Egypten

Den kunde inte ha kommit lägligare, den där charterveckan i Egypten som jag och mina två bästa vänner just kom hem ifrån. Knäppt nog så gjorde S och hennes kille M slut ganska precis samtidigt som mig och D, och även om det såklart är vidrigt att se sin bästa vän ha det jobbigt så är det ju ändå nån sorts galet bra tajming att våra hjärtan gått sönder samtidigt när de nu ändå var tvungna att gå sönder. Det var också himla smidigt upplagt att vi hade bokat in en resa ihop bara vi tre bara några veckor efter att det lilla kaoset utbröt. Hurra för det alltså.

Detta var årets första ordentliga ledighet för mig och herregud vad jag behövde det. Vi hade på förhand bestämt att vi bara skulle slappa, umgås och ha det bra hela tiden, inte flänga runt och göra massa saker hit och dit som man brukar. Och det var helt fantastiskt. Jag läste ut första pocketboken redan på planet ner (sträckläste från första sidan till sista utan paus, tror inte det någonsin hänt förut) och resten av veckan fortsatte i samma anda. Vi bodde på Hilton Waterfalls med all inclusive och de svåraste besluten vi tvingades fatta var om vi orkade träna en stund efter poolhänget före middagen eller om vi inte orkade det. Skönt liv!

Vi snorklade och såg en massa roliga fiskar. Vi slappade vid poolen. Vi skrattade väldigt mycket och grät bara en aning. Vi åt sjukt god mat (och till vår stora lycka behövde man inte äta hela tiden på den där stora buffén med lysrör och ryska turister i horder. Det fanns nämligen även en ljuvlig liten takbar och restaurang där man satt på randiga trasmattor på marken med utsikt över havet och med natthimlen och färgglada glödlampor som fond. Där kunde man äta smarriga arabiska röror, röka vattenpipa och beställa alla öl och drinkar man kände för - hej all inclusive liksom! - och där hängde vi ungefär alla kvällar. Det var utomordentligt fint).
Vi hittade också en utomhusbio där man kunde ligga i hängmattor under stjärnhimlen och glo på film, så det gjorde vi. Och så läste vi böcker och pratade pratade pratade. Hängde lite med ett gött gäng från Småland. Åt glass. Och sa "det här måste vi göra oftare" nån gång i timmen.

Alltså dessa två människor, vilken livlina det är att ha sådana vänner. Och lyx att få umgås alla tre en hel vecka i sträck, det har inte hänt sedan urminnes tider. Jag har rest på flera korta och långa resor med både Sofia och Nicole genom åren, men vi insåg när vi räknade efter att det gått elva (!) år sedan vi var iväg på en tripp tillsammans alla tre. Något av en skandal faktiskt.

Nu kommer det i alla fall aldrig aldrig mer gå elva år mellan gångerna, det är jag helt säker på. Nästa tripp blir en helg på Öland redan i januari, i Sofias föräldrars sommarhus. Känns ganska lagom länge att vänta några veckor bara.

(Och som vanligt är inte S med på bilderna pga fotofobi, om någon undrar.)