söndag 22 oktober 2017

Me too, and everyone I know

När #metoo-hashtaggen briserade tänkte jag först att jag trots allt måste ha "haft tur ändå", har liksom inte varit med om något som "traumatiserat mig" (sjuk måttstock att ha för övrigt, för att något ska få räknas). Sen började jag tänka lite och kom på så jädra många exempel på grejer män sagt och gjort genom åren som inte varit okej. Som min 60-årige hyresvärd som höhö:ade fram "det var ju synd att det inte fanns en kamera på den telefonen då" när jag ursäktade att jag hade missat hans två samtal med att jag varit i duschen. Fräscht. En medelålders man som bytte till min och min kompis dorm på ett hostel i Durban när vi hade checkat in (och meddelade oss detta med ett läskigt flin), mannen på en annan resa som tog fram sitt kön när jag frågade var toaletten låg. Alla killar som tjatat om att få en kyss eller om att man ska hänga med dem hem, trots att de redan fått ett nej, eller min kompis som tog tag i mitt huvud och försökte kyssa mig på en sommarfest och sen blev så ångerfull när jag fräste ifrån att jag fick trösta honom en lång stund och bara "det är lugnt, glöm det nu". Och så vidare, och så vidare. Känner ingen kvinna som inte har tusen sådana här exempel. Somliga mycket värre.

Har i alla fall känt en sån pepp över metoo-rörelsen och att den spridits som en löpeld världen över, en sån explosion av vittnesmål och kraft och synliggörande. Häftigt!

Har – också – blivit helt förfärad över en del reaktioner från både män och kvinnor i diverse kommentarsfält. Som känt sig manade att påpeka att alla män inte våldtar eller sextrakasserar. Till er: ingen har påstått att alla män gör det. Inte en enda person påstår detta. Att påpeka det har därmed noll relevans. Men det vore klädsamt om ni istället för att oroa er för detta påstådda generaliserande (som alltså inte ens pågår) kunde bli lite förfärade över att höra att sexuella trakasserier i olika former, från män, är något alla kvinnor, och icke-binära, och transpersoner, och även män, tvingas stå ut med i en vanvettig utsträckning. Det vore klädsamt om det fick er att reagera. Om du inte känner att det handlar om dig - toppen! Men det är verkligen inte det den här veckan handlar om.
Plus: en av poängerna med hela grejen är att det handlar om så himla många fler män än många sannolikt trott. De som kränker är både de där vanliga doucharna, men också helt vanliga killar som kanske inte menar ont men som inte lärt sig var gränserna går för att vi lever i ett patriarkat.

Och när vi ändå håller på: ni som snackar om att vi nu inte får "förta glädjen med flirtande" (ja jag tittar bland andra på dig Erik Hörstadius): Det är verkligen inte svårt att flirta utan att kränka andra. Det är väldigt lätt och har du problem med att se skillnaden mellan att visa intresse och att gå över gränsen bör du verkligen fördjupa dig lite i detta innan du vandrar vidare genom livet.
Tips på vägen: Du kan visa det där intresset på tusen vettiga sätt, till exempel genom att söka ögonkontakt eller genom att börja prata med personen på ett rimligt/trevligt sätt. Om du inte får ett positivt gensvar, om personen ignorerar dig eller uttrycker sitt ointresse - fatta grejen, och respektera det. Varsågod för lektion i helt vanlig mänsklighet.

Illustration av Louise Winblad,
@hejhejvardag, blogg.amelia.se/hejhejvardag
(- spana in detta geni om du missat!)