torsdag 18 juli 2013

Kampalas kuchus

Nu finns reportaget jag gjorde för Amnesty Press i Kampala att läsa på webben. Det handlar om förföljelsen av homosexuella i Uganda, ett av världens mest gay-ovänliga städer. Ett lagförslag i parlamentet hotar att skärpa straffen för homosexualitet till livstids fängelse (i extrema fall döden), och göra det straffbart att inte ange sin granne, sin elev eller sitt barn till polisen om denne "kan misstänkas vara homosexuell".

Klicka här om du vill läsa reportaget.

Det handlar bland annat om de här människorna:


Ronald Muluka, 22 år, som inte träffat sin familj sedan de för några månader sedan fick veta att han är gay. Föräldrarna slängde ut honom, rädda att han annars skulle "rekrytera" sina bröder. Idag säljer Ronald sex till män som kontaktar honom på facebook, det är hans enda sätt att ha råd med mat. 


Samuel Ganafa, som kämpat för hbtq-personers rättigheter i hela sitt vuxna liv. Det var i hans arbetsrum, i huset en timme från Kampala, som landets gayrörelse växte fram. För två år sedan mördades Samuels vän och kollega David Kato, sedan han och andra homosexuella hängts ut i pressen.


Sami, 21 år, som tillsammans med ett tiotal andra utslängda killar bor hemma hos Samuel. Sami lämnade sin hemby på ett lastbilsflak fullt av bananer sedan någon i skolan kommit på honom med att kyssas med sin pojkvän. Hans enda dröm är att hitta ett riktigt jobb så att han slipper sexarbeta.


Junic Wambya, som arbetar för Ugandas första organisation för lesbiska kvinnor. Hon tycker att situationen i Uganda blivit både bättre och sämre sedan lagförslaget kom. Bättre för att det nu åtminstone finns en offentlig debatt. Dåligt för att debatten är ensidig, för att hatet eskalerat och för att hon är rädd för vad som händer om lagen klubbas igenom. 


Och så handlar det om Medy, Peter, Christopher, Apollo, Henry och alla de andra, som inte heller de har någonstans att ta vägen på grund av att de råkar falla för människor av samma kön.

2 kommentarer:

Colombialiv sa...

Gud vad bra att du gör så himla viktiga grejer!

Johanna sa...

Tack du! Och detsamma till dig.