Min kille och min bror har snöat in på fiske. De köper nya spön,
beställer färggranna glittriga special-drag på nätet och längtar ständigt efter att få ro ut på sjön och pröva fiskelyckan. I
helgen skulle de ha åkt till Bexet och fiskat en hel helg ihop, men när David
fick förhinder ryckte jag, mamma och pappa in så det blev
en go family gathering av det hela istället.
Och det var som Bexet alltid är. Lugnt. Vackert. Vi tände brasa, spelade kort, åt god mat med dubbla förrätter - för man älskar ju förrätter - och vandrade iväg till vårt svampställe där det fanns så inihelvete mycket trattkantareller just nu. Vi plockade hela klasar i taget, bara öste ner i pappkassarna tills de blev tunga att bära. Korgar hade vi glömt hemma. När våra kassar var fyllda till mer än hälften började det gå hål i dem av vätan och först då gav vi oss, och det var nog tur för man ska ju orka rensa också. Hela köksbordet blev fullt av svamp. Det låg ungefär tusen spindlar i den där svamphögen också och en kröp på mig, i hårfästet i nacken. Jag tjoade ofrivilligt som en sån där fjompig person och pappa sa men döda den inte, släpp ut den! Jag dödade den.
Sen åkte vi på loppisar också, mamma och jag. Älskar den där förväntansfulla känslan av att veta att man kanske kommer hitta ett fynd. Och glädjen när man sedan gör det. I den gamla fabrikslokalen i Rydö bruk sprang jag på två makalöst fina - jättestora - plåtburkar, en från Göteborgs kex och en från Pricks småbröd. Gubben som sålde dem berättade att han fått dem av en gammal man vars familj sålt kakor från dem i sin handelsbod. Den ena burken är från 1930 och den andra från 1940-talet och de har glasrutor så att man kan kika in i dem, den ena på framsidan och den andra på locket.
"De här kan man få flera hundra kronor styck för nu för tiden har jag hört, såna går knappt att få tag i längre", sa gubben, och sålde dem till mig för 75 kronor stycket.
Och det var som Bexet alltid är. Lugnt. Vackert. Vi tände brasa, spelade kort, åt god mat med dubbla förrätter - för man älskar ju förrätter - och vandrade iväg till vårt svampställe där det fanns så inihelvete mycket trattkantareller just nu. Vi plockade hela klasar i taget, bara öste ner i pappkassarna tills de blev tunga att bära. Korgar hade vi glömt hemma. När våra kassar var fyllda till mer än hälften började det gå hål i dem av vätan och först då gav vi oss, och det var nog tur för man ska ju orka rensa också. Hela köksbordet blev fullt av svamp. Det låg ungefär tusen spindlar i den där svamphögen också och en kröp på mig, i hårfästet i nacken. Jag tjoade ofrivilligt som en sån där fjompig person och pappa sa men döda den inte, släpp ut den! Jag dödade den.
Sen åkte vi på loppisar också, mamma och jag. Älskar den där förväntansfulla känslan av att veta att man kanske kommer hitta ett fynd. Och glädjen när man sedan gör det. I den gamla fabrikslokalen i Rydö bruk sprang jag på två makalöst fina - jättestora - plåtburkar, en från Göteborgs kex och en från Pricks småbröd. Gubben som sålde dem berättade att han fått dem av en gammal man vars familj sålt kakor från dem i sin handelsbod. Den ena burken är från 1930 och den andra från 1940-talet och de har glasrutor så att man kan kika in i dem, den ena på framsidan och den andra på locket.
"De här kan man få flera hundra kronor styck för nu för tiden har jag hört, såna går knappt att få tag i längre", sa gubben, och sålde dem till mig för 75 kronor stycket.
7 kommentarer:
Åh, nu kom jag att tänka på när jag var tre år och var i Hyltebruk med mina morbröder. De fiskade, jag ville också fiska såklart, och de lät mig hålla i spöt när de satt och surade över att de inte fått napp. Men gissa vem som fick en stor gädda? Jadå, första och sista gången jag har fiskat!
Haha, verkar som att Hyltetrakten är bra på att locka fram fiskelusten hos folk!
Vilken helt fantastisk helg! Och du, följ med dem ut nån gång och prova fisket - riktigt kul är det!
Jomen det gör jag allt, i alla fall ibland! Gillar att sitta där i båten med ett spö och småprata. Helst när det är vindstilla och gott väder. Är dock inte lika passionerat intresserad av själva fisket som bror och sambo är, mer av samvaron och att det är gött att vara ute på sjön. Men det duger ju som anledning.
oj en underbar helg :) fantastiske bilder.
Det är något alldeles visst med att vara i stuga när det är höst. Täda ljus och så. Mycket mysigt. Låter som en superhelg!
Sååå mysigt! Såna här inlägg som gör att man längtar ännu mer efter sin egen stuga... Just att komma ifrån o stänga av omvärlden, går bara att göra på en speciell plats. Hoppas ni mår bra där hemma! Ikväll landar besök för mig o vi ska försöka ta oss upp till Meiringen där ni var, tog ideen från din blogg :) Kram från Swiss
Skicka en kommentar