Sjätte mars

Idag för prick tre år sedan såg jag Axel för första gången. Vår första dejt. Vi möttes vid bokhandeln på hörnet av Järntorget, gick till Temple Pub på Linnégatan för där var det inte så mycket folk. Jag hade på mig en vit stickad tröja med jeanskrage under. Håret samlat i en tofs under vänster öra. Axel hade sin plommonfärgade vårjacka, men jag kommer inte ihåg vilken tröja. Han var väldigt snygg, sympatisk och allmänbildad. Minns jag att jag tänkte. Bara helt härlig. Smart men opretentiös. Jag tyckte om att vi kunde prata om riktiga saker och skratta åt ingenting på samma gång. Vi drack öl och pratade tills puben stängde, jag messade S och N från toaletten att den här killen hade väldigt många pluspoäng. (Önskar SÅ att den exakta konversationen fanns kvar i telefonen men det gör den tyvärr inte.) Vi gick vidare till Notting Hill på Andra lång och drack en öl till för vi var inte klara med kvällen än. Det var en onsdag. Så skulle jag till slut åka hem och då gick vi hem till Axel, där vi bor tillsammans nu, och hämtade Elsa för en kvällspromenad. Jag tyckte det var rart men totalt knäppt att han hade en hund. Axel och Elsa följde mig till vagnen och Axel kysste mig på Järntorget innan ettan kom stånkandes i sin branta högersväng från Linnégatan. Tre minuter senare messades vi, när jag satt på vagnen, och bestämde när vi skulle ses igen.

Idag för prick två år sedan firade vi ett år tillsammans. Vi hade precis flyttat ihop, jag hade lämnat min svindyra men svinfina tvåa i Bagaregården och flytttat hit mina saker, till Axels trea i Haga. Vår trea i Haga. Vi ansträngde oss för att läggan skulle bli en bra mix av bådas saker, att det skulle bli vårt gemensamma hem. Bestämde att vi skulle måla Axels fina bokhyllor vita och att vi skulle unna oss en ny dyr säng. Vi sov inte utan varann särskilt många nätter innan ihopflyttet heller, men nu var det väldigt skönt att nu slippa bo på två ställen. Slippa bära väskor med kläder fram och tillbaka. Vakna till det som var vårt.

Idag för prick ett år sedan var jag gravid, jähättegravid, med Nils. Det var bara åtta dagar till beräknad förlossning (18 dagar innan han faktiskt kom) och jag dukade upp den där picknicken i en av stengluggarna på Skansen kronan och friade. Med låtsasbubbel pga gravid, och låtsasringar pga ville välja tillsammans, men med världens mest riktiga vetskap om att jag vill vara med Axel forever and evah.

Idag firar vi sjätte mars med barnvakt, frukostbubbel i sängen, Vasaloppet med frallor och en enorm bunke Oboy. Ska fortsätta med stros och mat på stan och matinébio, har vi tänkt. Om det går nån bra film, för vi har inte kollat än. Känns som en väldigt bra dag oavsett.

(Axel, du är det bästa som hänt. Du är den bästa som hänt. Alltid alltid du.)

Nils elva månader

Hallå lilla smilfink!

Elva månader nu, snart får vi ha kalas och fira födelsedag med dig. Det blir kul!

Den här månaden har du testat en ganska ny grej: hur det är att vara arg! Du fick en förkylning (din första ordentliga) och tre nya tänder nästan samtidigt, så det var inte så konstigt att humöret tröt lite. Men ändå. Du har tyckt att det är helt rimligt att skrika rakt ut i lite olika situationer, till exempel när du inte fått krypa in i diskmaskinen, när du inte fått lägga din tandborste inne i tvättmaskinen (där det redan ligger rätt många leksaker som du lagt där) och när vi inte brett din frukostmacka eller värmt din mat tillräckligt snabbt. Och så vidare.

Men nu har tänderna äntligen trängt igenom färdigt och ditt humör har återgått till det vanliga, mestadels glada. Det är himla skönt faktiskt! Men det är såklart bra att du lär dig att säga ifrån också. Det ska man ju. (Du får ha precis de känslor du vill, du får vara arg, glad, ledsen, sprallig, fnissig, förvirrad, trött eller vad som helst. Allt är okej! Men smidigast är det onekligen när du är en gladfis.)

Såhär ser dina rutiner ut just nu, en vanlig dag:
Du sover i din spjälsäng som står vid foten av vår säng i sovrummet, och vaknar mellan sex och sju på morgonen. Då ställer du dig upp och liksom andas högljutt tills vi hör dig och kommer och lyfter över dig till vår säng. Eller så säger du mamma (lyckan) eller där där där eller titta. Fram tills nyss ammade du en liiiten liten skvätt på morgonen, mest av vana tror jag, men det har vi precis slutat med nu. Så himla glad att det funkat så bra med amningen, jag har inte haft en enda mjölkstockning! (Det känns förresten verkligen som evigheter sen som du helammade, det gjorde du första halvåret. Den senaste tiden har du bara tagit dig en tiosekunders-slurk eller så, på morgnarna. Men nu är vi i alla fall klara med det!)
Oftast somnar du om en stund mellan oss, men ibland är du tvärpigg och klättrar omkring i sängen. Du letar efter Elsa och kastar dig efter henne när du hittat henne. Du kallar henne Edda eller Ejja och ni två blir fortfarande aldrig sura på varann. Du kan dra henne i öronen och hon kan vända sig om så att du får hennes rumpa i fejjan och vispa dig rakt över ansiktet med svansen – ändå blir ingen av er irriterad på den andre. Där finns bara full kärlek (och en skopa tålamod från Elsas sida..).

Du är SKITGLAD i morgonhumöret. När vi klivit upp äter vi frukost allihop (du äter gröt macka frukt), sen går jag till jobbet och ni går ut med Elsa. Du får lunch igen runt elva, sedan sover du middag i din vagn i två eller två och en halv timmar. Eftersom du sover så himla länge då sover du bara en gång på dagen nu. Sen får du lite mellanmål och på eftermiddagen brukar du och Axel hitta på någon aktivitet. Jag kommer hem från jobbet fem-halvsex, och då får du middag (mycket mat, känns som att vi äter jämt!). Sen leker vi lite, äter kvällsgröt vid sju och sen kör vi pyjamas tandborstning bokläsning och så somnar du runt halv åtta. (Häromkvällen lyckades du peka helt rätt på Max och katten när vi läste Max boll och jag frågade Var är katten? Var är Max?. Jag blev helt rörd av detta. Älskar att läsa böcker för dig, men du vill oftast bläddra mycket snabbare än jag hinner läsa, och komma till baksidan när vi egentligen bara läst halvvägs.)

Du sover (oftast) som en stock på nätterna, tror du processar allt nytt. Nya skills just nu är bland annat att du kan gå själv med gåvagnen (så spännande!!), klättra upp på soffbordet utan hjälp och pussas på beställning (kanske det mysigaste i universum, du kör så goa blöta öppenmunspussar). Du vill gärna göra saker själv, dricka själv, hålla tandborsten själv, hålla i Elsas koppel själv när du sitter i vagnen. Du vinkar till alla du ser, främlingar som bekanta.
Du har också lärt dig att leka tittut själv, alltså inte bara skratta åt oss när det är vi som tittutar. Du kryper iväg så att vi inte kan se dig, och när vi frågar Var är Nils? vänder du och ”skuttar fram” igen bakom en kant så att vi ska ropa tittut. Sen skrattar du i hundra år som en liten skrockande farbror. När du står i spjälsängen på morgnarna böjer du på knäna så att du försvinner bakom kanten, vi säger Men var är Nils?! och så hoppar du upp igen som en gubben i lådan.

Du är en sån liten drömmänniska, kan fortfarande inte fatta att vi gjort dig. Att du finns tack vare OSS! Det gjorde vi bra. Och snart är du ett år! Puss puss puss

Dagboken: en Bexethelg

Nu är vi i Bergsvik, men som vanligt släpar inläggen efter en aning. Men ja: first up förra helgen.

Det var sjukt härligt att komma ner till Bexet på fredagkvällen med Johanna och Emely. Mans-sextetten bestående av tre ettåringar och tre pappor hade ju redan varit där i två dagar och de hade haft det så himla bra. Eldat och gjort utflykter, varit på badhuset och badat, åkt till Ullared och shoppat typ rengöringsmedel och leksaker samt köpt sig rutiga ha på landet-skjortor på Lantmännen i Hylte – likadana fast olika. Som de hade på sig när vi kom.

Sen hade vi en trångbodd men mysig helg. Det blir ju rätt kaosartat när man ska få plats nio människor i en liten stuga, och vi hade inte direkt supertur med vädret (det snöade rätt mycket först och sen blev det plusgrader och snön tungblöt), men det gick ändå över förväntan. Mat, vin, blöjbyten och vedhämtning och frukostar och spel-spelande om vartannat.
För att aktivera oss på lördagen efter att vi promenerat så långt (kort) vädret tillät åkte in till Hylte och gick på loppis. Hittade en fin svart skjorta i bra kvalitet för fem spänn. Fanns också böcker för en krona, skivor för tre, barnkläder tio kronor plagget. Varför går man någonsin på loppis i stan när det finns sådana här på landet-loppisar!?

Det var fint att få hänga en hel helg allihop. Efter helgen fick Nils sin första ordentliga förkylning, ganska ounvikligt efter att alla barnen snorat på varann i flera dagar, men det fick det ju helt klart vara värt.

Och så tog jag en bild på kiddona genom fönstret som jag tyckte blev förjädra gullig.

Sugarjunkie

Åhå, bokreaonsdag! Gick upp i ottan i morse för att knalla bort till Akademibokhandeln och Bokreans öppning. Rev till mig en kundkorg och gick loss - tolv böcker. Mycket nöjd. (Det går förresten än så länge sådär med målet att läsa 30 böcker i år. Jag är hittills på den tredje och månad två av tolv går mot sitt slut. Men finns det tid finns det hopp.)

En grej jag stör mig på just nu (apropå ingenting) är mitt sockerberoende. Herregud, jag tänker knappt klart om jag inte har något godis framför mig att sitta och goffa med. Verkligen inte okej, måste detoxa. Om det inte vore för att det är så himla tråkigt att detoxa. Åh du problematiska värld.  Oklart hur jag ska lösa detta olösliga problem.

Ikväll ska vi i alla fall på spelning på Pustervik och se bandet med det bästa namnet: King Gizard and the Lizard Wizard. Det blir bra!

Snodd bild.

Veckans roligaste läsning

Typ det roligaste jag läst:

http://blogg.djungeltrumman.se/denlillaoron/vi-maste-prata-om-casper-i-arvingarna/

(PS förlåt för ful länk men fattar inte hur man bäddar in på mobilen). 

En fredag i februari

Bild från nån form av lördags-nap nyligen.

Av allt jag hade tänkt hinna under mina två egentids-kvällar hann jag kanske.... 20 procent. Eller så. Måste bli lite mer rimlig i min planering. Men hur som helst var det väldigt skönt med lite slappartid och med helt ostörd sömn.
Fast en konstig grej: jag vaknar ungefär hundra gånger tröttare när jag vaknar själv istället för av en liten hand som rotar runt i mitt ansikte och säger "där! där! där!". Var jättetrött i morse. Brukar inte vara det. Ganska ologiskt ändå?

Nu jobbar jag i alla fall klart veckans sista. Om en liten stund hämtar Johanna och Emely mig och så drar vi till de småländska skogarna och resten av våra familjer. Peppen inför helgen, mycket hög!

Oh la - metime

Aah, just nu pågår detta mycket ovanliga: jag är ensam hemma! I två dygn!

Axel och Nils har tagit med sig Gunnar och Theodor och deras pappor och åkt till Bexet. Där sitter de och eldar i öppna spisen och går promenader och åker till badhus och Ullared på utflykt, enligt rapporterna jag fått. Jag, andra Johannan och Emely ska roadtrippa ner efter jobbet i morgon, och så stannar vi alla över helgen. Så himla bra idé faktiskt.

Blir nästan stressad av tanken på att ha två egentidskvällar i rad här, för det är ju evinnerligt mycket jag tänkt att jag ska hinna med. Totalt orimligt mycket. Igår ägnade jag kvällen åt mat och vin på Hagabion med kära vänner. Högg en skjorta på stan i bara farten på väg hem från jobbet bara för att jag ju inte hade bråttom hem.

Ikväll är det dock bara jag och läggan som gäller. Jag, läggan och egentiden. (Varje gång jag hör det ordet tänker jag på Louise Hallin som säger att hon inte förstår varför moderna föräldrar pratar om egentid. Alltså. Vad är det människan inte fattar?)

Nu har jag i alla fall tränat (= helt död). Ska strax lägga mig i badet och kolla ett serieavsnitt. Sen ska jag äta sötpotatisfries, citronmarinerad lax med fetaost och pärltomater. Dricka ett glas vin. Läsa lite, och sannolikt (dvs garanterat) "greja med datorn" (dvs redigera/sortera/greja med bilder) för det är det bästa jag vet. Och så ska jag längta lite efter kiddot.

Okej hej!

Igår stod jag i hallen och försökte snygga mig mitt
allra bästa (i nya skjortan) på en bild jag skulle skicka till A. 

Och så en hälsning från stugan! 

Grejer vi gjort på sistone

När jag halkar efter med bloggandet tar jag mest ikapp med en massa uppdateringsinlägg med grejer vi hittat på lately. Men så får det väl bli.

Förra helgen till exempel, hade vi följande eminenta upplägg: att Axel och Erik och Koffe (som alla är föräldralediga nu) skulle förbereda lite öl, vin och after work-mat hemma hos oss, och så skulle vi arbetande mammor ansluta efter jobbet. Och senare efter läggning skulle männen få fortsätta kvällen med öl på lokal. Briljant plan de funderat ut faktiskt. Och det blev också en briljant kväll, även om ni säkert förstår att verkligheten bjöd på fler logistiska twistar än så. Tex blev vi ytterligare fyra vuxna och två bebisar (det var alltså FEM ettåriga barn och tio föräldrar i vår trea..teeerrånngggt), maten blev jättegod men inte klar förrän vi som jobbat typ dog av hunger och ett barn ramlade på sin läpp så att det kom blod. Totalt kaos men ett väldigt härligt, familjärt sådant. Älskade det. (Förutom onda läppen, såklart).

En annan helg åkte vi till Björn och Malin i nya huset, med Johanna och Erik. Och igen: alla bebisar. Som knappt är bebisar längre, utan små, små barn. Och ett av dem har lärt sig att gå! Det kändes stort.

Filip har också varit här och kollat på Babblarna. (Älskar nya Babblarnalåten med berg-och-dal-banan. Det är liksom på riktigt rätt bra? Eller är jag bara småbarnsskadad?)

Och så har Ella varit här med sina föräldrar. Hon pekade på Nils och sa "En beeebiss!" kanske 400 gånger. Tog honom i handen vid matbordet. Det är ju något visst med att se sin unge få kompisar alltså. Så fin grej att få vara med om. 

Viola beach

Men NÄE. Hörde i morse på radion om det där unga brittiska bandet som omkommit i en olycka vid en broöppning någonstans i Sverige. Att de störtade mot vattnet och alla dog. Hela bandet plus managern. Reagerade inte så jättemycket (sådär som man hemskt nog inte gör av nyheter eftersom världen är hemsk hela tiden) förrän min lillebror ringde och sa att bandet hade spelat före honom och Pale Honey på samma festival bara några timmar innan olyckan. Att de hade varit supersnälla och skitglada och gett honom en tisha. Tydligen deras första utlandsspelning, peppen hade varit total. Det var liksom omöjligt att inte dra paralleller till när min bror själv var typ 22 och han och hans band Obliq gav sig ut i Europa på turné. Tänk om något hade hänt dem då. Tänk om någon hade ringt och sagt att det hade hänt dem något. Vänder sig i magen av att bara tänka på att flera familjer fått exakt det samtalet nu. Buäh.

Alla hjärtans helg

Den här veckan går inte till historien som världens roligaste. Jo, den började väldigt kul för Dante och Maria kom och hälsade på från Stockholm söndag till tisdag, men sen regnade och blåste det i flera dagar, både jag och Axel blev förkylda och Nils fick tand nummer sju och åtta på samma gång vilket gjorde honom känslig i humöret samt osugen på att äta. Det var sådär.

Men sen blev det helg! Då blev vi friska igen, det kom snö och sol och Nils började äta fint igen när tänderna poppat fram. Onekligen roligare att mata då...
Vi hade inget planerat på hela den här helgen, så gött. Var på väg att bjuda över några vänner på middag igår men sen orkade vi inte det, istället grejade vi hemma. Jag sorterade min garderob och hittade kläder jag inte ens sett sen jag var gravid. Hehe. Nivån av kaos det var därinne alltså. Sen gick vi ner på stan och handlade mat och så lagade Axel världens godaste trerätters. Panerad chêvre med tomatmarmelad till förrätt, kräft- och musselpasta med persilja, citron och smör till huvudrätt (som han för övrigt bjöd mig på första gången han bjöd hem mig på middag, tror det var andra gången vi sågs) och sen panacotta med hallon. Det var härligt att dricka vin och äta lååångsam middag. I köket, inte vid tv:n. Hinna prata ordentligt.
Jag är så väldigt kär. Herregud, har ju fått världens bästa människa att leva med. Och så barnet – att ha helg med de två är bäst.

Nu är Axel ute och springer med Nils i löpvagnen och jag går omkring hemma själv och grejar, och ska ner på stan en sväng (SJÄLV, utan att behöva knixa in hund eller barnvagn överallt i rulltrappor i hissar, tjoho!) och sen ska vi äta middag hos mina föräldrar. But first the obvious: äta resterna från igår.

Inbillningssjuk

Min kollega sms:ar att hennes dotter är kräksjuk och att hon jobbar hemifrån i morgon för att inte smitta oss (sambon är föräldraledig så ingen behöver vabba). Tror i och för sig inte att hon smittar förrän hon eventuellt själv börjar kräkas (?), men det känns ju tryggt att hon jobbar hemma för säkerhets skull.

Ändå: sitter här och mår lite illa nu. Det räcker verkligen att bara läsa om kräksjuka för att skräcken ska komma krypande. Hu.

Styrka till er där ute som åkt på den, verkar vara många just nu. 

Nils tio månader

Tio månader idag – kanske VÄRLDENS roligaste ålder! Du är en sån himla skojig liten person nu och snart är du inte ens ett spädbarn längre utan en liten ettåring. Två månader kvar till födelsedag.

Den här tionde månaden i ditt liv har du fått se snö för första gången. Jättemycket snö, det har varit alldeles vitt i stan. Tjocka drivor. Otroligt vackert. Första dagen snön kom var en lördag, vi gick upp i Änggårdsbergen och vandrade med dig i bärryggsäcken och du blinkade mot de fallande snöflingorna och öppnade munnen för att smaka. Det var en sån där helt perfekt dag, jag älskar helgerna nu för då hinner vi hitta på saker och umgås jättemycket mer än på vardagarna när jag jobbar.

När jag är på jobbet brukar du och Axel ofta Gunnar och Theodor och deras pappor. Ni ses typ varje dag och hänger på barnavdelningarna på Stadsbibblan och Stadsmuseet och Världskulturmuseet och på torsdagar går ni till Valhalla och simmar. I torsdags hade du fått simma under vattnet massa gånger och tyckte det var jättekul. 

Du har börjat med en ny grej som är supermärklig: att föredra din mat kall (blä!). Du trilskades plötsligt med maten i några dagar, men vi upptäckte att du åt mycket bättre när vi inte värmde den och när du fick kall mat började du äta som en häst igen. Knäppis! Du har också börjat mata oss, gärna med macka, avocado eller clementin som är dina absoluta favoriter. Du har blivit jättebra på att äta små bitar själv och tycker nu att det är jätteskoj att stoppa in mat även i våra munnar. Himla generöst. Du ger lite till Elsa också, lutar dig över stolskanten och släpper ner en smörgåsbit eller två eller tre på golvet. Hon är smart nog att alltid vänta precis under din matstol…

Du sover oftast bra på nätterna. Efter kvällsgröt och tandborstning (nu lyckas vi borsta de små gaddarna igen!) läser jag eller Axel saga och sjunger lite ur din nya sångbok. Jag har sjungit ”Lilla videung” eller vad den heter för dig varje kväll i hela ditt liv, så jag misstänker att det är skoj för dig att få lite variation nu, hehe. Roligaste sången är Indialand, den om trollkarlen som dricker upp sig själv. När jag börjar sjunga på den rycker du till och tittar upp, du verkar verkligen gilla den. Ibland kittlar jag dig precis när du ska somna för det är ett sånt fruktansvärt härligt ljud när du skrattar. Jag kan inte låta bli. Förlåt.

Vid halv åtta-snåret på kvällarna somnar du, och brukar sova fram till fem eller så. Då ställer du dig upp i spjälsängen vid vår fotända och vi kommer och hämtar dig. Sen somnar du om mellan oss i vår säng. Du ligger ofta på min arm då och jag sticker näsan i din lilla halsgrop, det är så mysigt och du luktar så gott att det lätt väger upp för det obekväma i att ligga helt stilla och inte kunna vända sig om.

När vi vaknar på morgnarna sätter du dig upp i sängen, kollar att jag är vaken, att pappa är vaken, att Elsa är vaken. Du kryper runt och klappar på alla och pratar. Dadada. Sen säger jag okej nu tänker jag lampan! och då börjar du blinka jättesnabbt som att du blir bländad redan innan jag tänder.

Du älskar fortfarande din snuttefilts-elefant. Herregud vad du älskar den. Så fort du ser den – in i munnen. Från början sög du alltid på snabeln, sen på elefantfötterna, och nu för tiden trycker du in så mycket du kan av tyget i munnen när du ska sova. Eftersom det börjar lukta ”lite” suspekt nu, trots att vi tvättar den ofta, köpte Axel en till likadan häromdagen. Fast en tiger. Du tycker den är helt okej men den är ändå inte alls samma sak. Nä, det ska vara elefanten (som varit med dig ända sedan BB).

Du tycker att det är väldigt skoj att ”spela på din läpp” och du har lärt dig att göra det själv nu. Det och att slå handflatan mot munnen samtidigt som du gör en ton så att det låter roligt. Och så kör du pruttljud. Många roliga ljud nu. Du har även kommit på att det är gött att kissa precis när vi tar av dig blöjan, gärna på badrums- eller vardagsrumsmattan. Du sitter på pottan också ibland. Din favoritlek just nu är att lägga saker i saker (tex boll i burk, och ut igen, och in igen, och ut igen) och ibland när du ser att jag skalar en clementin blir du så glad att du vinkar till den.

Kiddo, jag misstänker att du redan har fattat detta, men alltså: jag tycker väldigt väldigt väldigt mycket om dig!

Gott i lådan

Bra grej med denna fredag (förutom det uppenbart bra:iga med att det är fredag): dagens matlåda. Laxsallad från i går kväll. Sjukt god och superdupersnabblagad. Skriver ner för att komma ihåg när fantasin tryter och jag kikar på recept-etiketten:

Gör så här:

Koka en god pasta. Stek laxfiléer i ganska mycket olja (gärna olivolja smaksatt med citron) och hacka sönder i pannan till en färs. Krydda med salt, peppar och kanske lite chilli eller cayennepeppar, och kläm över en limehalva eller två.

Skär skivor av röda småtomater (helst pärltomat eller nån annan fast, illröd och god sort), tärna fetaost och avocado (mycket) och blanda tillsammans med ruccola i en bunke. Krydda efter smak, tillsätt lite olja. Rör ned laxfärsen. Blanda ner pastan när den svalnat en aning. Servera med limekvartar och en kall sås (som du kirrat på en sekund genom att blanda ner lite wasabi i crème fraîche).

Så jädra gött, som Glenn Hysén skulle ha sagt. 

Förskoleförvirringen

Okej, vi sitter och läser på om förskolor eftersom det börjar bli dags att sätta upp Nils i kö. Och herregud, det är ju inte precis jättelätt att hitta rätt. Vi kan börja med att det finns 89 stycken förskolor i vårt närområde. Åttionio. "Ganska" många. Men som om det inte vore nog att det är svårt att läsa på om så många olika, så finns det också vansinnigt lite information att tillgå om varje. Har därför några stilla undringar:

1. Varför har inte varje förskola en hemsida som berättar om verksamheten?
2. Varför har inte varje förskola en hemsida som berättar om pedagogiken?
3. Varför har inte varje förskola en hemsida som berättar om personalen?
4. Varför har inte varje förskola en hemsida som berättar om förskolans genustänk, för vi får väl utgå ifrån att det finns ett sånt?
5. Varför har inte varje förskola en välgjord hemsida som berättar om lokalerna, maten, materialen osv, osv?

Fattar ju att det säkert kommer bli superbra till hösten när det är dags för Nils att börja någonstans (eller redan snart när vi hunnit gå på besök på några förskolor, eller hur man nu gör), men just nu känner jag lite såhär: Om vi ska anförtro er vårt barn måste ni ju för sjutton kunna lägga upp en vettig presentation om vilka ni är och varför ni skulle göra det bra? Det är väl ändå en rimlig önskan?

PS. Tips: Några bilder på lokalerna skulle till exempel vara intressanta att se. Bara en tanke.

Premiärhelg!

Fredag kväll och jag var trött som en död. Hade tänkt ta med Nils på ett event på Linns frilanskontor Taket efter jobbet men vi styrde om planerna i dörren och gick förbi 4 gott istället. Nils somnade tidigt och sedan drack jag och Axel öl i badrummet och pratade om veckan - han i ett rosa Lushbad och jag sittandes på toalocket. Älskar badrumshäng. Mat godis chips På spåret, sen valde jag att somna med ansiktet inborrat i Elsa i soffan medan Axel läste bok. (Han är redan uppe i fyra böcker sedan årsskiftet, jag en, så måste lägga på ett kol för att ligga bra i fas för det här 30 böcker under 2016-målet.)

Den ovanliga tröttman berodde nog mest på att det igår var premiärlördag för första numret av Två Dagar! Det firades med tårtor i GP-huset i fredags. Nysatsningen på Två Dagar innebär att den blir mer som ett magasin nu, mindre i storlek och med ny form och bra papper. Jätteskillnad. I första numret har vi bland annat ett reportage om klimatsmart tänk när finkrogarna i Göteborg börjat använda bifångst som tidigare bara hivades överbord ute till havs, porträtt på Fredrik Önnevall - journalisten som förra året tog en syrisk flyktingpojke till Sverige under inspelningen av SVT:s Fosterland, och en krönika av Navid Modiri som handlar om att alla frågor om integration måste få ställas, även de som är dumma. Och mycket mer, förstås.

Här svarar jag och min kollega Per på lite frågor från GP:s chefred Cecilia Krönlein.

Det känns sjukt kul att folk äntligen ska läsa, men också lite sårbart och läskigt. Vi vill ju så gärna att folk ska älska vad de ser. Vill inte nöja mig med någonting mindre än det.


Hur som helst. Igår kväll hade vi Ted och Mania på middag och inatt hade Nils den goda smaken att sova tolv timmar. (Efter att ha vaknat fem två morgnar i rad var det väldigt, väldigt välkommet.) Så nu har vi en lugn söndag och jag känner mig till min förvåning närapå utvilad. Axel är iväg och fotograferas för någon tävling som hans frisör ska ställa upp i (Frisören: Kan jag få göra vad jag vill med ditt hår och skägg? Axel bara Javisst.) Nils sover sin långa lur (som sedan Axel tog över föräldraledigheten är två eller TRE timmar mitt på dagen) och jag ligger i soffan, mölar julgodis som aldrig tar slut och sträckkollar The Affair på HBO. Sen ska vi ner på stan en sväng och avsluta dagen med att fira min svärmor som fyller år. Bra söndag!

(Helgens absolut SÄMSTA: Att mina föräldrar fått influensa! Fy farao. Vill bara åka hem och pyssla om dem men vågar inte eftersom jag verkligen inte kan bli sjuk just nu. Mapa, om ni läser: krya krya krya krya <3 p="">

En helg i januari

Aaah, älskar att det slagit till och blivit vintervinter nu, ännu mer bullerbysnö! Ibland oroar jag mig för att det aldrig ska bli riktig vinter mer, när vädret fjösar omkring med regn och sju grader plus hela tiden. Trots att jag vet att forskningen säger att den globala uppvärmningen på sikt kommer medföra kallare vintrar här. Nåja. Nu är det i alla fall kallt och snö och vackert. Gott så.

I helgen gjorde vi det här:

I fredags var jag ute och åt med min familj och med min lillebrors tjejs familj, eftersom Linnea fyllde 30 i torsdags. (Weyy grattis!) Och min brolla var nominerad till P3 Guld-galan som ju var kvällen efter för han är bäst.

Axel var hemma med Nils och laddade för ett maraton som han klev upp på lördagsmorgonen och sprang. Helt vanlig grej. Jag och Nils tog en chill förmiddag och gick och hejade vid målgången på Slottsskogsvallen. Axel hade istappar i skägget när han kom. Tog ett tag att tina.

Sen medan Axel åt varm soppa och kurerade sin trötta lekamen gick jag och barnet på stan och spanade in rean. Har inte hunnit det förrän nu, men det fanns mot förmodan ändå en del kvar. Köpte några plagg varav två kostade så lite att jag nästan skäms (vadå jeansskjorta för 60 spänn, tisha för 20!? Orimligt) och en tröja som var ganska dyr fortfarande trots att den var på 50 procent. Blev såklart mest nöjd med de billiga och ångrade mig lite på dyringen. Typiskt. Men jaja.

Så kom söndagen som inte var en riktig söndag eftersom jag gick in och jobbade (intensiv vecka eftersom vi på onsdag lämnar första Två Dagar-numret till tryck!!). Det var skoj på jobbet men lite segt att se genom fönstret att det var århundradets vackraste dag ute. Smällsol och snö. Själva satt vi och tryckte Max-burgare och Riesen och korrade sida efter sida efter sida efter sida. Men jag fick i alla fall en vacker promenad genom stan på väg till jobbet på morgonen.

Happ, det var det! 

Bokåret 2015

2015 hade jag som mål att läsa minst tolv böcker, en i månaden, och som föräldraledig blev det rätt lätt att uppnå. 20 böcker blev det till slut, enligt min lista på Goodreads:

• Stoner av John Williams
• Att föda: En barnmorskas tankar, råd och erfarenheter av Gudrun Abascal
• Idag ska vi inte dö: Fångar i krigets Syrien av Magnus Falkehed och Niclas Hammarström
• Eleanor & Park av Rainbow Rowell
• Förlossningen av Måns Wadensjö
• Löparens hjärta av Markus Torgeby
• Alla dessa vackra nederlag av Jess Walter
• Att föda ett barn av Kristina Sandberg
• Hönan som drömde att hon kunde flyga av Sun-mi Hwang
• Hur ska det gå för Pinnebergs? av Hans Fallada
• Joburg blues av Nthikeng Mohele
• Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1) av Jussi Adler-Olsen
• Fasanjägarna (Avdelning Q #2) av Jussi Adler-Olsen
• Flaskpost från P (Avdelning Q #3) av Jussi Adler-Olsen
• Livet efter dig av Jojo Moyes
• Ett år av magiskt löpande av Kenneth Gysing
• Mellan Rummen av Alexander Mahmoud
• God Jul: En berättelse av Jonas Karlsson
• Det är något som inte stämmer av Martina Haag
• Djupa Ro av Lisa Bjärbo

Mesta läsupplevensen tillskriver jag Alex bok Mellan Rummen, den kom mig närmast. Kanske för att jag känner Alex, men kanske var det ändå inte mest därför? Jag tror att den kom mig nära för att den är så bra, så himla modigt skriven, och så himla angelägen. Just nu, men också... jämt?

Roligaste överraskningen var den koreanska boken Hönan som drömde att hon kunde flyga. Kände mig djupt skeptisk till fabel-formen, undrade hur kul grejen med talade djur egentligen kunde bli. Jätte, insåg jag snabbt. Så gripande och fin berättelse. Grät till exempel.

Mesta tappa hakan-effekten: Martina Haag-boken. Jeez. Det är ju såklart uppenbart att den handlar om hennes egen skilsmässa och dramat kring den. Jag kände lika delar att Erik Haag verkar ha hanterat det hela som en röv (om Martinas ord stämmer någotsånär) och lika delar att det trots allt är lite konstigt att hon skrivit boken. Är det inte det, ändå? Liksom så hämndstyrt. Kände mig snaskig som läste. (Jag skulle av flera anledningar inte ge den här boken något toppbetyg, men det känns ju i alla fall som att hon skriver väldigt ärligt om sorgen. Vilket säkert inte var lätt.)

Mesta klassikern var Hur ska det gå för Pinnebergs? skriven 1932 i Tyskland. Förutom en fin skildring av två unga föräldrars vardagliga kamp med livet och föräldraskapet, var det intressant att läsa om nazismens framfart beskriven redan åren innan andra världskriget bröt ut.

Bästa reportagebok var Idag ska vi inte dö, dagboken från de två svenska journalisternas fångenskap i krigets Syrien. Ångesten ständigt närvarande magen; det har blivit så jävla farligt, mer än tidigare, för journalister i konfliktzoner. Skönt dock att under hela läsningen veta att Magnus Falkehed och Niclas Hammarström till slut tog sig levande därifrån. Kuriosa: Det var den här boken jag läste sista raden i bara sekunder innan vattnet gick.

Sammanfattningsvis...:

...har jag läst tjugo böcker och totalt 5741 sidor (enligt Goodreads). Tio av tjugo böcker är skrivna av svenska författare. Två av dem känner jag personligen, eller tre om definitionen av "känner personligen" är väldigt väldigt generös. Totalt kommer författarna från sju länder i fyra olika världsdelar (Sverige, USA, Storbritannien, Sydafrika, Sydkorea, Danmark och Tyskland). Jag läste ingen bok på ett annat språk än svenska. Ska tänka på det till nästa år och utnyttja chansen att hålla liv i språkkunskaperna. Av de nitton olika författarna är bara sju kvinnor, vilket förvånar mig och stör mig lite. Fyra av tjugo böcker är dokumentära, eller kanske sex av tjugo? Beror på hur jag räknar.

Mest glad är jag i alla fall över att läsglädjen är tillbaka, glömde bort den ett tag. Nu tänker jag inte släppa den igen!

Under 2016 har både jag och Axel som mål att läsa 30 böcker, alltså två och en halv i månaden. Minst en ska vara på ett annat språk än svenska. 

Slask, jobb och d-droppar

Lika härligt som det är att få krispig vinter en ledig lördag i Göteborg, lika mjäkigt är det när det omedelbara och väntade bakslaget kommer: det djupa täcket med avgasfärgad slask som täcker hela stan. Tror dessutom att det ska frysa på igen strax. Frusen hal brun snögegga i veckan alltså. Det blir kul!

Men men. I övrigt har vi på jobbet just gått in i produktionsmode för första Två Dagarnumret, så nu jobbar vi extra intensivt ett tag. För när första numret blivit klart ska vi ju - ehe - lyckas producera ett nytt nummer VARJE vecka, så tempot better stay high, så att säga. Men det ska nog gå bra. Fortfarande väldigt kul, men just nu har jag inte rum för mycket annat än deadlines och textkorr och mötestider och sidplanering och sånt i huvudet.

D-droppar till exempel, har visst fallit bort ur medvetandet! Vi upptäckte igår att ingen av oss gett Nils d-droppar på typ... en månad? Vi har tydligen bara slutat med dem och sen glömt att de existerar. Great parenting. (Sorry Nils, det kommer inte att hända igen.) (Förutom nu ikväll då, när vi var väldigt nära att glömma dem en gång till.)