Julen

Julen var fin, lugn och skön, som en jul ska vara. Vi åt, umgicks och tog det mycket lugnt. Anders hade gjort världens finaste fotobok till Linnea i julklapp. Jag var besatt av att måla naglarna med lager på lager av ett tjusigt guldglittrigt nagellack. Och mamma fick en iPhone! Det var på tiden faktiskt, hennes förra telefon hade ungefär "färgskärm" som coolaste attribut.
Pappa som alltid brukar fixa några specialare till julbordet hade i år köpt "Julmumma", som var som ett öl, fast ändå inte ett öl, utan mer en kardemummadoftande och -smakande dryck. Den var fin! Smakade kanelbulle.
Vi åt löjligt mycket julgodis och när vi gläfsade i oss ur en stor skål med skumtomtar bekände Linnea att hon en gång när hon var liten matat sitt marsvin med en sådan. "Och dagen efter var han död! Detta har jag aldrig berättat för någon...". Vi skrattade ganska mycket åt detta, döden till trots, för det lät så väldigt kul. Att hon misstagsmördat sitt marsvin med en skumtomte liksom. Inte alla som gjort.

Det var min första jul på tretton år utan någon someone special. Men det gick visst bra det med. Hela familjen är ju en someone special förstås. D var förresten med oss ett par timmar på julafton, åt jullunch och bytte julklappar.
Och sen åkte vi till Bexet som vanligt på juldagen och träffade släkten, satt i stugan och spelade spel och åt godis och gick promenader och eldade i öppna spisen. Och vips var julen slut.