För nästan precis ett år sedan fick jag ett sms av min kompis M. Han berättade att han och hans tjej fått ett barn, ett alldeles fantastiskt barn, men att hon var sjuk och lämnade dem efter bara fyra dagar. Det var overkligt, ofattbart och så oerhört ledsamt och fel. Jag var i Bexet när jag fick meddelandet och jag satte mig på trappen ner mot sjön med tårarna sprutandes.
Några veckor senare satt M i min soffa och vi pratade pratade och han undrade lite om de skulle våga försöka igen. Orkar man? Vågar man?
Idag fick jag ett nytt sms. Jag satt på café med Nicole när jag såg det, och den här gången rann tårarna redan vid förhandsvisningen på skärmen. Men nu av lättnad och stor glädje: Igår fick de en liten kille och allt har gått fint! Såklart ersätter han inte lillan som dog, men jag är så lycklig att ett barn till – ett barn som får finnas kvar längre än hon fick – också har fått dessa fina människor som föräldrar.
Välkommen lille E, jag ser så himla mycket fram emot att lära känna dig!
Några veckor senare satt M i min soffa och vi pratade pratade och han undrade lite om de skulle våga försöka igen. Orkar man? Vågar man?
Idag fick jag ett nytt sms. Jag satt på café med Nicole när jag såg det, och den här gången rann tårarna redan vid förhandsvisningen på skärmen. Men nu av lättnad och stor glädje: Igår fick de en liten kille och allt har gått fint! Såklart ersätter han inte lillan som dog, men jag är så lycklig att ett barn till – ett barn som får finnas kvar längre än hon fick – också har fått dessa fina människor som föräldrar.
Välkommen lille E, jag ser så himla mycket fram emot att lära känna dig!
4 kommentarer:
Livet kan vara sà fruktansvärt orättvist o just att ett barn rycks ifràn oss kommer jag aldrig förstà... Sà glad att allt gick bra denna gàng o att de fàr njuta av den lycka som ett barn kan ge en!
Helt orimligt att förstå hur det är att mista ett barn. Fy. Starkt av dem att orka och våga igen.
Så fint att de vågade igen!
Åh! Jag får gåshud och allt!
Skicka en kommentar