Kanothajk 4.0

Med en ömmande bakdel och ett glatt sinne kan jag meddela att helgens kanothajk blev en mycket lyckosam tillställning. Ön låg där den skulle mitt i Ömmern och allt var sig likt när vi anlände i lördags förmiddag paddlandes i våra stenstötta aluminiumkanoter.

Björn och Malin hade som vanligt gått all in under förberedelserna och den spännande skattjakten föregicks i år av inte mindre än fyra avancerade delmoment i form av frågesporter och utmaningar. I ett moment skulle man testa minnet och jag och D briljerade faktiskt, bra minne verkar vara vår grej. Man skulle memorera svaren på tolv orimliga frågor och inte en enda gång sa vi fel - jag var mycket stolt över oss båda. Sen korades David till vinnaren eftersom han hade lottats före mig i turordningen, vilket naturligtvis omvandlade stoltheten till en mustig frustration. Det var tur att mitt lag en stund senare lyckades vinna den rafflande finalen så att rättvisa till sist kunde skipas. Priset? En stor burk godis och vandringspokalen "Pippi Långström". (En vacker skapelse som fick sitt namn under förra årets Kanotsuccé, när det kom fram att Jonny i 25 års tid trott att Astrid Lindgrens pärla hette just så - Pippi Långström.)

Helgens stora eloge: Björn och Malin, som med en aldrig sinande idérikedom arrangerar detta paddlings-tältnings-event varje år.

Helgens största mysterium: Varför fanns det purfärskt älgbajs på öarna? Betyder det att älgar faktiskt simmar över dit från fastlandet för att få bajsa ifred, och sen simmar tillbaka igen?

Helgens näst största mysterium: Hur Matte kunde välja att gå barfota på Hell Island (den har ju fått sitt namn av en anledning).

Helgens note to self: Nästa år, ta med solstolar att sitta i vid brasan. Röven tackar på förhand. 

Lördag 08:07.

Både jag och lillebror hade en oplanerad fredagkväll - samtidigt, hur ofta händer det? - igår. Vi tog det som ett tecken och gick till Svea ihop och tog några bärs, så himla härligt med syskonkväll. Så himla härligt att ha ett syskon. Det slutade med att det hade kommit fram sjukt många musiker som känner A och som sa "Är du hans syrra? Alltså, han är en sjukt duktig studiokille/producent, din bror. SJUKT duktig. En av Sveriges bästa". Är mycket stolt över honom, fast det var jag ju innan med.

Nu åker vi iväg på "Kanotsuccén", del IV. Paddla kanot och tälta på ö. Det vore fint om det kunde låta bli att regna, okej himlen?! Och det vore fint om ingen ramlar i vattnet i år.

Kanotsuccén del II

I helgen var vi tillsammans med tolv andra någonstans i skogen någonstans utanför Lerum. Där paddlade vi kanot till en ö, och på den ön tältade vi, allt enligt traditionen (som inleddes förra året såhär års). Den här gången fick vi dock ingen gädda, och Kristoffer hade mer kläder med sig.
Såhär jättejätteskoj och mysigt och bra var allting under hela (nästan, se nedan) helgen:









Sen kom stunden då vi skulle paddla hemåt och vinden valde att jobba på med storm. De flesta av oss kom ingenstans. Jonas och Jonny kantrade och låg plötsligt och guppade med sin packning i 9-gradigt vatten. De kunde inte röra sig men flöt sakta men säkert i riktning mot en ö. Malin och Emma var närmast men panikade lite lätt och Malin tappade sin mobil i sjön. Plopp. Till slut var vi åtta personer, inklusive de nedfrusna stackarna, som tagit oss iland på samma ö. Efter ett tag kom Björns pappa Lasse och räddade oss i en båt. Vi fick paddla ut i vågorna igen och kasta oss efter ett rep, och sen blev under relativt säkra omständigheter bogserade till lugnare vatten. Inte hade man trott att en kanoting kunde bli så äventyrlig. Ganska så spännande ändå tyckte jag.


(Några av bilderna snodda från fellow kanotpaddlare, några är tagna med min något besynnerliga mobilkamera)

Skogsmullar är vi allihopa, allihopa, allihopa

Mina axlar och min rumpa är ömma men friluftshelgen har varit enormt rolig. Vi var fjorton glada mysbyxbeklädda personer som i lördags morse begav oss ut i skogarna nånstans utanför Lerum för att paddla kanot och slå läger på en öde ö. Vi vandrade med kanoterna en bra bit och paddlade som aldrig förr genom två sjöar. Väl i land på den lilla ön slog vi upp tält, hämtade ved och spelade MIG i solen. Björn 'arrangören' Jansson hade anordnat en skattjakt för oss andra. Jag älskar skattjakter. Vi paddlade omkring mellan öarna och jag klättrade upp i ett träd och låg och grävde inne i en rotvälta. Mina lagmedlemmar ropade "men gud, springer ni?!" åt de andra lagen och eftersom vi låg sist just då höll jag tyst men ville egentligen ropa "komigen vi måste springa! Vi måste komma först till SKATTEN!". Dessvärre var Davids lag strået vassare och vann.

Efter att vi hade grillat korv och kött och annat gött gav jag, David, Per och Björn oss ut på en liten fisketur med kanoterna. Först fick David en abborre och sen hände det sjukaste av allt. Jag fick en stor gädda! Det var otroligt coolt och roligt och jag fick hjärtklappning av upphetsningen över att ha -med mina mått mätt- en hel monsterfisk på kroken. David guidade mig väldigt pedagogiskt och jag lyckades dra upp gäddan i kanoten. Som tur var hade kroken satt sig ordentligt, för jag fumlade en bra stund med slirbromsen och allt vad det heter..

För att riktigt showa när vi kom tillbaka till de andra lyckades David trilla i vattnet. Det var nog inte så varmt, men han fick snabbt tina framför lägerelden där vi satt i en ring allihop resten av kvällen. Otroligt mysigt. Natten blev ganska kall, och värst var det nog för Kristoffer som inte hade med sig någonting. Inte en sovsäck, inte extra kläder, inte så mycket mat. Han hade tygskor, begie byxor, en jättetunn regnjacka, ett äpple och lite pasta. På morgonkvisten såg han smått chockskadad eftersom temperaturen krupit neråt nollan under natten och till och med vi som hade trippla tröjor och sovsäckar huttrade på våra liggunderlag.

Vi har med andra ord lärt oss att man måste ha med sig varma kläder, att det inte är så himla svårt att kissa utomhus och att det är väldigt skojigt att vara i skogen. Och att man blir helt utmattad av frisk luft :)