Aten - drinkar dödsmetall och en gnutta utbrändhet

Det var bra dagar i Aten. Bäst var att det var soligt och varmt på torsdagen och fredagen när jag var själv, innan Erik kom. Jag hade en stor balkong att jobba på i hotellrummet och på eftermiddagen gick jag till takbaren A for Athens och satt där och läste bok, jobbade på datorn, åt god middag och drack en somrig drink. Kände mig som en "härlig människa". Det var fint. Helt klart underskattat att sitta på lokal och jobba/gotta sig mol allena. Faktiskt!

Ska komma ihåg det och göra det hemma också. Jag hittade även drömfina skinnsandaler, sådana jag letat efter i två år typ, för 14 euro. Kände den där ljuva tillfredsställelsen som bara ett materialistiskt inköp kan inbringa. Ah, fyndet. Solen. Allt var gött.

Balkongen! M-y-c-k-e-t nöjd tjej.

DET HÄR VAR ALLTSÅ MITT KONTOR!!

På gatan gick jag förbi några gulliga fåglar som såg ut att ha det väldigt trångt. 

Sen kom Erik och det blev mer intensivt jobbande. (Och regn och blåst, bu.) Att följa ett death metal-band på turné innebar ganska mycket öl samt sena kvällar/nätter och var väldigt väldigt skojigt skulle det visa sig. Med fans som hängde i hotellfoajen och sånt. Och snälla och roliga bandmedlemmar. Vi gjorde några andra reportage också, bland annat ett par olika om eurokrisens baksidor. Till ett av dem intervjuade vi några hemlösa människor som förlorat precis allt, och bara en stund senare gjorde vi en intervju med Elena Paparizou på en tjusig restaurang med utsikt över hela stan. Kontraster, minst sagt.

Jag hade med mig kameran men använde den visst inte, så det hela får sammanfattas med dessa mobilbilder. 

På flyget hem insåg jag att jag är ganska utarbetad just nu. Sådär så att man vill trycka på pausknappen, som att man behöver det för att vara på rimligt avstånd från den där berömda väggen. Erik som varit utbränd en gång tittade på mig och sa några varningens ord. Jag insåg att han hade rätt. A bad mig ta en dag ledigt när jag kom hem, "man kan inte jobba HUR många dagar som helst i sträck" och jag visste att han hade rätt han också. Men det är så svårt att ta en ledig dag när man är stressad över allt som behöver göras ju! Som att man inte har tid att ta det lugnt. Ironin i det. Och alltså det var inte resan i sig som fick mig att känna sådär - tvärtom är jag ju van vid att jag och Erik alltid jobbar röven av oss på jobbresor, och älskar det - men mer att det varit väldigt mycket jobb nu under väldigt lång tid. Man måste hinna andas emellan också. Det hinner inte jag just nu. Så när jag morgonen efter hemkomst satt på en spårvagn och glömde hoppa av på rätt hållplats för att jag var så disträ lyssnade jag på allt det där och åkte hem och sov flera timmar mitt på dagen. Bästa valet på länge.