tisdag 16 oktober 2018

Oktobersommaren

Som om det inte räckte med en tropisk tremånaderssommar kom det visst en värmesläng till i mitten av oktober. I helgen har vi: badat. Gått barfota. SJUKT JU. Okej att det var isande kallt i vattnet, men ändå.

Idag har jag förresten också jobbat min första dag sedan Olle föddes. Ska göra några uppdrag för Ågrenska under hösten (där jag är redaktör för skrifter om sällsynta syndrom). Börjar sedan inte jobba på riktigt förrän i februari. Men idag skulle jag alltså till Ågrenska och Axel hade därför med Olle på sitt jobb, medan jag var hemifrån i hisnande 10,5 timmar utan att amma. Var lite rätt att brösten skulle gå sönder på något vis, men det gick bra!

Dock hyfsat bristande exekutiva förmågor från min sida (apropå symtomen för syndromen jag ofta skriver om). Vi har pratat sedan länge om hur vi ska lösa logistiken dessa två dagar, ändå lyckades jag helt missa att vi båda behövde bilen och att jag därför hade lovat att låna en. Kom på det av en slump sent igår kväll och fick låna grannarnas bil i sista stund (tur att vår granne är så snäll att han cyklade till jobbet för att kunna låna ut bilen! Räddningen. Jag tackade med det enda rätta: bubbel och choklad).

Hade inte heller löst det faktum att licensen för Word gått ut på min dator. Och så vidare. Skyller på amningshjärna. Älskar att kunna skylla på det, blir liksom okej att vara disträ. Så lustigt förresten att alla på mitt riktiga jobb tror att jag är ordningssinnet personifierad. Att jag har en struktur för allting och aldrig missar något. HAHA. Älskar att jag lyckats ge detta sken.

Allt löste sig i alla fall idag och det var roligt att jobba, tänka jobbtankar, känna sig lite snygg i vanliga kläder och smink samt inte ha någon som ropar på mig alternativt kräks på mig hela tiden. Nog för att det är ett himla mys att vara hemma med barn, jag älskar det och vill att det ska vara ännu längre, men boy do I have hål i huvudet ibland.

Pyntar inlägget med bildkavalkad från helgens Bergsvikshäng:


Och från gårdagens lekplatshäng, som var superhärligt en stund (tex när bilderna togs) och sedan inte lika mycket så, när Nils vägrade gå hem därifrån och försökte slå världsrekord i högt skrik för att demonstrera detta. Hehe. Livet.

1 kommentar:

Emma sa...

Jätte bra blogg! Tack så mycket :)