fredag 10 september 2010

Om en besatthet av balkonger.

Man gillar ju altaner/balkonger väldigt mycket, i alla fall av allt som man kan göra på dem. Jag älskar att kunna vara ute när man är inne, speciellt sedan jag köpt mattor till vår balkong och ställt ut massa växter och blommor och lyktor och annat trevligt.

Och speciellt sedan vi använt den till diverse grillkvällar, läsa bok i eftermiddagssolen-eftermiddagar och titta på film invirad i ett täcke på natten-nätter. Balkonger är bra, bara. (Och jag har aldrig haft någon sedan altanen på Ådäljan. Inte på Solrosgatan, inte på Stockholmsgatan, inte på Eklandagatan. Så inte undra på min entusiasm!)

Häromkvällen spelade D match och då var jag hos Sofia och Andreas som också har en himlans fin balkong. En med en färgglad vattenkanna, pelargoner, rutig duk á la italiensk taverna och så en massa grannar. Balkongen ligger liksom i ett hörn, så man får sällskap av grannarna vars kök man ser rakt in i och vars öppna fönster blir som en dörr in till festen som pågår därinne och som man nästan är med på, bara för att man sitter så nära.

Hos Sofia och Andy bjuds man också på mat, och vin, och sängplats i vardagsrummet så att man bara har tio minuters gångväg till jobbet om man ska jobba i ottan morgonen därpå. Världens bästa.


Inga kommentarer: