Så vips blev man 25.

Jag minns när jag var 17, då kändes det verkligen som att man skulle vara en helt annan människa vid 25. Det är jag inte. Eller jo, förresten, kanske är jag det. 25 är jag hur som helst numera! Födelsedagen firades i världens bästa Bexet. Det var mycket bad (den sinnessjuka värmen höll i sig) mycket kortspel, fiske, fikor och jag har fått så mycket fint att jag är alldeles, alldeles mållös.

I måndags lunchade jag med Johanna. Då fick jag det här (också fint): En rosa ros, ett kort med en same på, och ett par färgglada blanka trosor med volang och en blå rosett, baktill. Dessa tjusiga fick hon mig att plocka upp mitt på lunchrestaurangen där det säkerligen vimlade av GP-kollegor. Tack vännen!