tisdag 21 februari 2017

Signed and sealed!

Jenny frågade om jag plockat bort inlägget om husförhandlingarna. Och ja, det hade jag ju. Eftersom vi inte hade skrivit på kontraktet än blev jag lite nojjig att fel person skulle läsa och att hela himla affären skulle gå i stöpet. Kanske lite överdriven oro, men men. Nu har vi skrivit på! Det känns fantastiskt. Vi har firat med bubbel och panerad getost hos mina svärpäron som passade Nils under tiden. Hurra hurra hurra hurra hurra.

Sååå: nu kan jag publicera inlägget om de senaste veckornas berg-och-dal-bana igen. :)


Den här januari-februari har jag varit: trött. Så trött så trött så trött. All energi har gått till huset, tankar om huset, förhandlingar om huset. Vid överlåtelsebesiktningen upptäckte vi att det var förhöjda fuktnivåer i golven, och även om det är ett problem som sägs drabba 80 procent (!) av alla radhus byggda på 60- och 70-talen så vill vi såklart inte ha fukt i golvet. Och att riva ut samtliga golv och lägga nya är ju inte gratis. Direkt.

Så vi har förhandlat med säljaren om slutpriset inför kontraktsskrivningen, eller rättare sagt säljaren och hennes exmake som trätt in som "rådgivare". Han har förordat en quickfix med fläktar istället för en helt ny golvkonstruktion, och även om jag såklart fattar att de vill komma billigt undan så blev det lite tröttsamt i längden. För att få gehör får vår vilja att åtgärda på ordentligt vis har vi behövt ligga steget före hela, hela tiden. Jag har läst på och läst på och läst på. Ringt och ringt och ringt och ringt till folk som kan sånt här.

Och det gav resultat. När säljarens exmake sagt att "det inte är så konstigt att fuktmätaren ger utslag den här årstiden" har jag sagt att jo, för enligt alla experter är den som högst på sommaren, när luftfuktigheten är som högst, och som lägst nu på vintern. Faktiskt. Och när han sagt att han blir "mer och mer övertygad om att snabblösningen med fläktar kommer funka" har jag sagt att nej, för jag ringde själv upp snubben som du refererar till och han sa att hans metod egentligen bara syftar till att leda bort lukt, inte åtgärda själva fukten. (Och att jag även ringt den mannens förra arbetsgivare, ett företag som jobbar med fuktproblem, och inte ens de trodde på den här lösningen.) Och när han sagt att "grannarna som bor intill har ju i alla fall nöjt sig med att bara byta syllarna, såatteh, det räcker väl" kunde jag lägligt nog kontra med att nädu, det där är hittepå, jag ringde faktiskt grannarna igår kväll och pratade med dem, och de har ju minsann rivit ut alla golv och satt in ett Nivellsystem innan de flyttade in, precis det som vi vill göra.

– Jaha, vad kostade det då? undrade mäklaren och säljarens exmake unisont och lite perplext.
– De visste de inte, för säljaren stod för nästan hela kostnaden, berättade jag, rättså nöjt.

Sådär har vi hållit på. Jag är ganska säker på att de underskattade min level of ambition gällande faktaresearch innan de här samtalen drog igång om en säger. Men jävlar vad det frestat på, jag har inte tänkt på annat än golv och syllar och bjälklag och offerter (och träslag... den roliga delen av det hela) på veckor. Men så blev vi äntligen klara i torsdags. Papprena är inte påskrivna än men säljaren ignorerade till slut sin exman och drog till med en summa som hon kunde tänka sig att sänka priset med. Det var lite mindre än vi hoppats på, men blir ändå bra. Och så renoverar vi golven, bor hos föräldrar några veckor i vår och sen flyttar vi in i ett hus med sprillans nya golv i hela huset och en nedslagen vägg mellan kök och matplats som vi velat från början. Det kommer bli bra!

Den här helgen har Axel och Nils åkt till Bergsvik med mina svärpäron och jag är hemma och tar igen mig. Axels idé: "ska du inte ta och stanna hemma och bara gotta dig en helg och bli frisk från den där förkylningen någon gång?". Så det gjorde jag. Idag har jag gått omkring här hemma, städat lite googlat husgrejer ätit chips kollat homeland.

Igår kväll hängde jag med Lisa till Nöjesguidens årliga prisgala på Draken, vilket var mycket skoj. Vågade mig äntligen på julklappsläppstiftet och trivdes! Har liksom aldrig varit en läppstiftstjej, men tydligen är jag det nu.

6 kommentarer:

tankarochvardagslunk sa...

Vilken pärs! Och så skönt att det är avslutat nu. Jag förstår att det varit ofantligt mycket jobb med all research, himla tur i allt att det är något som du har stor vana av. När blir inflytt, ungefär?

Johanna sa...

Antagligen i mitten av maj eller så! Men det innebär säkert mitten av juni... :)
Tanken är hur som helst att säljaren ska flytta ut 1 april, till vår lägenhet, så då flyttar vi till Axels föräldrar som bor nära oss i stan. Sen får hantverkarna sätta igång och renovera i huset i ca 6 veckor, och SEN kan vi flytta in.

Annika sa...

Åh vad jag gillar att du kunde kontra och har koll, känns som ett typiskt läge där man kanske inte har koll om man inte haft hus innan, vilket de uppenbarligen räknade med. You go girl! :)
Snyggt jobbat!

Colombialiv sa...

Du är så grym! Det är lite som på film, där är det alltid en massa skarpa personer som har gjort sjukt mycket research och jag tänker alltid att det är overkligt, för vem orkar hålla på så i verkligheten. Och så finns DU! Och är som en film fast i verkligheten! GRYMT imponerad! Heja!

Arne sa...

Men härligt, så jävla grymt researchat av dig, förstår att det tog energi.
Och förresten – har väl aldrig heller varit en läppstiftstjej, men tydligen är jag också det nu. Gissar tack vare Skam.

LoHe sa...

GRATTIS!
Fattar pärsen! När viköpte vårt hus hade vi budad på massa andra innan och så när vi äntligen vann en budgivning trodde vi ju att det var att tuta och köra, men så visade det sig att det låg en (tom) nergrävd oljetank under en tillbyggnad och om det varit så att den läckt vid något tillfälle så skulle vi som ägare bli tvugna att sanera marken och sanera marken kan man inte gärna göra UNDER en tillbyggnad. Det var några "spännande" veckor med jordanalyser i omgångar och till slut visade det sig att marken var ren och vi fick ett "friskrivningspapper" från kommunen att allt är okej. Känner mig fortfarande lite lättad över det, såhär tre år senare :-)