Med en ömmande bakdel och ett glatt sinne kan jag meddela att helgens kanothajk blev en mycket lyckosam tillställning. Ön låg där den skulle mitt i Ömmern och allt var sig likt när vi anlände i lördags förmiddag paddlandes i våra stenstötta aluminiumkanoter.
Björn och Malin hade som vanligt gått all in under förberedelserna och den spännande skattjakten föregicks i år av inte mindre än fyra avancerade delmoment i form av frågesporter och utmaningar. I ett moment skulle man testa minnet och jag och D briljerade faktiskt, bra minne verkar vara vår grej. Man skulle memorera svaren på tolv orimliga frågor och inte en enda gång sa vi fel - jag var mycket stolt över oss båda. Sen korades David till vinnaren eftersom han hade lottats före mig i turordningen, vilket naturligtvis omvandlade stoltheten till en mustig frustration. Det var tur att mitt lag en stund senare lyckades vinna den rafflande finalen så att rättvisa till sist kunde skipas. Priset? En stor burk godis och vandringspokalen "Pippi Långström". (En vacker skapelse som fick sitt namn under förra årets Kanotsuccé, när det kom fram att Jonny i 25 års tid trott att Astrid Lindgrens pärla hette just så - Pippi Långström.)
Helgens stora eloge: Björn och Malin, som med en aldrig sinande idérikedom arrangerar detta paddlings-tältnings-event varje år.
Helgens största mysterium: Varför fanns det purfärskt älgbajs på öarna? Betyder det att älgar faktiskt simmar över dit från fastlandet för att få bajsa ifred, och sen simmar tillbaka igen?
Helgens näst största mysterium: Hur Matte kunde välja att gå barfota på Hell Island (den har ju fått sitt namn av en anledning).
Helgens note to self: Nästa år, ta med solstolar att sitta i vid brasan. Röven tackar på förhand.
