Två sätt att bada badkar hemma hos oss

Johannas: Du tappar upp skållhett vatten, kryper ner och njuter av att det hettar i skinnet. I fem minuter. Sedan blir du lite väl varm, tömmer ut vattnet, duschar lite kallt och kliver upp, nöjd, ren och lagom tempererad.

Davids: Du tappar upp fesljummet vatten och hoppar i. Sedan ligger du där tills vattnet blir kallt och du flera gånger måste fylla på med mer varmvatten, kanske i två timmar eller så. Du har med dig datorn.

"Hotellet" -följetongen del II

Dagens roligaste på jobbet:
En amerikansk kvinna som trodde att stereon i frukostsalen var en brödrost. Trots att Lady Gagas Paparazzi ljöd ur den med tämligen hög volym. Hon stod där med sina bröd och stirrade så länge att jag fick gå och tala om att det är en radio. ("oooh, ok, thought it was the toaster!")

Sen hände dagens klart minst roliga - takvåningen i huset bredvid hotellet brann ner. Jag gick ut för att slänga soporna när man kände röklukt och då hade någon just ringt brandkåren. Sen sa det bara boom och så var våningen övertänd. Ruggigt.

Smolk...

... man helst undviker att få i glädjebägaren när Köniz gör sin (av sju matcher) sjätte serievinst:

Att ens nära vän och lagets bästa spelare (Daniel) får en hård klubba i ansiktet med 30 sekunder kvar så att han bryter näsan, får ett knallila öga och får tillbringa halva natten på akuten. Aj. Klart ogött.

(bilden tagen av Linda)

Gaselstrasse 12, 3098 Schliern bei Köniz, Bern, Schweiz

Kom på att jag inte lagt upp några bilder på vår trevliga 3,5:a. Såhär bor vi!

(Går att klicka på dem för större bild, det här blev lite fjuttigt.)

Nicole Nicole Nicole!

Nicole har varit här och hälsat på och det var fantastiskt från början till slut. Superskoj att få visa vårt nya hem, vår sköna stad, vår goda mat och våra gulliga kossor.
Och våra berg såklart. I fredags vandrade vi till den absoluta toppen av Stockhorn, som trots att det inte tillhör något av de riktigt höga bergen här ändå är högre än Kebnekajse. 2190 meter. Vi åkte dock linbana till hälften så att vi bara behövde gå den goaste biten, den med mest smashing utsikt. Sofia hängde på och även Ingvild (Robins Ingvild för er som vet), en norsk kompis till oss som pluggar i St Gallen den här terminen.
Redan i bilen när alperna tornade upp sig som en allt tydligare kuliss utanför rutorna sa Nicole att hon inte tyckte att det såg ut att vara på riktigt, utan mer som att någon satt upp en snygg plansch. Overkligt liksom. Och det är det ju faktiskt.






Vi smygstartade visserligen vandringsstråket redan i torsdags med att knalla upp för ett av våra två "hemmaberg": Gurten. På toppen drack vi Oboy och en liten Jägermeister som Nicco köpt på flygplatsen, och så tittade på alla knalliga höstlöv.




Igår kväll körde jag Nic till flygplatsen i Zürich och vi konstaterade att vi faktiskt hunnit hur mycket som helst på fyra dagar. Utöver att beskåda naturen har vi också spanat in Bern såklart, fikat, druckit vin, pratat, kollat på film, sett Floorball Köniz vinna sin match mot Chur Unihockey med 11-6 (hurra hurra, det borde nästan ha fått ett eget inlägg) och vi firade segern med en utgång i lördags kväll. Männen satt hemma hos oss och spelade tv-spel, men jag Nicole och Sofia gick till Turnhalle (den ombyggda gympasalen, min favoritbar!) och träffade på massor av halvbekanta människor. Skoj!
Vi avslutade på Papa Joe´s med nachos, öl och nostalgi-skvallrande från den gamla goda tiden i Sävehof och på Vallhamraskolan.





Nicole: TACK, du är bäst.

Mitt nya jobb!

Jag har ett sådant ju! Minns inte om jag nämnt det, men jag är numer frukostvärd (-inna, heter det kanske?) på det här trevliga lilla hotellet i stan.

Jobbet går ungefär ut på att jag håller koll på frukostbuffén, och sen diskar jag, städar och donar i köket. (Dona! Det bästa jag vet liksom). Ibland hjälper jag till att byta sängkläder i rummen också. Det hela är klockrent, jag älskar semimonotona arbetsuppgifter.

Bäst är att gästerna är så roliga och att jag verkligen får öva mina språk. Pratar mest tyska men har redan använt spanskan och den mikroskopiska mängd franska jag kan. Och engelska såklart.

Roligaste slash konstigaste arbetsuppgiften är att jag 7.30 varje morgon ska knacka på rum 207. Det är för att väcka mannen som bor där, så att han hinner iväg till jobbet. Vad är det för fel på mobilalarm/väckarklockor? undrar jag varje morgon. Ingen vet svaret. Ingen vet heller hur länge han bott där, eller varför, men tydligen bor han där året runt.

...vilket även en av de anställda gör. Min andra dag på jobbet kom han hem full 9 på morgonen när han skulle börja jobba. Han stötte lite på mig och sluddrade. Då sa det rara paret som äger hotellet att han skulle gå och lägga sig, log ursäktande mot mig och förklarade att han ibland gör så när han fått lön.
Den här mannen brukar säga till mig att Marthahaus är det BÄSTA stället man kan jobba på, för att det är som hemma. (Varje gång biter jag mig i läppen för att inte säga "Vad skulle det annars vara som? Du bor ju i 407:an")

Alla som jobbar där verkar vara trevligheterna själva. Tex tycker de att det märks att jag är intelligent - ja, det sa så - för att jag självmant förstod att jag skulle ta fram en yoghurt av varje sort och inte åtta av samma. Härligt med lagom höga krav.
Aruna som lärde upp mig hävdade också att mitt ansikte var vackert (trots att jag förkyld, svettig och oduschad såg ut ungefär som en rutten frukt i nyllet). Snällt.

Lustigaste gästerna: amerikaner. I alla fall vissa. De utmärker sig ofta genom att fråga konstiga saker (som hur många sorters kaffegrädde till kaffet vi har och om de kan få is istället), ha en collegetröja knuten över baken och inte prata ett ord tyska. Folk från alla andra länder lär sig liksom att svara "morgen" när man säger det till dem på morgonen.

... utom möjligen japanerna, som måste ses som de mest förvirrade/tystlåtna bland gästerna. Och de mest pratglada är australiensarna, som gärna pratar om vädret hemma i Oz. Allt är som man tror.

Gästerna är verkligen blandade - businessgubbar som aldrig plockar undan efter sig, backpackers, äldre par på weekend (pratar alltid med mig), unga förälskade par och barnfamiljer.

Det är perfekt, jag jobbar två-tre dar i veckan och vill jag jobba mer eller mindre eller andra dagar kan jag bara säga till. Det är faktiskt roligt och arbetstiderna är bästa någonsin; 6.30 - 13.30.
När jag går upp 05:35 är det så tidigt att det känns som ett event, typ oaah kolla mig, jag är vaken! och sen när man slutar är det fortfarande tidigt på dagen. Och lönen är ca 180 spänn i timmen. Och skatten är lägre än Glocalnet. Jag gillar skatter men just nu klagar jag inte.

Ja, det var det. Bäst jag sover lite så att event-känslan i morgon bitti inte byts ut mot tröttma. Hemska tanke.

Förstapris i tävlingen var en resa till Sydafrika. De skulle ha gett mig det -mycket lättare att skicka

För ett tag sedan kom jag trea i en fototävling (hurra) och vann en fotoram från Sony. Jag blev jätteglad. Allra mest över att ha vunnit pris i en fototävling, men såklart också för priset itself. Dock var det där skon började klämma lite. Priset skickades hem till mig, men när bror Anders skulle hämta ut det fick han prompt nej på affärn eftersom han inte var jag. Fair enough. Paketet vandrade tillbaka till Sony, som skickade ut den en gång till.

Nu har följande hänt. Anders gick till ICA focus där paketet ligger, igen, nu utrustad med:

1. Utskrifter från en lång mailkonversation mellan mig och två personer på Sony, där vi diskuterar att Anders måste hämta ut fotoramen eftersom jag bor utomlands. Där står också kollinumret.
2. En bild på mitt pass OCH mitt körkort.
3. En bild på mig, där jag ler snällt och håller upp mitt pass synligt samt en lapp där det står att Anders Lagerfors får hämta paketet, med kollinumret specificerat.
4. Sin egen legitimation.

Det hjälpte inte. De vägrade. Jag trodde att Schweiz var ensamt om att vara såhär faschistbyråkratiskt, men tydligen finns tendensen även hemma i Schweden. Ny regel, tydligen.

Vad.

I.

Helvete?

Här är i alla fall bilden. Jag vet, den är fin för att Bexet är så sinnessjukt vackert och trolskt, och kanske inte riktigt lika mycket för att jag är en fotograf full av kickasness. Men ändå! MIN bild. Pris! Stort ju!

Om man är snäll kan man kanske säga att kompositionen är bra. Om man är noggrann (läs: icke blind) kan man se att horisonten är sned.
Hur som helst, en rolig grej är att jag hittade bilden här, av "misstag" på internet (läs: när jag googlade mig själv eller något annat egotrippat) och där kallas jag swedish photography winner. Sånt jäla fräckt epitet, visst? :)

Gårdagens stora happening här i Schliern:

Cow-exhibition. Genom vårt fönster såg vi människor i folkdräkt som går runt med sina jättelånghåriga kor på gatorna, med kornas bjällror ekandes mellan bergstopparna.

Den ser man inte varje dag.

Schliern är lite som Partilles slogan bo på landet, mitt i stan. Man kan köpa färsk mjölk och nyploppade ägg på gårdarna här runtomkring och även om man såklart inte gör det (fy!) så är det ju coolt att man kan. Genuint på nåt vis.

Idag damp det ner i brevlådan!

Ett stort kuvert med hjärtan på, från Johanna, och det innehöll det senaste numret av Ordfront med vårt fotbollsreportage från Sydafrika. Och massor av våra bilder! Alldeles varm i hjärtat blev jag. Egentligen vill man ju att allt man skriver ska publiceras just så, på fint tjockt papper, det känns som att det alltid kommer att finnas kvar då. Och som att det är skrivet med lite extra mycket kärlek. Och det är det här reportaget! Mmm...magasinsjournalistik.

Johanna Sofia Wiman: I love you!

Den nya felkramen

Även om allt säkert låtit väldigt bra hittills finns också saker som är väldigt störiga med Schweiz. En av de sakerna är kindpussandet. Här ska man nämligen pussas med alla man kommer i kontakt med. Och inte en gång, som tjejer-som-går-i-högstadiet-kindpussen, nej nej: tre gånger. Vänster-höger-vänster. Och det måste komma ett ljud, instruerar schweizarna alltid. Ett pussljud.

Det tar verkligen enormt lång tid att hälsa på alla. Och det känns ju helt bisarrt när man råkar prata samtidigt. Hur mår du? - puss - Ah, bara bra - puss - tack. Och du då? - puss... Och jag är heller inte alltid jättesugen på att känna vad alla ätit till lunch varje gång vi träffas. Men värst av allt är själva avgörandet: ska vi pussas eller inte? Har vi DEN relationen eller skakar vi hand, eller kramas vi för att du vet att jag är svensk och att svenskar kramas?

Det ger upphov till otaliga missräkningar. Jag och David hade en period när vi hittade på massa nya ord som vi tyckte fattades i svenska språket, och ordet "felkram" (ni vet, när man sträcker fram handen och den andra gör ansatsen till en kram, och då ändrar sig båda och så blir det helt pinsamt) var förmodligen vår allra bästa term. Här har det ordet fått en helt ny innebörd, eftersom det finns ännu fler alternativ. Handskak, svensk-kram och kindpussande.

Linda har lärt mig att om man lutar sig bakåt samtidigt som man sträcker fram handen finns en chans att man slipper pussandet. Hittills när jag sett henne göra det har folk dock kastat sig fram ändå och attackpussats. Jag tror att man gör bäst i att vänja sig faktiskt.
_______________
En annan sak: Det går himla bra för Köniz hittills i serien, de har vunnit tre av fyra matcher. Igår vann de mot Tigers, ett lag som på pappret ska vara ett av de bästa. Hurra.

Fina fulkulturen.

Jag älskar fulkultur. Varje kväll när D är och tränar så pluggar jag lite, med betoning på lite, och sen surfar jag in på tv3-play och vältrar mig i den. Svenska Hollywoodfruar, Lyxfällan, massor av inredningsprogram. Där finns ALLT. Och jag gillart.

På den vanliga, schweiziska tv:n har vi 29 kanaler och av dem tycker jag att MTV är bäst. (Diggi, lite som X-effect-eftermiddagarna på Gjörwellsgatan, minns du? Lite så). Nog för att det har med viss språkförbistring att göra - tex att vi inte förstår vad de säger på de andra kanalerna - men att tycka att MTV har det bästa programutbudet är ju lite sorgligt. Så ni förstår ju själva hur tur det är att svensk tv steppar in och räddar oss.

Vad rekommenderar ni mer av höstens utbud? Johanna har redan pratat sig varm om hollywoodfruarna så dem har vi bockat av. Och Idol. Vad mer?