Elba ja! Det var så fantastiskt fint där. Toscana fast en ö. Världens bästa mat plus ensamma stenstränder med turkost vatten. Alltså den kombon. (!)
Vi bodde i byn Marciana Marina, där det fanns fina färgglada hus med tvättlinor mellan fönstren, ett bageri som hade funnits precis där sedan slutet av 1800-talet och längst bort längs hamnpromenaden fanns en utskjutande klippa som vi genast gjorde till vår. Den var upplyst på kvällen och då såg den rödorangea kalkstenen ut lite som om man vore på mars. Bäst var att sitta där i solnedgången med picknick. Det gjorde vi och några locals en eftermiddag, och localsen slängde av sig kläderna och badade i trosor och kallingar från klipporna och var bara så himla idylliska, tyckte vi. Det kändes genuint liksom, med folk som Astrid Lindgren-badade på det där viset.
Vi vandrade också upp på diverse bergstoppar med en guide som dukade fram ett helt hav med delikatesser. Vi inspirerades och på riktigt så levde vi på att två-tre (fyra?) gånger om dagen sätta i oss enorma mängder pecorino-ost, focaccia, oliver och annat gott. Och massa vin såklart. Det är det jag kommer att minnas allra allra mest av veckan - hur vi köpte block efter block av såna där ostar som är så dyra på ica och bara mölade i oss bit efter bit efter bit. Vi åt oss mätta på ost varje måltid. Ni hör ju själva, vad är drömmen om inte just det?
Eftersom vi var där för att skriva resereportage (och tja, på grund av hundra anledningar till) letade vi också upp flera ensamma stränder med vita stenar där vi låg och läste böcker och mumsade på våra ostar. Jag har ju för bövelen inte haft semester på hela året i år, förutom en långhelg i somras, så jag kände mig så jävla värd det. Jag låg med kameran och tog bilder rätt upp i himlen och bara unnade mig den känslan. Att solen värmde skinnet tills fräknarna kom fram och armarna luktade lite bränt, min bästa lukt. Och att få simma i vattnet som var så klart att man såg sin egen skugga på botten.
Alltså det är så himla bra att resa med Linn. Hon är världsbäst på livsnjuteri och att unna sig och är en sån som kan bli lycklig av detaljer på samma sätt som jag. Av att se en gammal dörr med perfekt flagnad färg till exempel. I byarna på Elba, speciellt i de två tvilling-bergsbyarna Marciana och Poggio, fanns så många fina gränder att det nästan gjorde ont inombords. Alltså jag har aldrig fattat att Italien är sådär fint på riktigt, trodde liksom att den bilden var överdriven på något sätt. Men det var den ju inte. Det var på riktigt. Och en dag köpte vi en hembakad chokladkaka bakad med ett lokalbryggt öl som specialingrediens och då blev Linn så glad att hon blev tårögd. Lyckogrät lite över chokladen, för att "det blev en overload av bra". Det var också en fint. Och ja, sen åkte vi hem.
(Det här inlägget komprimerat till tolv ord: Den som vill ha tips på perfekt septemberresmål kan skriva ner "Elba". Bara gört.)
Vi bodde i byn Marciana Marina, där det fanns fina färgglada hus med tvättlinor mellan fönstren, ett bageri som hade funnits precis där sedan slutet av 1800-talet och längst bort längs hamnpromenaden fanns en utskjutande klippa som vi genast gjorde till vår. Den var upplyst på kvällen och då såg den rödorangea kalkstenen ut lite som om man vore på mars. Bäst var att sitta där i solnedgången med picknick. Det gjorde vi och några locals en eftermiddag, och localsen slängde av sig kläderna och badade i trosor och kallingar från klipporna och var bara så himla idylliska, tyckte vi. Det kändes genuint liksom, med folk som Astrid Lindgren-badade på det där viset.
Vi vandrade också upp på diverse bergstoppar med en guide som dukade fram ett helt hav med delikatesser. Vi inspirerades och på riktigt så levde vi på att två-tre (fyra?) gånger om dagen sätta i oss enorma mängder pecorino-ost, focaccia, oliver och annat gott. Och massa vin såklart. Det är det jag kommer att minnas allra allra mest av veckan - hur vi köpte block efter block av såna där ostar som är så dyra på ica och bara mölade i oss bit efter bit efter bit. Vi åt oss mätta på ost varje måltid. Ni hör ju själva, vad är drömmen om inte just det?
Eftersom vi var där för att skriva resereportage (och tja, på grund av hundra anledningar till) letade vi också upp flera ensamma stränder med vita stenar där vi låg och läste böcker och mumsade på våra ostar. Jag har ju för bövelen inte haft semester på hela året i år, förutom en långhelg i somras, så jag kände mig så jävla värd det. Jag låg med kameran och tog bilder rätt upp i himlen och bara unnade mig den känslan. Att solen värmde skinnet tills fräknarna kom fram och armarna luktade lite bränt, min bästa lukt. Och att få simma i vattnet som var så klart att man såg sin egen skugga på botten.
Alltså det är så himla bra att resa med Linn. Hon är världsbäst på livsnjuteri och att unna sig och är en sån som kan bli lycklig av detaljer på samma sätt som jag. Av att se en gammal dörr med perfekt flagnad färg till exempel. I byarna på Elba, speciellt i de två tvilling-bergsbyarna Marciana och Poggio, fanns så många fina gränder att det nästan gjorde ont inombords. Alltså jag har aldrig fattat att Italien är sådär fint på riktigt, trodde liksom att den bilden var överdriven på något sätt. Men det var den ju inte. Det var på riktigt. Och en dag köpte vi en hembakad chokladkaka bakad med ett lokalbryggt öl som specialingrediens och då blev Linn så glad att hon blev tårögd. Lyckogrät lite över chokladen, för att "det blev en overload av bra". Det var också en fint. Och ja, sen åkte vi hem.
(Det här inlägget komprimerat till tolv ord: Den som vill ha tips på perfekt septemberresmål kan skriva ner "Elba". Bara gört.)
11 kommentarer:
Gud vilket bra tips! Sparar genast i resa till nån gång-mappen.
Ljuvligt! Var och hur bodde ni?
/Anna
Vad fint det ser ut! Hur tror du att det är att resa dit med barn? :) Alltså, om du får gissa?
Åh, det ser ju helt magiskt ut!
Ja alltså det var helt ljuvligt. De flesta turister som åker dit är italienare, och de kommer tydligen i en enorm hord under augusti månad. Så vill man ha lite lugnare är nog början av september perfekt, då är de flesta borta. Vi var där i mitten av september och hade underbart väder, men veckan efter blev det lite svalare och molnigare verkar det som, så början av sept är kanske säkrast för sol och värme.
Det finns inga stora hotellkomplex direkt utan bara mindre hotell, folk som hyr ut rum i sina hus etc. Härligt! Vi bodde på la Primula (om jag inte minns helt fel nu) som var bra men kan tänka mig att det finns ännu charmigare alternativ just vad gäller boendet.
Barn går såklart att ha med sig men det är nog ännu mer perfekt för par/vänner, typ. Tror jag.
Men åk! Himla fint ställe.
Vill åka dit nu nu nu!
ÅH vad fina bilder!!
Jag dör. Jag vill också mula munnen full med ost på en klippa! Nästa september. Jatack.
Och sjukt vackra bilder, som vanligt.
Men himmel och pannkaka! Det verkar ju helt underbart!
Åh gud så fint!
Skicka en kommentar