himla bra ord!

Johanna sa...

Anonym: Håller helt med dig! Såklart måste omgivningen (dvs vi alla) börja värdera killräckligheten likadant hos alla, oavsett kön. Att det inte är så idag är ju anledningen till att män ibland kan unna sig att lägga sig på en lägre nivå ambitionsmässigt och komma undan med det, medan kvinnor inte har den förmånen på samma sätt.

Det handlar såklart heller inte om att folk ska börja lata sig för sakens skull, absolut inte. Men det vore ju fint om vi kan få till ett samhälle där alla mäts enligt samma måttstock så att inte hälften behöver slita röven av sig för att få samma typ av cred/uppmärksamhet för det som några som "tar det lite chill".
Men rent personligen kan det ju vara skönt att försöka se vad man lägger extra kraft på för att man verkligen vill prestera, och vad man lägger extra kraft på för att det förväntas av en. Sålla lite bland alla krav liksom.