K

Så äntligen den här soliga marshelgen kom Karin och hälsade på från Berlin. Det var på tiden, tror inte att vi har träffats sedan jag hälsade på henne i St Petersburg i januari 2010, alltså två år sen (!). Men de bästa vännerna är ju de som man kan vara ifrån i två år utan att det märks, när det känns som att det bara gått några dagar sedan man senast låg i soffan med varsitt glas vin och ältade livet. En sån är Karin.

Så när hon kom i torsdags lade vi oss just så i soffan - med ett glas vin och ältade livet. Och i fredags var jag lyckosamt nog ledig från jobbet när det råkade bli årets varmaste dag. Vi satte oss på bänkarna utanför Jacob's café i Haga och det blev så svettigt att folk gick och ställde sig i skuggan för att svalka sig. Helt sjukt. Jag hade nästan glömt att det kunde kännas så lent och skönt med solstrålar på kind. Hoppas jag fick fräknar, har inte hunnit se efter ännu.

Vi flöt runt i stan hela dagen, hängde i Hagaparken med Linn, drack en öl med Ted och såg i ögonvrån att det var kö in på systemet i vid Kungstorget, alla skulle köpa flasköl och sitta på filt vid kanalen. Som vore det sommar. Inget gör väl svenskar så lyckliga som lite sol på vårkvisten. På kvällen gick vi till Bar Kino i Linné och där hade de jättefina färgglada lampor, och så hängde vi lite på andralång. Karin blev sugen på att flytta till Göteborg igen och INGEN skulle bli gladare om hon gjorde det än jag.