Duh...!?

Dagens genidrag på Eklandagatan

1. Sätta fast lakanet under bäddmadrassen med säkerhetsnålar, och sen på samma sätt sätta fast bäddmadrassen i resårbotten, så att den inte kan glida ner.

2. Laga skärp med superlim.

Midsommar i Lövhult

Vad bättre finns än att fira midsommar på ett ställe som låter som taget ur en Astrid Lindgren-bok? Lövhult, Björns föräldrars hem, ligger någonstans ute i skogarna utanför Lerum och där finns två små minihästar som heter Max och Blixten. De har otroligt korta ben och ser båda två lite ut som åsnan i Shrek.
De två gånger jag tidigare varit i Lövhult har där serverats frukost efter första etappen på den årliga kanothajken. Som midsommarställe var det minst lika bra! Emma hade gjort äkta hemgjord lettisk midsommarost och bakat Per Mobergs pavlova. Johan langade fram perfekt kyld saffrans-nubbe och Björn arrangerade luftgevärstävling (Malin vann och jag kom inte sist). Det lilla regn som kom höll sig till tiden då vi ändå satt i tältet och åt, och min kladdkaka smakade bra trots att jag haft i olivolja i stället för smör.

Precis som det ska vara.

Första dagen på GP Utland.

Jag fick ett alldeles eget kontor (...and how I love it!) och fick skriva långt om det politiska läget i Iran. Så nu kan jag väldigt mycket mer om Iran än jag kunde i morse. Hurra for being a working woman!
Man känner sig så duktig när man kommer hem också, efter att ha gjort ett dagsverke på riktigt.

Nu ska jag nog ta en andra portion glass. Mmm...belöning.

Pang-kakor

Ikväll har David och jag lagat pannkakor. Självklart gjorde vi det inte helhjärtat och producerade inte färre än fem sorter:
* Vanliga, stora tunna
* Plättar
* Chokladplättar
* Ugnspannkaka
* Ugnspannkaka med falukorv
Tillbehör: glass, hallonsylt och stekt falukorv.

Det här med falukorven är ju väldigt, väldigt konstigt och naturligtvis Davids fel. Så fort vi börjar snacka om pannkakor springer han bort till skinkdisken på ICA och håvar upp falukorv av billig sort. Jag brukar oftast skratta lite hånfullt, liksom "mje he he, ditt freak!".

Men, så googlade han "pannkakor falukorv", och det visade sig att han inte är ensam! Nej nej, snarare en nybörjare. Här kommer några högintressanta utdrag från inlägg på ett matforum:

1. Hej! Det har alltid varit så, iaf enligt mig, attt pannkakor och falukorv har passat tillsammans, det är så himla gott! Jag fick veta utav kompisarna att jag var koko men utmanade dem att prova. // Nu kan de inte äta pannkakor utan falukorv längre!
2. Det låter inte så konstigt. Jag vill ju alltid ha hårt bröd med falukorvskiva och självklart kaviar på, till pannkaka.
3. JAAA!!! Kaviarkorvmackor!! Supergott!! Vad bra att du påminde mig...åt massor med dylika under 80-talet.
4. Kul att fler nappar på de här! Nåt salt till pannkaka är ett måste, det händer att jag öppnar en burk matjesill till pannkakan.
5. Vita bönor i tomatsås till pannkaka. Pannkaka och inlagd gurka.
6. Det är inget jag provat men själv äter jag gärna stekt fläsk till tunnpannkakan med lingonsylt.
7. Åt det senast igår men då använde vi en av dessa "vad -heter-de-korvarna" Ciritzo, tror jag att det var. Uppstekt ungspannkaka alltså och naturligtvis med sylt. Smarrigt.
8. Vi äter pannkakor med hotdog skurna i mindre bitar..Det har vi gjort länge.// Nu kan vi inte heller äta pannkakor utan korv..det blir mera mat liksom...

... och så den helt underbara, ärliga och helt sonika:
9. Nej, det där är nog inget jag vill prova.

Jag håller nog i sanningens namn mest med number nine.Sen tror jag att David skiljer sig från de andra genom att äta falukorv OCH glass OCH sylt, på pannkakorna.

Bald sind wir Bernish.

Att för första gången besöka en stad som ska bli ens hem i nästan ett år innebär någon sorts skräckblandad förtjusning. Man är otroligt nyfiken och samtidigt lite rädd att inte gilla den.

Men jag gillade Bern, jättemycket. Vi har varit där några dagar nu och lämnat ett första lass väskor och bekantat oss med stan och diverse människor.
Nästan allting med Bern var bra. Det är sinnessjukt vackert. Utbudet av...ja allting, var mycket större än jag hade väntat mig. De har massor av biografer och det finns film som INTE är dubbad (men textad på både tyska och franska samtidigt). Floden som går som ett kantrat U runt hela stadskärnan är helt grönturkos och klar och ser ut som på låtsas. Precis som alperna i bakgrunden som har snö på topparna, trots att det är sommarvarmt. Schweizarna är löjligt trevliga och glada. När man hör något som låter som en koklocka, så är det en koklocka. Det kan nämligen gå omkring kor och beta i sluttningar mitt i bostadsområden. Samtidigt är stan verkligen en stad, proppad med mysiga fik, butiker och restauranger.

Så. Nu kan alla som känner oss börja planera in när ni ska hälsa på. När kommer ni? =)

(Jag måste för övrigt också bekänna den orimligt stora glädje/lättnad jag kände när jag insåg att det finns flera stycken HM, och även Zara. Man ska definitivt inte underskatta betydelsen av att ha ett HM inom räckhåll.)

Tyskland som vi oundvikligen kört igenom har inte heller gjort oss det minsta besvikna. På vägen ner tog vi in på hotell i Frankfurt för att kunna se Sverige-Danmark i fotbolls-VM-kvalet (oh denna massiva besvikelse!) och på vägen hem stannade vi i Soltau och tillbringade en hel dag i Heide-Park. Som Liseberg, fast mycket större. Många fler berg-och-dalbanor. Jag älskar att man får vara barn fast man är 25.

för vi har tagit... exaamen!

Det är svårt att tro att hela journalistutbildningen redan är klar när jag tänker på hur vi alla satt nervösa och skrev antagningsprov på Sprängkullsgatan i december -06. Men nu är den finito. Vi är färdiga journalister som ska ut i arbetslivet och bli vuxna på riktigt och det känns roligt men också lite sorgligt. Helst vill man ju plugga alltid.
Examensdagen i fredags blev i alla fall allt vi hade hoppats på; i skolan bjöds det champagne, vin och jordgubbar och lärarna hade förbrett ett roligt quiz och ansträngt sig. Vi fick fina ganska oseriösa diplom också som data-Heiki hade gjort. Det kändes fint.
På kvällen var vi symboliskt nog där vi en gång hade den allra första tentafesten; hemma i rivningshuset på Guldheden hos Christopher Friman. Klassens allra bästa fixare hade varit där och satt upp ballonger (vad bra ni är), alla tog med mat (Malins och Björns paj var oförglömlig), dansgolvet var tätbefolkat nästan hela tiden, Chris lärde sig att hans köksskåp går att stänga och altanen rasade inte ihop. Den höll faktiskt ända fram till morgonen, då fåglarna började låta, himlen blev ljus igen och vi fortfarande satt kvar.

En sån kväll var det.

En sån som aldrig vill ta slut. Men till slut var den tvungen att göra det. Jag och David har bilat till Schweiz och Bern och vi drog tidigt i lördags, så tidigt att jag aldrig ens hann gå och lägga mig. Det blev med andra ord precis som jag hade tänkt mig.

Klara Emma Carin Gottfridsson

Den 4 maj föddes världens finaste lilla bebis: Klara! (Sprillans ny dotter till min kusin Sara och hennes Johan).

Jag är fullkomligt upp över öronen förälskad i henne och längtar ständigt efter att få snosa på det lilla fjuniga huvudet igen. De här bilderna tog jag när hon var tio dagar gammal och vi bjöd in oss själva på fika.

Ice ice baby

Fram tills nu hade varken jag eller David ätit Ben&Jerrys. Glass för 53 kronor halvlitern står inte så högt i kurs när man kan köpa två liter vaniljglass för 11 kronor och själv blanda i lite oboypulver och salt för gourmetkänsla. Men häromdan kunde vi inte motstå frestelsen att prova: VAD gör att de kan ta ett sånt jävla överpris?

Nu förstår vi precis. Mmmm.....chokladglass full med stora bitar kladdiga mumsiga fudge brownies.

Det börjar på I och slutar på dyll.

I badrummet i vår sommarstuga bor en pinuppa. Hon är rackarns stilig med randig badhandduk och blont böljande hår, samt en fot som är sådär naturligt balettsträckt. En sån fot ville jag alltid ha när jag var liten, en välmarkerad hålfot, ungefär som på Barbiedockorna. När vi renoverade i Bexet för ett några år sedan efter översvämningen hittades pinuppan på vinden. Fick inte morfar hänga upp den för mormor när de byggde Bexet 1954? Ingen vet varför hon glömts bort, men nu är hon avdammad och upphängd.

De senaste dagarna har gått i tecknen av ett enda ord: idyll. Jag fattade det visa beslutet att åka med mamma och pappa ner till Bexet och det ångrar man ju aldrig någonsin. S-p-e-c-i-e-l-l-t inte när det är 25 grader varmt, ljusgrönt på alla träd, solvarmt vatten i sjön och det bjuds på våfflor med grädde och svenska jordgubbar i trädgården.

Alla vetenskapliga undersökningar visar att Bexet är den allra vackraste platsen på jorden.











Men det var liksom inte slut där. I söndags kväll, väl hemma i Göteborg igen, drog vi nämligen till klipporna vid smitten med Kalle och Therese för att grilla och fiska plattfisk vid/i havet. Följande hände:

• Grillen vägrade tutta eld.
• Vi fick ingen fisk.

Nummer ett löste sig efter trägen pyromanverksamhet och skälet till nummer två var lätt att utröna: vi bottenmetade efter plattfisk på ett ställe där hela botten var täckt av tång. Inte så många plattfiskar på lur, därvid. Trots dessa minimala missöden var det en kväll av äkta prippsblåkaraktär och jag fantiserar redan om att det är just så resten av alla sommarkvällar i år ska se ut.





Idag var det soligt igen och jag stack hem från skolan tidigt. Då gjorde vi två saker. 1. Åkte till Smitten och badade. 2. Åkte till Udéns Sport och köpte varsitt par nya skidor.
Märklig kombo, men i andra änden av sommaren bor vi ju i alperna!