måndag 20 maj 2013

Den här våren

Den här våren har jag inte bloggat så mycket, det har varit så mycket med allt annat. En del saker har känts privata och obloggiga och jag kan inte skriva om jag inte får skriva ärligt och på riktigt. Så har pausat lite. Men det får man ju göra när det behövs tänker jag.

Den här våren hade jag ofta vänner över på middag och vin i nya läggan. Och jag blev bjuden på middagar och vin hos vänner, det var helt enkelt en vår full av vänner och vin.

Den här våren var jag ledsen då och då, över det som var så bra men som ändå inte räckte. Men mest var jag inte ledsen, mest var jag okej. Mest var jag faktiskt helt okej.

Den här våren träffade jag på en fin person, A, och vi bestämde oss för att ta en öl, bara ta en öl helt casual det kan ju vara trevligt, men det blev fem öl och fem och en halv timmars prat en onsdag tills onsdagen hade blivit torsdag. Och sen en annan dag blev det vin och fem timmars prat till. Och vi hördes och hördes och sågs och sågs lite mer och en kväll sa han i mitt öra jag tycker om dig det är milslång skillnad på att gilla att umgås med någon och att verkligen tycka om någon och jag tycker verkligen om dig.

Den här våren var jag lite lite rädd för det där för det är ju läskigt, men också så jävla härligt. Och man måste ju våga. Man måste det.

Den här våren var Sofia i Uganda mitt bland massa sjuka barn som dog hela tiden och jag saknade henne varje sekund. Men hon och jag och Nicole pratade i whatsapp-appen och där finns de alltid. Där är de alltid nära och vi pratar hela tiden. Och om Sofia är i Uganda vill jag vara där med henne, så på onsdag åker jag dit.

Den här våren hängde jag och D utan att det kändes det minsta konstigt. Det kändes bara som det alltid gjort fast på ett annat sätt. Vi kollade the Slap och pratade och gillade varann och önskade allt gott för varandra och jag gillar att det är så. Och att inget tycks kunna ändra på det.

Den här våren var en bra vår. Kanske den läskigaste på många år, men ändå en väldigt bra.

2 kommentarer:

Jojjo sa...

Åh, så härligt! Mest för att du faktiskt har varit helt ok, ändå. Och för att det känns civiliserat med D. Och för att det finns någon som viskar i ditt öra. Och för alla resor! Det där med alla barn som dör i Uganda känns inte det minsta härligt, tur att det finns folk som Sofia som gör skillnad.

Colombialiv sa...

<3!