torsdag 6 november 2014

Kaukasusbergen, Kazbegi och Chinurivin

Sista dagarna i Georgien var det helg. Jag och Lotta tog hennes grymma terrängbil och åkte högt upp i Kaukasus, till ett ställe i bergen som heter Kazbegi som ligger alldeles vid gränsen till Ryssland och Tjetjenien. Där var fantastiskt vackert trots att vi hade rätt kasst väder. Mycket dimma, moln och kyla. Men också otroliga höstfärger och sånt där bergsvatten som blir alldeles poolblått.

I Kazbegi finns mycket otippat ett fantastiskt snyggt hotell (Rooms) som två unga kvinnliga georgiska arkitekter ritat. Det var magiskt fint, med mycket råa obehandlade träytor (även i duschen, hej mögel om några år), bokhyllor med massor av vackra fotoböcker och jordglober och öppen brasa och industrilampor och varm bassäng och ja, ni fattar. Sånt man gillar. I övrigt fanns det bara vidder, berg och små byar med riktigt riktigt ruckliga ruckel i sten. Det måste vara så jävla kallt och kargt och tufft att bo i där. Så långt ifrån allt.

På morgonen när vi vaknade var utsikten helt vit. Det berodde dels på dimma, dels på snöstorm. Det blev en ganska långsam färd hemåt om man säger så. Terrängbil i all ära, men sommardäck, serpentinvägar, 3000 meters höjd och en trafikkultur som är bland det knäppaste jag sett borgade för viss försiktighet.

På vägen tillbaka till Tbilisi körde vi tema vinresa och åkte först till ett slott med vintillverkning, sen till en liten gård där en mycket trevlig man vid namn Iago tillverkar 3000 vinflaskor om året enligt gammal georgisk tradition, med nedgrävda lerkärl i marken. Visste ni att vin kommer från Georgien?! Denna metod är den äldsta vintillverkningen man känner till, 8000 år gammal. Iagos föräldrar lagade mat till oss, khinkali (fyllda degknyten) och khatchapuri (bröd med smält ost, drömmen) medan Iago berättade om sin lilla business. I Georgien är det traditionellt bara män som tillverkar vin, och det tyckte Iago och hans fru Marina med rätta var en konstig och onödig tradition. Så Marina startade ett eget vinmärke tillsammans med en väninna och blev landets första kvinnliga vintillverkare. Första vändan sålde slut omedelbart. I byn där de bor fick de elektricitet för fem år sedan.

Jag fyllde väskan med fin som jag ska smaka i vår när kiddot tittat fram. Alla flaskor höll under flygresan, ett smärre under.

Och nu - förstås - bildkavalkad:

6 kommentarer:

egoistiska egon sa...

WOW.
Älskar när du är på reportageresa för dessa inlägg är helt underbara. Hehe.

Johanna sa...

Och jag älskar att få såna himla snälla kommentarer :) Tack!

Colombialiv sa...

Men guuud vad sugen jag blev på att åka till Georgien nu! Och lite sugen på att byta liv med dig också, hehe.

inte skyldig sa...

Som alltid, fantastiska bilder!

Fifi sa...

Wow!
Alltså, ditt jobb och ditt liv är ju bara så wow!

Anna Granström sa...

Men lägg av vad fint, nu har du fått mig fett sugen på att resa dit!