Jag frågade om man kunde ha stark ost till sushin, men det kunde man inte, sa K.

Karin Edh var min första kompis. Vi har känt varann sen vi föddes, eller ja, sedan jag föddes och Karin som då var fem månader gammal kom med sina föräldrar och hälsade på. Fast när vi var små brukade vi alltid säga att vi hade spelat kort genom navlarna på våra mammors magar redan när de var gravida.

Igår fyllde Karin 25. Nästan tant. Jag och föräldrarna har varit i Billdal på födelsedagsmiddag och även om Karin sa att hon kände sig rätt gammal nu så tyckte jag inte att det var någon nämnvärd skillnad. Förutom att hon hade permanentat håret, men det hade nog inte så mycket med åldrandet att göra. Men närmare 30 än 20 är såklart en milstolpe. Nästa gång man fyller år blir man plötsligt vuxen och får betala dubbelt så mycket överallt.

Karin och jag har lärt oss många saker ihop. Klättra uppför trottoarkanter till exempel, som vi gjorde när vi precis hade lärt oss gå och kanten nådde oss till låren. Den senaste lärdom Karin givit mig var för några veckor sedan då hon var här. "Johanna, jag kommer inte ihåg, men gillar du sushi?" frågade hon dagen innan. "Nej!" sa jag. Jag hade aldrig hade ätit sushi eftersom jag tänker mig att
1. man inte kan bli mätt på det
2. folk som gillar sushi gör det för att det är trendigt och de ska alltid bedyra sin kärlek till sushin på ett asstörigt sätt.
Men Karin är inte den som tar ett nej. "Bra, då käkar vi sushi när jag kommer till dig!" sa hon bara, och så gjorde vi det. Och hon lärde mig vilken ordning man skulle äta allt. Bara välja goda bitar (inga rullar), blanda wasabin med soyan, pilla bort sjögräset och äta ingefäran mellan tuggorna. Mot min vilja -jag kämpade faktiskt emot- så älskade jag det. Så jävla gott. För Karin hade det tagit fem år, för mig tog det fem minuter. David skrattar rått men hjärtligt åt min inkonsekvens och jag väntar bara på rätta stunden att introducera sushi för honom och smitta honom med mina nyfunna cravings efter rå fisk.

Viktigt PS: Nog för att jag tycker om sushi nu, men jag kommer aldrig i livet bli en sån där störig sushiätare som ska hålla på och insistera på att det är det ENDA de kan käka till lunch. Jag lovar att alltid vara som en sån som hatar sushi, men som bara råkar gilla sushi.