Caribbean Cruise Part I - Skeppet, båten, fartyget!

Tillbaka från kryssningen med stort K, den var verkligen allt en kryssning förväntas vara: lyxig, solig och sjukt bekväm.

Vi gick ombord på den lilla nätta båten tillsammans med 4000 andra passagerare (hallåja) på söndagen för en dryg vecka sedan, efter att ha åkt genom Floridas mangroveträsk där vi såg krokodiler i dikena. Inga staket mellan dikena och vägen. "It's all natural!", tyckte chaffisen.

Båten visade sig förstås vara helt gigantisk. Utan att på något sätt få med allt kan vi ju nämna att där fanns flera pooler, klättervägg på skorstenen, löpbana runt däcket, stort gym, bio, minigolfbana, skridskobana, en stor teater med shower hela kvällarna, ett kapell där några gifte sig, en basketplan, en vågmaskin där man kunde surfa, bubbelpooler - varav två svävade 34 meter över havsvattnet - ett bibliotek, massor av restauranger och caféer och barer, både på däck och inne i båten. Totalt var det 15 däck. På däck 5 inomhus var det en paradgata med caféer, butiker och pubar, som en riktig gata i en stad. Helt. Sjukt.
Vi bara stirrade när vi först kommit ombord, det var nästan svårt att ta in. Det första som hände var att man kunde hämta gratis pizza i pizzerian som var öppen dygnet runt, en lyx som det gick förvånansvärt snabbt att vänja sig vid. Maten var verkligen en stor del av kryssningens hela poäng: vi åt hela tiden och 24 timmar om dygnet hade vi tillgång till massor av smaskigheter. Det gick till och med att få maten levererad till sin hytt när som helst på dygnet även om vi aldrig utnyttjade det.
Lunchen var gigantisk, och där fanns allt. Buffélängder som aldrig tog slut med hemmagjorda hamburgare, sallader med alla tillbehör i hela världen, massa olika dressingar, thaimat, kyckling, färsk frukt, sushi, och kanske 20 olika desserter. Och mycket mer. Det hela avnjöts på däck 11 med utsikt över havet och det var sjukt nog aldrig kö någonstans.
Middagssalen där vi åt på kvällarna såg ut precis som i Titanic med guld, kristaller, dubbeltrappa med en livepianist vid svart flygel och maten som serverades var verkligen top notch. Självklart fick man välja för- huvud- och efterrätt från en meny och allt var lyxmat.

Och på tal om maten: vid poolen fanns en mjukglassmaskin som vi använde flitigt och i caféet på "gatan" på däck fem kunde man fika när som helst och hämta obegränsat med cheesecake, double chocolate brownies, mudcakes, blåbärspaj och mycket annat. Om man inte var mer sugen på paninis eller pizza då. I mitten av veckan hörde vi talas om att det även fanns en midnattsbuffé någonstans.. Det hade vi inte ens märkt. Ungefär såhär åt vi:

Frukostbuffé

Glass

Lunchbuffé

Fika

Trerätters middag

Kvällsfika

Det var inte så att det behövdes en midnattsbuffé på det, direkt.

Det fanns sjukt mycket underhållning också, faktiskt riktigt bra! Isshower, stand up comedy, musikaler, dansshower, Beatleskonsert med ett lookalike-band, trollerishow med mera med mera.

En del förutfattade meningar om kryssningar bekräftades som ni förstår verkligen. Ja, man äter sjukt mycket. Ja, det är lyxigt. (Ganska många skulle shoppa diamanter i hamnarna, vi bara skrattade. Diamanter? Really? Resten köpte billig spit och tacky souvenirer, så det fanns något för alla..) Och ja, ganska många passagerare är feta, dock långt ifrån alla. Och visst var det sådär amerikansk-käckt och vräkigt många gånger, med Men's sexy legs competition och liknande vid poolen, haha, men det var rätt skoj att betrakta.
Andra saker var inte alls som vi trodde! Exempelvis var fördomen att det bara skulle vara pensionärer som åker på kryssning så fel det kunde bli. Visst såg vi en och annan pensis, men de var inte särskilt många. Istället kryllade det av unga par, småbarnsfamiljer, familjer med tonåriga barn och unga par som just gift sig och var på smekmånad. Jag läste någonstans att medelåldern var 37 år eller något sådant, vilket säkert stämmer. Så tji fick man på den, inte en enda pensionär i blått hår!

Två dagar, den första och den sista, var vi ute till havs hela dagen och kunde ligga vid poolen och njuta av båtens aktiviteter hela dagen. Fyra dagar låg vi i hamn, på Haiti, Jamaica, Cayman Islands och Cozumel i Mexico, och då fick man såklart åka iväg och upptäcka ställena på egen hand. Vad vi hittade på där kommer i några inlägg framöver, jag får inte plats med allt på samma gång. 

Hejdå Florida, hej havet.

Miami Beach har verkligen infriat alla våra förväntningar och föreställningar. Alltmedan Baywatch-soundtracket spelats i huvudet har vi sett ihärdigt visslande badvakter i sina hytter, tatuerade muskelknuttar, tjockisar, surfare, färgglada parasoller, miniminibikinis och en massa bara bröst - precis som man tänker sig. 

Även om myllret mitt på dagen är en fröjd för ögat är stranden kanske allra bäst tidigt på morgonen. Två morgnar har jag varit hurtig och gått ut och sprungit längs med den, precis när solen gått upp men ännu inte blivit stekhet. Det kändes som en väldigt Miami thing to do. Då möts man av det vackra folket som joggar med sina ipods eller kör yoga och tai-chi i grupp, och av en och annan lurig lirare som sovit på stranden under en palm. 

Nu är det dock strax dags att lämna Florida. Söndag eftermiddag kliver vi på det stora kryssningsfartyget i Port Canaveral utanför Orlando och sedan bär det iväg mot Karibien i bästa lyxförpackning. Vi byter hostel-dorm mot lyxbåt och det ska bli både intressant och väldans göttigt!

Key West

Längst söderut i Florida möts Karibiska havet och Mexikanska golfen och på gränsen däremellan ligger ett pärlband av 34 öar; Florida Keys. Där har vi varit idag! Målet var ön Key West som ligger allra längst ut men vägen dit är minst lika vacker. Motorvägen US 1 löper rakt ut i havet och länkar samman öarna via 43 broar, och när vägen tar slut efter ett tiotal mil är man på Key West, så långt söderut i USA man kan komma. Därifrån är det närmare till Cuba än till Miami.
Ön har 30.000 invånare, men det kommer tre miljoner turister varje år (!) och det märks verkligen. Överallt fanns souvenirshoppar och hela stan kändes som en stor uppbyggd theme park, en liten låtsasvärld med pubar och butiker och gatuförsäljare och små trähus i pastellfärger med snickarglädje och amerikanska verandor med gungstolar och hammockar. Väldigt pittoreskt och mysigt. Här fanns papegojor i glada färger och amerikaner på Harley Davidsons, glammiga bilar, rostiga cyklar och glass. Det låg en väldigt speciell atmosfär över hela stället.
En hel del kända fötter har förstås strosat de små gatorna fram under historiens gång, bland annat bodde Ernest Hemingway här i en pampig vit villa, den gamle presidenten Harry Truman hade sitt sommarhus på samma gata och där ligger också Pan American Airways allra första kontor från 1920-talet. Vi strosade omkring i värmen hela dagen och kikade på allt, fotade lite, åt lunch på en äkta amerikansk diner (snabbmatskedjan "Denny's, vi försöker bocka av dem alla) och försökte klura ut hur sjutton man ska veta vad saker och ting kostar här. Det läggs på skatt och dricks och gud och hans moster på allt man köper så det är omöjligt att klura ut vad man ska betala innan notan kommer. Spännande! Och lite märkligt. 

Och just det, djuphavsfisket! Vi var ju ute med en stor båt igår kväll/natt och fiskade. Och det var kul, det var det verkligen. Häftigt att åka ut på havet i mörkret, och Miamis skyline utgjorde en mäktig kuliss till det spektakel som snart skulle utspela sig på vår guppiga båt. Det blåste nämligen så otroligt mycket att det vi kommer minnas mest nog handlar om just det. Båten (som trots allt var ganska stor) krängde upp och ner och från sida till sida med en sällan skådad fart. Vi snackar på en nivå där horisonten fullkomligt flög omkring framför ögonen om man tittade upp. Så det undvek man gärna att göra på vägen ut. David blev sjösjuk, Johanna blev rädd. Sen blev Johanna också sjösjuk. Sen spydde David. Sen fiskade han dock upp första firren av alla, en yellow tail snapper! Väldans skoj såklart. Och peaken kom när en snubbe - en rutinerad local -  fiskade upp en haj! Hurra hurra hurra, tyckte vi. Vid det laget låg dock de allra flesta ner med ansiktena gömda i händerna och bara försökte överleva det faktum att vi befann oss på en galen åkattraktion som aldrig tog paus. Jag sällade mig snart till den skaran, det gick liksom inte att inte må illa. David mådde kasst men fiskade ändå, väldigt tappert måste jag säga. Kaptenen och några av de där rutinerade localsen var de enda som verkade tycka att det hela var a piece of cake, och när vi kom tillbaka till Miami Beach Marina framåt småtimmarna fanns det gott om bleka ansikten i båten. Men en erfarenhet och en skön story, helt klart! Dessutom fick vi alldeles i början av turen se 60-70 kilo tunga karpar som simmade vid båten inne i hamnen. Monsterfiskar, kändes som människostorlek.

Dag ett i tio bilder.

Det har varit en alldeles perfekt första dag. Vi bor på South Beach, den grymmaste delen av Miami Beach. Coolast var alla Baywatch-liknande färgglada badvaktshytter och de hjärtformade klistermärken många av tjejerna satt på bröstvårtorna (kan eventuellt ha varit body paint, lite svårt att avgöra på håll). Solen är varm, sanden mjuk, vattnet och vinden alldeles ljummen.
Vi åt lunch på fancy Ocean Drive längs med stranden där vi serverades gratis raspberry mojitos under vita parasoller och det hela kändes bara väldigt väldigt nice. Vi har det så bra så bra. I morrn kväll ska vi ut och djuphavsfiska eller vad det heter, med en stor båt och stoora spön. David är laddad som aldrig förr.

"We´re going to Miami, welcome to Miami!"

Efter en smidig men 25 timmar lång resa kom vi igår kväll äntligen FRAM. Askmolnen från Islandsvulkanen orsakade oss inga problem alls förutom att Atlantflyget var försenat (alla planen måste flyga genom en smal korridor för att undvika molnen). Vi fick ta ett senare plan vidare till Miami men lite extra flygplatstid har ju ingen dött av. 

Tio timmar på planet kändes som tre eftersom det fanns massor av filmer, tv-serier och tv-spel att välja och vraka mellan! David log som ett barn i en karamellfabrik. Konstigast på planet var den äldre amerikanske herren som satt bredvid oss. Han såg ut ungefär som Skalman och hade - förutom en jättehög med brev och räkningar - en ziplockpåse med kanske 35 tabletter i knät, begie och grå kapslar. Han beställde in tre småflaskor vin och drack fyra groggar ren sprit och när tablettpåsens innehåll minskat till 8 tabletter blev jag lite stressad och tänkte "nu tar han livet av sig! Vi ska sitta jämte en död!". Blev inte bättre av att han verkade ta hand om sina sista brev och räkningar sådär lite symboliskt. Lyckligtvis dog han inte utan föreföll fullständigt opåverkad av både alkohol och piller. Han tog på sig sin blå kavaj och läste en bok i tullkön när vi klev av i New York. 

Och ett par timmar senare var vi framme i Miami. Var mäktigt att flyga in över denna gigantstad av skyskrapor och palmer, för att sedan känna den tjocka varma nattluften slå emot oss vid taxifickorna utanför.

Lite efter midnatt kunde vi äntligen checka in på vårt hostel på South Beach. Nu så, nu börjar det! Klockan är bara tidigt än så länge, och så snart David vaknar ska vi ut och kolla in strand och stora hus. Det blir väldans skoj.

Herrå så länge! =)

Johanna + Ulmizberg = sant.

Några bilder tagna på kvällspromenad på vårt eget berg de sista dagarna i Bern. 

(I morgon åker vi till USA! Man nästan dör av lycka, det gör man).