Så gör de det igen..

Som jag skrivit tidigare är Schweiz största politiska parti, SVP, av den främlingsfientliga sorten. Det är ganska otäckt. Ju mer man ser av deras retorik desto mer äcklad blir man.

De använder alltid ett oerhört konkret bildspråk (ingen ska behöva läsa något för att ta till sig budskapet liksom) och affisher som pryder det här landet just nu är lika illa som dem jag skrev om sist. Jag blir bestört och illa berörd.

Då: en tecknad bild av en invandrare som liggandes i en hängmatta gjord av Schweiz flagga håvar in stora sedelbuntar som slängs till honom. Budskapet: invandrarna slösar på landets resurser och det borde bli ännu svårare för dem att få rätt till arbetslöshetsersättning. 

Och affisherna om förslaget till minaretförbud som röstades igenom förra året var inte direkt mindre tydliga. De föreställde minareter som såg ut som stridsspetsar. (Bild finns här). 

Som svensk är man ganska ovan att se en sån extrem budskapsmarknadsföring - jag kan inte föreställa mig att något liknande skulle få sitta uppe på svenska lyktstolpar, busshållplatser och reklampelare. 

Nu senast: Tre ulliga vita får sparkar ut ett svart får över gränsen. Detta är för övrigt en gammal favorit i repris, den har använts av SVP tidigare. Då fanns även ett interaktivt spel på deras hemsida där man kunde sparka ut de svarta fåren. (Den här gången är det en kampanj som handlar om att SVP vill öka möjligheterna att utvisa invandrare som begått brott. Jag är inte jätteinsatt i detaljerna).
Hur som helst talar ju bilderna sitt tydliga språk, tycker ni inte? Bilderna är inte så nyanserade. "De vita fåren ska vara innanför Schweiz-gränsen och de svarta utanför." Det är svårt att tolka det på något annat sätt.

På mitt jobb är vi flera invandrare, bland annat en man från Bosnien som bott i Schweiz i 20 år. Det enda han pratar med mig om är hur illa behandlad han känner sig, hur han nu känner det som att han inte tillhör något land alls. Inga papper säger efter dessa tjugo år i Schweiz att han hör hemma här.

Av sånt här märker vi svenskar i Schweiz förstås ingenting. Vi är ju från SVERIGE. Det ses som något fantastiskt bra här, "Sverige ÄR ju så vackert och lyckat och människorna så trevliga". Det är skillnad på invandrare och invandrare, uppenbarligen.

(Nedan: nyhetsreportaget jag skrev om SVP i GP för ett tag sedan, om någon är intresserad av att läsa mer).

Fy.

Idag skäms jag något oerhört över att bo i det här landet, av den här anledningen.

Schweizarna (framför allt de här i den tyskspråkiga delen) röstade igår igenom ett förslag som innebär att Schweiz blir det första landet i världen att totalförbjuda byggandet av minareter. Det hela känns så obildat och främligsfientligt att jag blir bestört.

De här reklambilderna hänger lite överallt här i Bern och budskapet går ju fram med all önskvärd tydlighet. Riktigt obehagligt.

Chiquitas blodiga bananer

Igår fanns en (alltför liten) notis i Metro om att bananjätten Chiquita nu dömts till 25 miljoner dollar i böter för att de anlitat terrorister som beskyddare av bananodlingar i Colombia.
För er som inte är insatta i konflikten så handlar det om att Chiquita mellan 1997 och 2004 betalat ut sammanlagt 1,7 miljoner kronor för "beskydd av bananodlingarna", till paramilitärerna AUC, Autodefensas Unidas de Colombia, som är Colombias våldsamma högermilis. Enligt flera människorättsorganisationer är AUC ansvariga för majoriteten av brotten mot de mänskliga rättigheterna i Colombia. Chiquita erkände utbetalningarna i våras men hävdar att allt skett i syfte att "skydda de anställda" (vilket låter oerhört lamt då det kommer från ett företag som avskedar de anställda som berättar att de förgiftats av skadliga bekämpningsmedel.)
Mord på fackföreningsledare i Colombia är tyvärr inte ovanliga och fackliga organisationer i landet menar att flera multinationella företag (däribland Chiquita) betalar ut miljonbelopp för att finansiera de paramilitära aktionerna som tystar den politiska oppositionen. Detta sker genom våld, hot och mord. Istället för att ge de anställda vettiga arbetsvillkor väljer man att stödja högermilisen och på så sätt underblåsa den våldsspiral som finns och som trycker ner den folkliga makten. Den högsta ledningen inom Chiquita kände till utbetalningarna till AUC som är ansvariga för flera av de blodigaste massakrar som drabbat landet, men dolde dem i bokföringen.
Det har även framkommit att Chiquita nu använt sig av ett PR-företag för att kontakta [läs: tysta ner] de tidningar som ställt sig kritiska till företagets agerande.

Att inte köpa Chiquitabananer är ett otroligt lätt val. Någonstans hoppas man ju att nyheter som den här ska värderas i mediebruset på sådant sätt att människor får reda på hur viktiga deras till synes bagatellartade val kan vara.

(Läs mer om Colombia på Colombianätverkets hemsida, och om Sydamerikas politiska situation i allmänhet på den här otroligt intressanta och informativa bloggen.)