Igår spelade Köniz sin sista seriematch före slutspelet. Tyvärr blev det en neslig förlust som innebar att andraplatsen rök, störigt störigt. Så nu pratar vi inte mer om det. (Dock ser det ändå rätt gött ut inför slutspelet, näst väntar kvartsfinal mot Tigers Langnau som de slagit båda matcherna den här säsongen. Och varje steg avgörs i bäst av sju matcher, så det är troligtvis måånga kvar.)
Vi deppade dock inte ihop igår utan hade en mysig kväll hos Linda och Daniel. Sofia och Andreas var också där och mumsade scones och tittade på en film om bergsbestigare på Eiger (ett av de högsta bergen här).
Ikväll var det häng här på Gaselstrasse. Killarna spelade NHL på PS3 hela, hela kvällen, och jag och Sofia var förpassade till sovrummet där vi låg och storgrät till filmen My sisters keeper.
Stämningen framför hockeyn verkade dock fantastisk, filmen avbröts då och då av vrålen där utifrån. Känslorna tycktes pendla mellan djupt fokus...
...smärre förtvivlan...
... och fullkomlig lycka.
Det ska finnas känslor i sport, vad är annars vitsen?
