Idag tackade jag, efter ett ganska stort mått huvudbry, nej till ett jobb på en stor och välrenommerad redaktion i Stockholm. Ett som jag inte hade sökt, men som jag fick ändå eftersom de ringde upp och sa att de ville att jag skulle jobba där i sommar. För att de "kände att de behövde någon med kunskap på området" (utrikesjournalistik). Alltså overklighetskänslan att bli uppringd och erbjuden jobb, ett creddigt inom det område jag gillar allra mest? Väldigt stor.
Jag blev glad och smickrad och glad igen, men fick också genast beslutsångest. Förstås. Men det fanns så himla många olika anledningar till att jag behöver vara i Göteborg den här sommaren, så jag lät de anledningarna bestämma. Och jag tror att det var rätt, för allt har sin tid och nya saker måste ha sin rätta timing. Annars får de vänta ett slag!
Det kommer bli en sån fin sommar tror jag. Jag ska jobba på gp utland igen (vilket jag ju älskar så det känns briljant) och S och N kommer vara här båda två och vi ska hänga i min nya fina lägenhet och göra saker på kvällarna även fast vi jobbar. Grilla och bada och cykla. Dricka vin och skratta och ta vara på att befinna oss i samma stad en hel sommar för första gången på... evigheter? Den här sommaren kommer jag att kunna finnas här för dem som behöver mig just nu, och Göteborg kommer finnas för mig för jag behöver den, och alla i den, just nu.
Så jag ringde och förklarade detta, något mer kortfattat men med samma andemening, och fick tillbaka ett "Förstår! Och du det här är ju inte världshistoriens sista sommar, du kan väl ha oss i åtanke nästa år? Vi hörs då!" Att folk kan vara så förstående och anpassningsbara och vettiga gör mig så glad, livet blir så lätt och rätt då.
Jag blev glad och smickrad och glad igen, men fick också genast beslutsångest. Förstås. Men det fanns så himla många olika anledningar till att jag behöver vara i Göteborg den här sommaren, så jag lät de anledningarna bestämma. Och jag tror att det var rätt, för allt har sin tid och nya saker måste ha sin rätta timing. Annars får de vänta ett slag!
Det kommer bli en sån fin sommar tror jag. Jag ska jobba på gp utland igen (vilket jag ju älskar så det känns briljant) och S och N kommer vara här båda två och vi ska hänga i min nya fina lägenhet och göra saker på kvällarna även fast vi jobbar. Grilla och bada och cykla. Dricka vin och skratta och ta vara på att befinna oss i samma stad en hel sommar för första gången på... evigheter? Den här sommaren kommer jag att kunna finnas här för dem som behöver mig just nu, och Göteborg kommer finnas för mig för jag behöver den, och alla i den, just nu.
Så jag ringde och förklarade detta, något mer kortfattat men med samma andemening, och fick tillbaka ett "Förstår! Och du det här är ju inte världshistoriens sista sommar, du kan väl ha oss i åtanke nästa år? Vi hörs då!" Att folk kan vara så förstående och anpassningsbara och vettiga gör mig så glad, livet blir så lätt och rätt då.
9 kommentarer:
Det är så skönt att fatta beslut, och speciellt när dom känns rätt.
Men hurra och grattis till att bli headhuntad till ett grymt jobb, och det finns alltid fler somrar!
Grattis! Grattis till bra erbjudande och grattis till bra beslut.
Wiii, GRATTIS! Och oerhört skönt att höra att personalansvariga faktiskt har vett att vara såna, och inte typ "jaja, men du fattar ju säkert att chanserna minskar för dig om du söker hit nästa år".
Samt: Hurra för dig! Du är ju grym!
Men GRATTIS! Så himla stort! Du är ju världsmästarbäst!
Håller med Annika! Härligt! Njut och känn dig precis så stolt som du borde vara! Kram!
Håller såklart med övriga här uppe men blir ändå lite ledsen för att vi inte kan hänga hela sommaren. Men ändå: viktigast att du känner att du gjorde rätt och sommaren 2014 blir säkert toppen, då kommer vi att hänga juni - augusti! :)
Wow, vad grymt att bli tillfrågad så där!
Tack <3!
(Och Jenny: Ja!)
Wow, du är grym! Är så impad. Både för att du verkar så sjukt duktig och blir erbjuden jobb sådär, och också för att du tackar nej! Hade varit kul att ses förstås, men på bokmässan kanske?
Skicka en kommentar