Zürcher Wein-Ausstellung

En fin sak med Schweiz är att trots avsaknaden av kust ligger nästan alla städer vackert till vid vatten i någon form. Så även Zürich, dit jag, David och Sofia åkte i helgen för att hälsa på Davids kompis Anton. Zürich har en stor sjö med segelbåtar, väldigt många torn med klockor på och en smällfin gamla stan. Vid en av broarna fick vi syn på tennisstjärnan Martina Hingis och sen fick jag och Sofia syn på världens bästa flohmarkt (loppmarknad). Lycka.

Själva huvudaktiviteten för helgen var vinprovning eftersom den 56:e av stadens omtalade årliga vinfestivaler pågår just nu. Det innebär att 10-15 skepp lagt till i hamnen och proppats fulla med vina viner från alla världens hörn.
I början kände vi oss rätt malplacerade även om Antons schweiziske kompis Sascha visade sig vara en hejare på vin. Men efter en stund stod vi alla och doftade, smuttade och uttalade helt ogrundade men ärliga åsikter om vinens smak och ton. Sofia lät väldigt proffsig och sade ständigt övertygande saker i stil med man vill ju att smaken ska vara fyllig men inte tung.
I slutändan hade vi beställt en hel massa fina (läs: dyra) viner att ha hemma på lager så nu känner vi oss otroligt vuxna. På den sydamerikanska avdelningen hittade vi både det vidrigaste vinet (från Uruguay, det luktade kompost och smakade jord och daggmask) och några av de godaste (från Chile och från Mendoza i Argentina). Ett smakade godis och det andra bär. Vi var väldigt nöjda med att ha lärt oss att urskilja olika smaker. Nu tänker vi inte bara mmm, gott rödvin eller uäk, inte lika gott rödvin, utan snarare mmm, vinbär eller uäk, tvål. Skickligt.

På kvällen var det för mig premiär för en schweizisk specialitet: Raclette. Man har en stenplatta mitt på bordet och steker där salami, parmaskinka eller vad man vill. Under den finns små fack där man smälter Racletteost som man sedan har till köttet. Sjukt gott.
Vi var hemma hos Sascha och det roligaste med honom är hans kärlek till Sverige. Förutom att han imponerande nog pratar flytande svenska utan att någonsin ha bott i Sverige fanns i lägenheten ytterligare saker som avslöjade hans fäbless: En tavla på Wasa-skeppet och en på Trelleborg, en runsten (!), en ren, glasunderlägg med älgar, en gulblå badrumsmatta (okej, kanske lite långsökt) och en bokhylla fylld av svenska författare och DVD:er med Lars W, Kent och Gyllene Tider. Om Sascha någon gång flyttar till Schweden kommer ingen förstå att han inte är svensk.