Kullamannen - the weekend

Jag önskar så att jag var är så himla sugen på att bli en löpare. Ni vet en löpare. Inte bara en sån som springer några kilometer då och då, utan en sån där som kan hålla på hur länge som helst.

Jag är ju ihop med sådan, vilket är både inspirerande och avskräckande (det senare eftersom jag aldrig kommer att komma i närheten av honom, och man ogillar ju att vara sämst). Förra helgen sprang han fem komma sju mil, i terräng. Frivilligt. Det var på loppet Kullamannen i Skåne, som slingrar sig upp och ner och upp och ner i de superbranta klipporna och skogarna på Kullahalvön. Är omåttligt impad över denna insats!

Jag, A:s föräldrar och syster åkte med för att heja och gjorde en hel långweekend av det hela. Vi bodde i vackra Arild och hade utsikt över havet. Dagen före Det Stora Loppet klättrade vi bland annat runt bland klipporna på Kullahalvön. Vackert som en saga:

På lördagen åkte vi runt till olika ställen där löparna sprang förbi. Axels kompis Olof sprang också och de höll ihop hela vägen. Glada vid varje pitstop trots den sinnessjuka påfrestningen. Jag förlorade perspektiven helt och började tänka att nästa år, då jävlar springer jag den kortare varianten. 2,2 mil, det är ju ingenting! Sen insåg jag var det var jag tänkte. Två komma två mil i de där hysteriska kuperade terrängen är faktiskt oerhört långt ifrån ingenting. Vore ju häftigt att ha gjort, men vi får väl se och så vidare.

Såhär såg det ut från de olika platser där vi hejade!

Sex timmar och fyrtio minuter tog det, sedan var de i mål! Vi badade i hotellets spaavdelning på kvällen. A-l-l-a i bastun och bubbelpoolen förutom jag hade sprungit, kände att de kanske förtjänade spa:andet en gnutta mer än jag, hehe. Sen åt vi den godaste grillbuffén i mannaminne. (Det fanns till exempel JETE-mycket ost!)

Sista dagen gick vi i timmar över stenstränder och genom vacker skog till Lars Vilks jättekonstiga konstinstallation Nimis, som ligger i hans påhittade land Ladonien. Vi klättrade upp i den, hamnade mitt i en brant på berget och trodde en stund att vi eventuellt skulle komma att dö. Lyckligtvis klarade vi oss.  Vi avslutade helgen med ett dopp i havet och två minuter efter att vi satte oss i bilen hemåt började det regna, efter fyra dagar av smällsol. Älskar när man ace:ar vädret sådär.

Det är inte utan att du har lämnat avtryck i världen, mr Jobs

Fick förresten paddan igår. Den som jag vann. Älskar den redan så sjukt mycket, vill ha med den överallt. Låg kvar sängen i morse och drömde om att gå och köpa snyggt tjockt grått filttyg att sy ett fodral av. Osv.

Det slår mig också hur bortskämda vi är i detta land. Och hur Äppelföretaget totaläger oss! I mitt hushåll på två personer har vi: varsin laptop (en Mac Book Pro och en Mac Book Air), ytterligare en fullt fungerade Mac Book som vi inte använder (min gamla), varsin iPhone 5, en iPod, en iPad mini och min nya iPad Air. På det en tv med tillhörande AppleTV, och en tv till som vi inte har utrymme för och därför inte använder just nu. Rätt många skärmar, är det ju. Rätt många äpplen också.

Krisp med ost

Min nya bästa grej är lyxknäckebröd. Det är så sjukt gott. Det finns en sort som heter Batanun*, och en annan som är något danskt knäcke med tusen frön i. Längtar typ hem till vårt kök för att kunna äta dessa med salt smör och ost. Mmm.

Och vet ni förresten vad som också är gott på? Jordnötssmör. Och man kan göra eget genom att bara ta salta jordnötter och mixa dem ganska länge. Då pressas det ut olja ur nötterna och blir helt krämigt och gott. Exakt lika gott som det från affären. (Om man vill kan man tillsätta ett uns flytande honung.)

När jag ändå är i tipssvängen: Axel bakade världens godaste kakor för någon vecka sen på två (TVÅ BARA!) ingredienser. Mörk choklad och jordnötssmöret ovan.

1. Smält mörk choklad (bra sort) och höll ut på plåt. Låt kallna och stelna.
2. Mixa salta jordnötter till jordnötssmör. Bred ut över chokladen.
3. Gör punkt ett all over again så att det blir choklad öven som översta lager. Låt kallna och stelna. Skär i rutor. Slå in i smörpapper och lägg i snygg plåtburk. Klart!

Så jävla gott.

Klockan är bara halv elva här på kontoret och jag är (uppenbarligen) redan väldigt hungrig.

(* OBS är inte sponsrad det allra minsta, tipsar enbart från hjärtat.)

Så mycket blev ju bra också men det är svårt att glädjas när smolket i bägaren är en stor brun lerklump

När vi gick och röstade i söndags, jag, Axel och min bror som var hemma från Paris, så stod det några valsedelsutdelare utanför lokalen. En av dem var en kvinna i medelåldern, såg ut som en vanlig tant. Någons mamma. Kanske en granne. Hon var Sverigedemokrat.

Min första tanke var "oj, en riktig!" följt av en trängande lust att argumentera mot henne. Jag förstår ju att de finns, Sverigedemokraterna, men det har hela tiden känts så overkligt. Som att det egentligen är mest Jimmie Å och hans polare och kanske någon enstaka oupplyst surgubbe som hejar på dem. Inte vanliga människor.

När vi senare på kvällen såg på valvakan och insåg att nästan var tionde person som röstat lagt sin röst på dem blev jag bara så jävla besviken. Ganska chockad, väldigt arg och lite uppgiven. Förutom att det känns hemskt känns det också så himla konstigt. Man kan till exempel vara såhär dåligt påläst om...allt?, och ändå bli den som får flytta till Bryssel å partiets vägnar. Konstigt är ordet.

Och ni som inte röstade i söndags? Ni varannan svensk som inte röstade? Skärp er! Bara begrunda huruvida ni tycker att demokrati känns som en viktig grej, och skärp er till september. 

Hur är det ens möjligt för en myndighet att vara så ineffektiv?

Annika bloggar ju ibland om att byråkratin i Colombia är så meckig att hon blir galen. Jag känner lite samma lika om Sverige just nu. Eller i alla fall om Radiotjänst.

Låt mig berätta om det lilla debacle som pågått i ett halvårs tid.

I november ringde jag och meddelade Radiotjänst att jag skulle flytta den 1 feb (till A, som redan betalar tv-licensen) och att de därför kunde ta bort mig från och med då. Det gick inte. De sa att jag måste ringa efter att jag flyttat, och att jag då – om jag redan betalat en räkning för tiden efter det datumet – skulle få en återbetalning på beloppet. Redan här tyckte jag att systemet var osmidigt. Bättre att bara skicka räkning för den korrekta tiden tyckte jag. Ännu visste jag inget om krånglet som komma skulle.

Den 2 eller 3 februari, precis när jag flyttat, ringde jag dem igen. Avanmälde mig eftersom mitt nya hushåll redan betalar tv-licens, och personen i luren sa att allt var frid och fröjd. Det var det inte. Snart kom en ny räkning till mig, skickad till mig nya adress (!). Deras system har alltså koll på att jag flyttat, men inte på att de skickar flera fakturor till samma hushåll trots att man inte ska betala per person.

I slutet av april ringde jag igen, och meddelade att jag fått en felaktig faktura, trots att jag ringt och försökt avamäla mitt tv-innehav två gånger redan. Kvinnan jag talade med då sa att den jag talat med i februari hade missat att genomföra själva avanmälan (alltså..!), men hon fixade detta nu istället. Tänkte då att allt var coolers.

Självklart var det inte coolers. I maj kom två nya brev från Radiotjänst, på samma dag. Ett med bekräftelse på avanmälan, ett med en ny räkning för perioden juni-september. Nu blev jag arg. Ringde ytterligare en gång, och fick veta att räkningen skickats ut felaktigt eftersom systemet inte hade hunnit reagera på att jag avanmält mig. Och det var väl okej. Om det inte var för att kvinnan i luren frågade om jag "hunnit få räkningen för perioden februari till slutet av april?". Det vill säga perioden mellan att jag försökte avanmäla för andra gången, då de misslyckades med att registrera detta, till att jag avanmälde för tredje gången.

Nivån av irritation som vällde upp inom mig. Så jävla hög. Freakin Mount Everest-hög.

Naturligtvis sa jag att jag inte tänker betala den kostnaden EFTERSOM JAG OCH AXEL JU REDAN BETALAT FÖR DEN PERIODEN VIA HANS RÄKNING. Frågade om de inte kunde se detta i systemet. Jodå, det kunde de. Vi betalar ju redan, såg de i datorn. Och man ska bara betala en avgift per hushåll. Men eftersom räkningen redan skickats (men inte kommit fram till mig än) kunde hon i luren inte göra något. Jag var tvungen att skriva ett brev (ETT BREV!), för att de skulle kunna "utreda" huruvida denna räkning kunde strykas. Detta alltså trots att hon redan såg i datorn att vi redan betalat för denna period.

Så det gjorde jag. Skrev ett brev alltså, i Radiotjänsts kundtjänstformulär som man skulle. Där stod det att de skulle återkomma "så fort de kunde" men att det i vissa fall kunde ta upp till en vecka.

Nu har det gått två veckor. Har hittills inte hört ett ljud.

Alltså, jag tycker (obviously) att det är skitsupermegaviktigt med oberoende journalistik och betalar mer än gärna min avgift för public service. Men WHAT.THE.FUCK?!

Ye-ey!

JAG VANN JUST EN IPAD!

Efter att ha spelat ordspelet Ruzzle Adventure och (tydligen) kommit längst av alla. Alltså nöjdheten jag känner just nu! Freakin oövervinnerlig!

Det allra första cykeläventyret

Jag måste sluta tänka att man måste blogga saker i ordning. Fastnar ofta på det. För några veckor sedan ville jag till exempel blogga om min och A:s första ordentliga cykeltur, den måste ju förevigas! Men eftersom bilderna av någon anledning inte går att få över från kameran stagnerade allt. Aja.

Det var i alla fall den där helgen på landet när det blev sommar igen. Vi åkte upp redan på fredagsmorgonen, hade en solig altan som kontor fram till eftermiddagen (så sjukt nöjd med det valet, detta finns det i alla fall en klassisk instabild på..hehe) och sen cyklade vi fem mil på lördagen. Fem mil av bara backar, men det var inte jobbigt på det jobbiga sättet, utan bara en känsla av att känna sig hurtig och samtidigt drunkna i naturupplevelser. Ingen blodsmak i munnen eller mjölksyra. Det här med att cykla på snabb cykel får hittills tio poäng av tio möjliga.

Vägen slingrade sig genom skog och öppna landskap. På en åker stod en älg. Vi tog en paus vid en sjö och på pausen drack vi en öl, åt chips och lösgodis. Vi hade tänkt tälta också men det skulle bli asabasakallt på natten så vi sov i Bergsvik istället. Det gjorde vi rätt i.

Sköna maj välkommen

Helgen som infaller strax före den riktiga helgen - en mycket uppskattad typ av helg. Hej våren!

Et voila!

Förra helgen (ja, den när det var 21 grader och smällsol ute) stod jag inne hela dagarna och renoverade vår walk in closet, som överraskning till Axel. Jag slipade, spacklade, slipade, målade, slipade och målade. Och lade in en ryamatta som golv, som jag skar till med vass kniv för att den skulla passa perfekt längs alla vinklar och vrår. Träningsvärk, missad sol och färgfläckar i håret till trots: fan vad värt det var! Garderoben är nu ungefär vårt mysigaste rum. Fluffgolv, vilken grej.

Före:

Efter:

En dag på jobbet

"Så du hade en helikopter i källaren helt enkelt? Jaha. Vad tyckte grannarna om det då?"

Min kära vän tillika kontorskamrat J intervjuar i detta nu någon på telefon vid skrivbordet jämte mitt. Låter... intressant!

Fraktfartyget och Antwerpen

Å jag är så långsam/dålig. Skulle ju blogga om den fantastiskt roliga fartygsseglatsen till Antwerpen som jag och Linn gjorde i slutet av februari, och nu vips har det gått jättelång tid. Men eftersom det publicerades i dagens GP passar jag på att låtsas att denna timing var meningen. Här kommer nån form av snabbsummering av resan!

Det var skitskoj att vara på ett fraktfartyg. Roligt för att det är en miljö man inte vet något om. Vi fick vara med på allt, på brandövning, hänga upp på kommandobryggan, käka i mässen med besättningen. Alla fjorton var snälla men nästan alla pratade danska vilket ju inte direkt var superlätt att förstå. Mycket "le och nicka"-strategi för överlevnad. Men det gick vägen till slut.

En rolig sak vi lärde oss var att alla danska båtar har krav på att ha swimmingpool ombord, på taket (!). Denna används bara typ en gång varannat år, om havet är helt stilla och om lasten är lastad på ett bra sätt (eftersom vikten förändras så mycket om man fyller bassängen). Svenska båtar har istället krav på bastu. Lite smartare känns det som, möjligt att använda oftare om inte annat.

Två dygn efter att vi gått ombord klev vi av i Gent. Därifrån tog vi oss till Antwerpen, där vi stämt träff med några fantastiska övervintrade skandinaviska sjömän som hade jobbat på sjön i många decennier. De har bildat en förening och träffas regelbundet på en pub i sjömanskvarteren. Våra förhoppningar om att de skulle dela med sig av fantastiska berättelser från världshavet besannades med råge. Vi fick höra om pirater utanför Nigeria som motades bort med vattenslangar, om sand från Casablanca som letade sig in i varje vrå, om ett grishuvud som rullade rund i mässen under en seglats och om när Alf "Putte" Hovenäs närapå blev bortgift i Panama. Om när Agneta "Kockan" Söderman serverade smörgåsbord till "de rika" i Hollywood, när hon blev bundis med Ingeman Johansson på hans hotell i Florida och om när fartyget deras låg för ankar i persiska viken under något av krigen. Bland mycket, mycket annat. En rakt igenom fantastisk intervju, ville aldrig gå därifrån. Älskar gamla människor.

Vi tillbringade två nätter i Antwerpen, på ett hostel som låg på en båt, och hann således med lite turistande också. Antwerpen var mycket charmigare än jag hade väntat mig! Kullerstensgator, mysiga barer, små butiker. Vi hittade ett favvoställe, "Reis café", med världskartor och resehandböcker som inredning. Det var fint. Ungefär såhär såg allt ut:

Själva reportaget gick som sagt i GP:s helgbilaga idag, men man kommer också snart att kunna läsa det på min nya jobbhemsida när den blir klar. Jag och Johanna W har anlitat en webbdesigner som håller på och bygger sidor efter våra anvisningar, så jävla roligt! Längtar ihjäl mig efter att få den klar och kunna fylla med saker. Slippa skriva att sidan är "under omgörning" för att man skäms över den.. :)

Ha en go helg i solen!

Oh the joy

Vårt badrum renoveras nu. Det innebär totalt kaos i lägenheten I FYRA VECKOR. Under den tiden får vi duscha på gymmet eller i ett gästrum som luktar fuktskada i ett hus några hundra meter bort. Toaletten går att använda (när hantverkarna inte är där, då) men själva stolen sitter inte fast i golvet. Så man får "sitta lite försiktigt så att den inte välter", som en av byggkillarna beskrev för mig. Bilden som målas upp i huvudet av dessa ord alltså. Ens ramlade kropp liggandes på kakelgolvet som nu är fyllt av skruvar, toalettstolen som vält bakom en varifrån det forsar ut avloppsvatten...

Jag tänker sitta jävligt försiktigt om man säger så.

Dessutom finns det ingen dörr till badrummet nu, bara genomskinlig plast med en uppskuren skåra i. A som knappt ens vill bajsa när jag är hemma i vanliga fall kommer nog få en rolig månad. Hehe. He.

Drömmiddagen

Glömde säga att vi en av kvällarna i helgen åt ost till middag. Bara ost. Och surdegsbröd och surdegsknäcke. Friterad chevrette, grillad haloumi, morbier med mera med mera med mera "för Johanna gillar ju ost så mycket".

Mycket bra anledning. 

Påsken - en liten solskenshistoria

Det kom verkligen regn i torsdags som förutspått, enorma mängder, men A cyklade trots detta till Bergsvik som planerat. Kall, blöt och lycklig, tillsammans med en aningens slutkörd storebror, klev han in på den inglasade altanen tolv mil, fyra och en halv timme efter starten i Göteborg.

Sen kom solen - sommaren! - resten av tiden och påskhelgen 2014 var bannemej alldeles magisk. Vi gick barfota hela dagarna. Fick fräknar på näsan och gräs mellan tårna. Vi drack vin, åt kakor och cyklade. Promenerade en mil. Såg hav av vitsippor och hörde hur knopparna brast på träden. Okej vi hörde det inte men vi såg. Alldeles ljusgrönt blev det. Vi fiskade utan att få napp, läste böcker vid brasa.  Åt jättegod mat som Leif hade planerat minutiöst i minst en vecka. Elsa sprang utan koppel och vände nosen mot solen och blundade. A:s syster som börjat på nån form av military fitness körde bootcamp med oss andra i trädgården. Bredbent och iförd solglajjor domderade hon like a boss. Spring snabbare gör burpees planka jägarvila komigen ni orkar lite till. Sedan vilade vi. Solade. Slappade. Fikade. Gurra spelade kula i gruset och det satt ett stort smultron på smultronplantan vi tagit med och jag jobbade inte en enda sekund. Jag tänkte inte ens på jobb en enda sekund. Har kanske aldrig behövt den pausen så mycket som nu.

Vi såg en huggorm också! Ungefär en kvart efter att jag sagt att jag inte sett en huggorm sedan jag var typ sju år och orienterade med pappa och lillebror i skogen hemma. Den här gången kändes ormen tio gånger mindre, men det är kanske bara jag som blivit större. På söndagen, mammas födelsedag, kom hon och pappa också upp till Bergsvik. Mina och A:s föräldrar är så lika och gillar varann så mycket, det känns härligt i hjärtat.

Och så badade vi. Jag och Axel tog varann i hand och hoppade rakt ut i havet. Det var kallt, åtta grader eller så. Men mest härligt! Detta var inte "påsken som var som sommar". Detta var påsken som VAR sommar. En liten skärva sommar mitt i april, så jävla välkommet.

Och, som om detta inte var nog, har jag fått en till kompisbebis! På långfredagen föddes Harry, Sofias och Andreas lille pojk. En till jag längtar ihjäl mig efter att få lära känna.

En skärtorsdag

För nästan precis ett år sedan fick jag ett sms av min kompis M. Han berättade att han och hans tjej fått ett barn, ett alldeles fantastiskt barn, men att hon var sjuk och lämnade dem efter bara fyra dagar. Det var overkligt, ofattbart och så oerhört ledsamt och fel. Jag var i Bexet när jag fick meddelandet och jag satte mig på trappen ner mot sjön med tårarna sprutandes.

Några veckor senare satt M i min soffa och vi pratade pratade och han undrade lite om de skulle våga försöka igen. Orkar man? Vågar man?

Idag fick jag ett nytt sms. Jag satt på café med Nicole när jag såg det, och den här gången rann tårarna redan vid förhandsvisningen på skärmen. Men nu av lättnad och stor glädje: Igår fick de en liten kille och allt har gått fint! Såklart ersätter han inte lillan som dog, men jag är så lycklig att ett barn till – ett barn som får finnas kvar längre än hon fick – också har fått dessa fina människor som föräldrar.

Välkommen lille E, jag ser så himla mycket fram emot att lära känna dig!

10 mm, moahahaha

I helgen ska vi åka till Axels land vid Gullmarsfjorden med hans familj. Det ska bli så jävla underbart, bara vara ledig (försöker i alla fall bli klar med allt innan så jag slipper jobba där), äta god mat (och godis!) i ungefär tusen år (torsdag till måndag).

Axel aka hurtbullen ska såklart cykla upp. Det är tolv mil. Det jag skrattat mest åt på hela dagen idag är den här väderprognosen. Det är alltså - naturligtvis - torsdag efter lunch som A tänkt hojja upp.

Cykeläventyret: en stor dag

En milstolpe i min "cykelkarriär" skedde i helgen. Minsann. Nämligen den att jag nu har införskaffat ett par cykeltights. Alltså inga vanliga träningstights utan ett par cykelbyxor med hängslen och inbyggd sittdyna ni vet. Nivån av blöjkänsla på den där dynan alltså. Som att man bajsat på sig, struntat i det och knallat vidare tills man bajsat på sig igen, ungefär. Jättehärlig känsla. 

Aten - drinkar dödsmetall och en gnutta utbrändhet

Det var bra dagar i Aten. Bäst var att det var soligt och varmt på torsdagen och fredagen när jag var själv, innan Erik kom. Jag hade en stor balkong att jobba på i hotellrummet och på eftermiddagen gick jag till takbaren A for Athens och satt där och läste bok, jobbade på datorn, åt god middag och drack en somrig drink. Kände mig som en "härlig människa". Det var fint. Helt klart underskattat att sitta på lokal och jobba/gotta sig mol allena. Faktiskt!

Ska komma ihåg det och göra det hemma också. Jag hittade även drömfina skinnsandaler, sådana jag letat efter i två år typ, för 14 euro. Kände den där ljuva tillfredsställelsen som bara ett materialistiskt inköp kan inbringa. Ah, fyndet. Solen. Allt var gött.

Balkongen! M-y-c-k-e-t nöjd tjej.

DET HÄR VAR ALLTSÅ MITT KONTOR!!

På gatan gick jag förbi några gulliga fåglar som såg ut att ha det väldigt trångt. 

Sen kom Erik och det blev mer intensivt jobbande. (Och regn och blåst, bu.) Att följa ett death metal-band på turné innebar ganska mycket öl samt sena kvällar/nätter och var väldigt väldigt skojigt skulle det visa sig. Med fans som hängde i hotellfoajen och sånt. Och snälla och roliga bandmedlemmar. Vi gjorde några andra reportage också, bland annat ett par olika om eurokrisens baksidor. Till ett av dem intervjuade vi några hemlösa människor som förlorat precis allt, och bara en stund senare gjorde vi en intervju med Elena Paparizou på en tjusig restaurang med utsikt över hela stan. Kontraster, minst sagt.

Jag hade med mig kameran men använde den visst inte, så det hela får sammanfattas med dessa mobilbilder. 

På flyget hem insåg jag att jag är ganska utarbetad just nu. Sådär så att man vill trycka på pausknappen, som att man behöver det för att vara på rimligt avstånd från den där berömda väggen. Erik som varit utbränd en gång tittade på mig och sa några varningens ord. Jag insåg att han hade rätt. A bad mig ta en dag ledigt när jag kom hem, "man kan inte jobba HUR många dagar som helst i sträck" och jag visste att han hade rätt han också. Men det är så svårt att ta en ledig dag när man är stressad över allt som behöver göras ju! Som att man inte har tid att ta det lugnt. Ironin i det. Och alltså det var inte resan i sig som fick mig att känna sådär - tvärtom är jag ju van vid att jag och Erik alltid jobbar röven av oss på jobbresor, och älskar det - men mer att det varit väldigt mycket jobb nu under väldigt lång tid. Man måste hinna andas emellan också. Det hinner inte jag just nu. Så när jag morgonen efter hemkomst satt på en spårvagn och glömde hoppa av på rätt hållplats för att jag var så disträ lyssnade jag på allt det där och åkte hem och sov flera timmar mitt på dagen. Bästa valet på länge. 

Kommer bli jääävligt sur om det regnar

I helgen ska jag och Erik (min fotografkollega) till Aten för att göra en drös reportage, bland annat hänga lite med death metal-bandet Dark Tranquility som är på världsturné. Sköj!

Bäst av allt är dock att jag har varit något av ett geni. Erik åker på fredag och kommer fram fredag kväll. MEN JAG HAR BOKAT FLYG REDAN I MORRN, TORSDAG KLOCKAN 06.55. Jag kommer alltså till Aten vid lunch och har sedan ett helt dygn, eller mer faktiskt, då jag bara ska umgås med mig själv och sitta och skriva i solen på trevliga fik. Ta ett glas vin på lunchen och ha sommar medan jag jobbar. Istället för att sitta på kontoret som vanligt. För varför inte?

Längtar så mycket och är så orimligt jävla nöjd med den här planen.