Presidenter och annat löst folk

Jaha, då har man bekantat sig med gamla presidenter och andra celebriteter. Igår talade Hans Blix och Bill Clinton på Svenska Mässan. Jag och Björn var där. Glamouröst värre. Egentligen kostade biljetterna 3500 (vem betalar det!?) men Björn hade två gratisbiljetter och jag fick den ena. Innan vi åkte messade han ett "det är champagne och jordgubbar först så det kan nog vara bra att vara lite 'dressed up'". Hahaha. Jag skrattade ganska länge. Men svidade för säkerhets skull om från converse till stövlar.

Vi fick inga jordgubbar men gratis loka. De betalande gästerna fick åka rulltrappa, vi fick gå i vanliga trappan. Det gjorde inte särskilt mycket. Roligt att de tänkt "... och så får gratisgästerna GÅ upp". Haha.

Blix-Hasse talade i en timme om Irak och om världens konfliktsituation i stort. Det var intressant både för att det var spännande att lyssna men också för att man fascineras över hur gammal Hans Blix känns. Efter hans tal, och en halvtimmes minglande [det var här gratislokan kom in i bilden :)], kom Bill Clinton in på scenen till allmänt jubel. Folk ställde sig upp. Och applåderade som fanns det ingen morgondag.

Bill snackade om det som han ser som världens 3 största problemområden, nämligen:
1. Inequalities in economics and opportunities. (Där han snackade om tillgång till utbildning, de stora klyftorna inom såväl det amerikanska samhället som världen i stort och om handelspolitiska hinder som gynnar de rika och hindrar de fattiga.)
2. Instability and unsustainability. (Klimathot, ohållbar resursfördelning, vikten av samarbete och delat ansvar inom frågor som rör miljön. Bland annat.)
3. Identity. (Mycket om kulturella identiteter, hur de kan och måste integreras i världspolitiken för att skapa en hållbar utveckling, hur det kan se ut och varför det är viktigt.)

Det hela var faktiskt mycket intressant. Clinton tog upp många väldigt viktiga aspekter av saker och ting, även om det ibland kändes som väl mycket namedropping american style. "yeah, Mandela and I spoke about that once..." osv osv. Jag fascineras av människor som har den retoriska och pedagogiska förmågan att kunna spalta upp saker rent bildligt -i tal. Det är svårt. Som fan. Men som världens mäktigaste man har han väl kunnat öva på det en del, i och för sig. Ändå imponerande.

Lågvattenmärket för kvällen var dock när Annika Dopping i slutet sa till Bill "I know you like giving [haha!] What advise can you give our country?" Hej hej storebror. Finns det inga gränser för fjäsket/klyschigheten? "Du tycker ju om att ge", liksom. Vad fan, komigennu. Bill svarade att vi inte bör ge upp vårt utbildningsystem, vår semesterrätt eller vårt pensionssystem. Nej, det hade vi väl inte tänkt heller.

(och ja, jag förstår att ni undrar, Clinton skämtade subtilt om Lewinskyaffären vid ett tillfälle under kvällen. Det var kul. Han berättade om när han och Mandela talat om humiliation, och Clinton sa att han då sagt "well, I can relate to that. Ive had my fair share. I know what humiliation is like, for sure". Folk log hjärtligt.)