Bland gösar, loppisar och pelargoner

I oktober hade min brorsa jättekort frilla. Det kan man inte ana!

Även en fyradagarssemester är en semester, speciellt om man åker till Småland. Man hinner med en hel massa sommar på fyra dagar faktiskt. I helgen var vi först en hel drös folk: mamma och pappa, lillebror och hans kompis David, min kille David och min kompis Sofia. Vi fiskade och Anders fick tusen napp - gädda, gös och abborre. Vi plockade blåbär och hittade först bara ett enda och sedan massor. Vi bakade en paj av dem. Vi gick på auktion på en gård och allt kändes som Astrid Lindgren. Auktionsgubben kunde namnet på dem som budade trots att det var alldeles tjockt med folk. Och vi låg på bryggan, vi läste böcker och vi sov ut. I taket på underslafen i våningssängarna satt det en liten, liten teckning av en streckgubbe med ett svärd. Undrar just om det är Edwin eller Anton som satt den där.

Sen vips åkte alla hem utom jag och mamma och pappa. Det var också väldigt härligt, så lugnt och skönt liksom. Vi löste korsord och jag sov en massa (tio timmar per natt, helt galet) och jag läste en massa böcker och en gång tänkte vi springa en runda men sen skippade vi det. 

Semester, helt enkelt.

RADION!

I söndags åkte David och jag, fortfarande en smula trötta efter resan, hit till Jönköping och vår andrahandshyrda lägenhet "på torpa", som jag lärt mig att det heter. Klockan 04:00 i måndags morse var vi på plats på SR för att leda vårt program "morgonskiftet" för allra första gången. Det är sjukt tidigt.

Det har gått jättebra i veckan men jag är alldeles fullkomligt slut. Dels för att vi gått upp mitt i natten varje dag men allra mest för att det är en sån anspänning hela tiden nu i början. När vi väl sänder är det verkligen skitskoj, men övrig tid på dygnet går jag än så länge omkring med en liten stressklump i magen och det ska bli skönt när den försvinner.

Idag stod jag för första gången en låång stund vid spakarna när vi sände och det gick bra. Man tror inte att man klarar det förrän man utsätter sig för det. En tröst för mig är att de många av de erfarna journalister som jobbat på SR länge men har någon ny roll inför sommaren också är skitnervösa. Då känns det liksom okej för mig att vara det, eftersom jag och David är programledare för ett eget program fyra timmar om dagen och vi både är tekniker och producenter själva. (Och den lilla detaljen att jag ALDRIG gjort det här förut). Tur att David är en sån briljant naturbegåving och som född till radiopratare. :)

Idag har jag varit i sändning i sex timmar, vilket är lite sinnessjukt faktiskt. Men först var det våra fyra timmar, och sedan var jag med som sidekick i nästa program, "Mitt i sommaren". Då skickades jag ut för att HF:a (sända live med en sån där ryggsäck på ryggen) till en cirkusskola för barn. Jag åkte iväg i en gigantisk buss full av sladdar och skärmar och två sköna tekniker som visade mig vad jag behövde veta. Sen var jag plötsligt i direktsändning och snackade med kids om jonglering och hjulningar. Jag försökte även jonglera live och hade sagt till barnen innan att de gärna fick skratta åt mig när jag misslyckades. Sedan, i sändningen, sa jag "okej, skratta inte åt mig nu", men menade förstås att det var precis det de skulle göra. Då sa Hampus, 7 år: "Men du sa ju att vi fick det!". Man ska inte underskatta barn ..haha. När jag hade förklarat för barnen att de bara skulle svara på mina frågor, sa Amanda, 7 år "ja, och så ska vi inte alls låtsas om mikrofonen". Rätt bra koll för en som inte börjat i andra klass än.

Det sistnämnda spektaklet kan man lyssna på HÄR om man vill, och mitt och Davids program kan man lyssna på HÄR. (Live mellan 6 och 10, eller i efterhand. Varje dag lägger vi också upp direktlänkar till några utvalda grejjer från morgonen.)