En gång när jag var 13 år åkte jag fast för att ha plankat på spårvagnen. Jag hade faktiskt bara glömt att stämpla (det är sant) men det lät nog ganska tafatt som ursäkt. Till min räddning kom en för mig helt okänd tant som satt i sätet bredvid. Lagerfors? Du måste vara Lennarts dotter. DÅ ska jag säga dig (vänd mot kontrollanten) att hon fått en hederlig uppfostran - Lennart är den ärligaste person jag någonsin träffat!
Det visade sig att de hade jobbat ihop tio år tidigare. Pappa hade visst gjort ett bestående intryck.
Just sån är han, min pappa. Han är omtänksam, godhjärtad, principfast, enormt allmänbildad (som i: kan allting i hela världen) och han älskar segelflyg, skidåkning och böcker. Mina vänner använder honom alltid som vän att ringa när man spelar "vem vill bli miljonär" och det gör honom alltid gulligt nöjd, precis som när han visar upp sin "I love Sävedalen"-brosch som han har på kavajbeslaget.
När jag var liten stack pappa alltid in huvudet i mitt rum på lördagsmorgnarna och ropade gissa vad det är för dag idag! och än idag, i vuxen ålder, väntar jag nästan på att han ska göra det när jag vaknar en ledig lördag. Man blev så otroligt glad av det.
Det här inlägget hade kunnat bli hur långt som helst, för det finns så mycket att skriva om mannen som döpt en kattunge till Yngve efter sitt eget mellannamn, som semestrat i Sibirien i en brandbil, som på världens roligaste sätt härmat en orm i en stuga i österrikiska alperna och som lyckats låsa ute sig nyduschad och alldeles naken en iskall vinterdag i Bexet.
Och det finns mycket att säga om personen som hämtade gaffatejp och "lagade" sin kavaj inför den viktiga arbetsresan när mamma i tidernas begynnelse hade råkat bränna sönder innerfodret... Det är kärlek det. (Och en förmåga att tänka positivt och att hitta provisoriska lösningar, vi minns ju alla även hammaren i torkskåpet).
Det finns många saker att säga, men jag ska nöja mig med att tala om det allra viktigaste:
Jag älskar dig Pappa! Du är den allra allra bästa pappan. (Och grattis på Fars Dag.)
söndag 8 november 2009
Min pappa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Något som slår mig när jag ser på bilderna (och här får männen i fråga ursäkta) är ju att din pappa ser ut som en perfekt blandning av David och Johan! Om män någon gång i framtiden kan skaffa barn ihop och och Johan och David av någon egendomlig anledning gör det, så kommer de att bli pappor åt din pappa. Sjukt va?
hahaha, vilken otroligt oväntad och märklig, men intressant, kommentar :)
Mm. Om jag var psykolog hade jag jag tolkat det till att du blir ihop med män som påminner dig om din pappa och det verkar ju vara en bra taktik :)
Mycket mycket bra :)
Skicka en kommentar