Kanotsuccén del II

I helgen var vi tillsammans med tolv andra någonstans i skogen någonstans utanför Lerum. Där paddlade vi kanot till en ö, och på den ön tältade vi, allt enligt traditionen (som inleddes förra året såhär års). Den här gången fick vi dock ingen gädda, och Kristoffer hade mer kläder med sig.
Såhär jättejätteskoj och mysigt och bra var allting under hela (nästan, se nedan) helgen:









Sen kom stunden då vi skulle paddla hemåt och vinden valde att jobba på med storm. De flesta av oss kom ingenstans. Jonas och Jonny kantrade och låg plötsligt och guppade med sin packning i 9-gradigt vatten. De kunde inte röra sig men flöt sakta men säkert i riktning mot en ö. Malin och Emma var närmast men panikade lite lätt och Malin tappade sin mobil i sjön. Plopp. Till slut var vi åtta personer, inklusive de nedfrusna stackarna, som tagit oss iland på samma ö. Efter ett tag kom Björns pappa Lasse och räddade oss i en båt. Vi fick paddla ut i vågorna igen och kasta oss efter ett rep, och sen blev under relativt säkra omständigheter bogserade till lugnare vatten. Inte hade man trott att en kanoting kunde bli så äventyrlig. Ganska så spännande ändå tyckte jag.


(Några av bilderna snodda från fellow kanotpaddlare, några är tagna med min något besynnerliga mobilkamera)