”Gud. De har en tavla”

Klockan är 17.26 en småregning måndag och fotbollskorplaget Adaktussons har knallat ner till Ånäsfältet från klubblokalen i Jonas Börjessons lägenhet. Där han man snackat taktik, peppat varandra och –förstås– ritat uppställning och löpsträckor på en griffeltavla. En tavla som naturligtvis finns på plats nere vid grusplanen där hela laget nu står och trampar lite smånervöst.

Kvällens match är lagets allra första och därmed precis hur livsviktig som helst. Lagkänsla är allt; i samma stund som spelarna beträder gruset på Ånäsfältet övergår de automatiskt till att kalla varandra för efternamn, alternativt smeknamn. ”Det är klart, det är ju fotboll” säger någon. En nyckelspelare som Sebastian Claesson omnämns under en ofantligt kort stund med namn som Kenyasebbe, Claesson, Sebbe och Callesebbe. Detta trots att han ännu inte närvarar. Just det faktum att teamet 30 minuter före avspark saknar flera spelare sprider en oro hos lagmedlemmarna, som en efter en tar upp sina mobiltelefoner för att ringa de efterlängtade stjärnorna Tjus och Kenya. Tjus är på G men den senare mannen har missförstått tiden. Chockade ansikten lugnas av beskedet att han nu trots allt är på väg. Alla andas ut och börjar spana efter motståndare, men ännu syns inga till.

IKLÄDDA RÖDA TISCHOR med numret på en tejpbit känner sig Adaktussons tuffa. Ingen kan dock undgå att flina åt Chris fina tygskor, randiga strumpor och bomullsshorts med läderskärp. Kommentaren ”Vadåå, det här är ju ett par helt vanliga shorts!” gör inte situationen mindre rolig.

Matchen på planen, mellan FC Hybris och ”de vita som heter nåt svåruttalat på Q”, tar slut och Jinx, nummer 13 i FC Hybris går förbi Adaktussons klädhög med griffeltavlan stiligt uppställd. ”Gud. De har en tavla!”, utbrister han, och det omedelbara övertaget Adaktussons härmed tillskansar sig är påtagligt. 17.44. Adaktussons söner börjar tejpa fast benskydd, prova varandras skor och diskutera motståndarna, som nu uppenbarar sig i sina svarta -till lagets enorma glädje hemmagjorda- tröjor med nummer av tejp. Medan hurtbullarna Martin och Terneborn värmer upp lite lätt står Pete och röker och funderar över möjligheterna att röka på plan under matchens gång. Måste han kanske till och med stiga av planen? Det finns vissa personer som menar att han inte ser sanslöst sportig ut i just det ögonblicket, men snart är dessa personer motbevisade! 18.06 blåser domaren igång matchen och inom loppet av 5 minuter har Pete gjort 3 flotta räddningar. Och han ser fantastiskt sportig ut!

INLEDNINGSVIS FÅR MARTIN springa en smula mer än hans kondition tillåter, men han uppvisar en fantastisk kämpaglöd. I matchens sjätte minut råkar han ut för en brutal fällning som resulterar i skrubbsår och ett smulat revben. Fotboll är hårt. Tre minuter senare kommer Team Adaktussons första riktigt vassa målchans, som dock bommas, av ”någon”.
Sjutton minuter över sex kommer Tjus med ett leende och Martin stövlar förbi avbytarbänken några gånger med uppmaningar som ”Johanna, SNUS!” och ”men byt om DÅ PER!!”. Snart har Tjus därmed skuttat ur jeansen och i ett par shorts och kan lösa av Martin som får flåsa en stund innan han köttar vidare på plan. Då händer det. Matchens första mål. Tyvärr från fel håll.

Detta bakslag stoppar inte murvelgänget utan ger dem bara mer fart i brallan. Chris har ett utomordentligt vackert målförsök bara ett par minuter senare och alla springer febrilt. Terneborn tar längst steg av alla, Per ilar omkring som en vessla, Chris bokstavligen flyger omkring, Kenya hästar runt snabbare än blixten och Jonas är som en vägg nere i försvaret medan Björn J och Andreas står för fantastiskt många riktiga fotbollsbravader. Här passas och dribblas med sällan skådad precision. Detta eminenta lagarbete leder fram till kvitteringen som kommer i matchens femtonde spelminut. Björn ”latinmannen” Jansson petar snyggt in bollen och den (fortfarande alldeles ensamma, men glatt hojtande) supportern jublar. Motståndarna sneglar på henne och ler snett. 1-1!

STRAX FÖRE HALVTID tar Adaktussons ledningen när Andreas skjuter från höger och sätter bollen exakt där den ska vara. Vilken vacker syn! Såväl målet som de svettiga spelarna. I halvlek ansluter resten av hejarklacken och nu kan ingenting gå emot laget. Andra halvlek blir spännande men båda lagen är trötta. Andreas slår en hörna men inget händer förrän den fruktade kvitteringen kommer som en blixt från klar himmel. 2-2. Med 2 minuter kvar. Det hela känns fruktansvärt tungt och Martins ansikte utstrålar ”Det får inte vara sant”. Och det är det inte heller, inte för en lång stund i alla fall. 18.49 gör Andreas sitt andra mål i matchen och i samma minut tar den slut. Det är dramatik, det. Dramatik. Glädjen är total. Matchens insatser från samtliga spelare bådar gott inför andra matchen som spelas om två veckor på samma plats. Adaktussons kan gå precis hur långt som helst.