Tidigare ikväll: Jag sitter i en soffa på gymet. Har just tränat den vanliga torsdags-heaten med Axel, väntar på honom för han duschar där men jag orkar aldrig det. Jag läser Lisa Bjärbos inlägg om att hon översatt en ny barnbok, "Flykten" skriven av Francesca Sanna. En barnbok om två barn som flyr kriget tillsammans med sin mamma. Över havet och genom skogen.
Jag börjar gråta så fort jag ser bilderna. Läser de korta texterna. Axel kommer och jag säger att Lisa Bjärbo har översatt en bok om två barn som... sen kan jag inte prata. Klumpen i halsen. Bläddrar fram bilderna på mobilen och visar bara.
Förutom att det ju uppenbart är världens finaste illustrationer, och Lisas fina formuleringar, känns det ju också så himla bra att någon skrivit en barnbok om det här som händer. Det som händer nu och som alltid har hänt, för krig har ju fan alltid funnits. Blir tokig på det. Tänker att jag ska läsa den för Nils sen när han blir lite äldre, men förstår inte hur jag ska kunna göra det utan att gråta ögonen ur mig och skrämma livet ur honom.
Hur förklarar man alla orättvisor och hemskheter för sina barn? Ni som har lite större barn än jag: hur gör ni?
Jag börjar gråta så fort jag ser bilderna. Läser de korta texterna. Axel kommer och jag säger att Lisa Bjärbo har översatt en bok om två barn som... sen kan jag inte prata. Klumpen i halsen. Bläddrar fram bilderna på mobilen och visar bara.
Förutom att det ju uppenbart är världens finaste illustrationer, och Lisas fina formuleringar, känns det ju också så himla bra att någon skrivit en barnbok om det här som händer. Det som händer nu och som alltid har hänt, för krig har ju fan alltid funnits. Blir tokig på det. Tänker att jag ska läsa den för Nils sen när han blir lite äldre, men förstår inte hur jag ska kunna göra det utan att gråta ögonen ur mig och skrämma livet ur honom.
Hur förklarar man alla orättvisor och hemskheter för sina barn? Ni som har lite större barn än jag: hur gör ni?
 |
| OBS jag har inte upphovsrätt till dessa bilder, men hoppas på att det är okej ändå, jag vill bara sprida och heja på! All cred till Francesca Sanna som ritat och skrivit, och till Lisa som översatt! |
5 kommentarer:
Åh, det är så himla, himla svårt. Här hemma är det just nu mycket "mamma, berätta om krig", "mamma, berätta om Syrien".
Försöker liksom lägga det på nivån "de som bor i Syrien ville inte att den som bestämde i landet skulle fortsätta bestämma för han var ganska dum, så då protesterade dem. Men då blev han som bestämde arg..." och sen konsekvenserna och alla som flyr, osv. Men skitsvårt!
PS, ska köpa boken!
Å den har vi här hemma. Så väldigt, väldigt fin. Min sjuåring var blank i ögonen under läsningen och konstaterade att "mamma, det här var en väldigt sorglig bok". Men så bra att diskutera krig och flykt utifrån.
Vi har också boken hemma och jag läste den för någon vecka sedan. Treåringen fattar ju inget men femåringen är orolig över att det ska bli krig här och att vi ska behöva skicka iväg barnen för att rädda dem.
Jag säger att det inte kommer att hända, även om jag inte säkert kan veta.
Samtidigt som att jag tycker att det är hemskt att han ska behöva fundera över krig, så tycker jag också att det är lite nyttigt att han vet att det finns människor som har det svårt och som tvingas fly.
Hej!
Det här kommer bli ett eget inlägg, inser att det är enklast, har mycket att skriva, antagligen mest egna frågor om ämnet, men.. Ska köpa boken!
Skicka en kommentar