Jag önskar så att jag var är så himla sugen på att bli en löpare. Ni vet en löpare. Inte bara en sån som springer några kilometer då och då, utan en sån där som kan hålla på hur länge som helst.
På lördagen åkte vi runt till olika ställen där löparna sprang förbi. Axels kompis Olof sprang också och de höll ihop hela vägen. Glada vid varje pitstop trots den sinnessjuka påfrestningen. Jag förlorade perspektiven helt och började tänka att nästa år, då jävlar springer jag den kortare varianten. 2,2 mil, det är ju ingenting! Sen insåg jag var det var jag tänkte. Två komma två mil i de där hysteriska kuperade terrängen är faktiskt oerhört långt ifrån ingenting. Vore ju häftigt att ha gjort, men vi får väl se och så vidare.
Såhär såg det ut från de olika platser där vi hejade!
Sex timmar och fyrtio minuter tog det, sedan var de i mål! Vi badade i hotellets spaavdelning på kvällen. A-l-l-a i bastun och bubbelpoolen förutom jag hade sprungit, kände att de kanske förtjänade spa:andet en gnutta mer än jag, hehe. Sen åt vi den godaste grillbuffén i mannaminne. (Det fanns till exempel JETE-mycket ost!)
Sista dagen gick vi i timmar över stenstränder och genom vacker skog till Lars Vilks jättekonstiga konstinstallation Nimis, som ligger i hans påhittade land Ladonien. Vi klättrade upp i den, hamnade mitt i en brant på berget och trodde en stund att vi eventuellt skulle komma att dö. Lyckligtvis klarade vi oss. Vi avslutade helgen med ett dopp i havet och två minuter efter att vi satte oss i bilen hemåt började det regna, efter fyra dagar av smällsol. Älskar när man ace:ar vädret sådär.
Jag är ju ihop med sådan, vilket är både inspirerande och avskräckande (det senare eftersom jag aldrig kommer att komma i närheten av honom, och man ogillar ju att vara sämst). Förra helgen sprang han fem komma sju mil, i terräng. Frivilligt. Det var på loppet Kullamannen i Skåne, som slingrar sig upp och ner och upp och ner i de superbranta klipporna och skogarna på Kullahalvön. Är omåttligt impad över denna insats!
Jag, A:s föräldrar och syster åkte med för att heja och gjorde en hel långweekend av det hela. Vi bodde i vackra Arild och hade utsikt över havet. Dagen före Det Stora Loppet klättrade vi bland annat runt bland klipporna på Kullahalvön. Vackert som en saga:
Jag, A:s föräldrar och syster åkte med för att heja och gjorde en hel långweekend av det hela. Vi bodde i vackra Arild och hade utsikt över havet. Dagen före Det Stora Loppet klättrade vi bland annat runt bland klipporna på Kullahalvön. Vackert som en saga:
På lördagen åkte vi runt till olika ställen där löparna sprang förbi. Axels kompis Olof sprang också och de höll ihop hela vägen. Glada vid varje pitstop trots den sinnessjuka påfrestningen. Jag förlorade perspektiven helt och började tänka att nästa år, då jävlar springer jag den kortare varianten. 2,2 mil, det är ju ingenting! Sen insåg jag var det var jag tänkte. Två komma två mil i de där hysteriska kuperade terrängen är faktiskt oerhört långt ifrån ingenting. Vore ju häftigt att ha gjort, men vi får väl se och så vidare.
Såhär såg det ut från de olika platser där vi hejade!
Sex timmar och fyrtio minuter tog det, sedan var de i mål! Vi badade i hotellets spaavdelning på kvällen. A-l-l-a i bastun och bubbelpoolen förutom jag hade sprungit, kände att de kanske förtjänade spa:andet en gnutta mer än jag, hehe. Sen åt vi den godaste grillbuffén i mannaminne. (Det fanns till exempel JETE-mycket ost!)
Sista dagen gick vi i timmar över stenstränder och genom vacker skog till Lars Vilks jättekonstiga konstinstallation Nimis, som ligger i hans påhittade land Ladonien. Vi klättrade upp i den, hamnade mitt i en brant på berget och trodde en stund att vi eventuellt skulle komma att dö. Lyckligtvis klarade vi oss. Vi avslutade helgen med ett dopp i havet och två minuter efter att vi satte oss i bilen hemåt började det regna, efter fyra dagar av smällsol. Älskar när man ace:ar vädret sådär.
1 kommentar:
Men yikes alltså! 5,7 mil!? Jag tyckte jag var grym som sprang Göteborgsvarvet :-) vilken grabb han är, din A!
Skicka en kommentar