Nils två år!

Hej min bästa onge!

Idag fyller du två år. Hurra hurra hurra för dig! (Hurrar bara tre gånger för din farfar har lärt mig att det fjärde hurra:et är för kungen, och det känns ju lite onödigt rojalistiskt? För DIG vill jag dock hurra hundra miljoner gånger!)

I morse väckte vi dig med sång, några paket, ostmackor och bakelser från konditoriet på Järntorget. Du äter ju inte socker så himla ofta så jädrar vad poppis den frullen blev. Smulor i sängen och chokladbollskladd på täcket.
De senaste dagarna har våren kommit och det är otroligt välkommet efter en marsmånad som hittills varit en enda lång magsjuka hos oss. Du har blivit dålig tre gånger, jag två och Axel en. Hoppas vi gjort vårt nu och får vara friska resten av året. (Eller resten av livet, det känns rimligt efter det här!). 

Det känns stort att du fyller två. Men också logiskt för du har blivit så stooor de senaste veckorna. Talet har exploderat och det är underbart att prata med dig om olika saker. Du kan oftast förklara vad du menar och vill, och referera till saker som hänt tidigare eller ska hända. När jag frågar hur gammal du är säger du stolt ”ett år!”, och nu får vi öva på att säga ”två år!” istället. Om vi promenerar mitt i vägen (kommer ju sällan bilar på kullerstensgatorna i Haga) så visar du att vi ska gå på trottoaren istället. Och häromdagen hörde jag dig plötsligt räkna till 15 helt själv! Det är ju inte riktigt klokt, du var ju en spädis för ett ögonblick sedan. Att följa alla dina små och stora steg i livet är det roligaste som finns.

Du älskar majs. Om vi öppnar en burk äter du upp hela i ett huj. Ropar ”mera majs!” innan tallriken ens är tom. Du älskar en massa annat också. Som att bygga kojor och spela luftinstrument. Bubbelvatten och senap.
Ibland blir du arg, som igår när vi var hos tandläkaren och du gastade hela besöket för att du ville leka med leksaks-ugnen i väntrummet. Samma sekund som vi kom tillbaka dit upphörde illvrålet och du var mycket, mycket belåten.

Du har världens bästa pappa och att se er tillsammans är det finaste jag vet. Han är fantastisk med dig. Och med allt annat också. Så klok och omtänksam och rolig, och han tänker alltid på vad som blir bäst för dig i alla situationer. Min mamma sa en gång till mig att det viktigaste val man gör i livet är att välja den man ska skaffa barn ihop med, och det finns inget val jag någonsin fattat som jag är mer nöjd med än det!

Vet du vad? Om bara en vecka flyttar vi. Det här är vår allra sista helg i lägenheten i Haga. Det känns spännande såklart, men just precis nu också så sorgligt. Det har hänt så oändligt mycket fint under vår tid här.
Första gången din pappa sa att han älskar mig var i den här hallen. Det var en augusti under Way Out West-festivalen när vi tittade in här lite snabbt innan vi cyklade ner på stan för resten av kvällens spelningar. Axel sa ”jag måste bara säga en grej till dig för jag kan inte vänta längre” och jag blev alldeles ställd för jag hade tänkt säga samma sak till honom och ville hinna först. (Fast det var bara orden som kom ut då, känslan hade kommit långt tidigare).

Det var också i den här lägenheten som vi fick veta att du fanns. På Axels 29-årsdag, dagen före min 30-årsdag, en fredag, och jag hade med mig alla paket och frukost på sängen och en sticka som vi vände och tittade på tillsammans. Det har jag säkert redan berättat för dig i något annat brev och tusen gånger till innan du läser detta, men ändå. Tänk att det var DU som var den lilla ärtan!

Och det var hit, till den här lägenheten, som vi kom hem med dig när du var nyfödd. Det var i det här sovrummet vi lade ner dig i ditt babynest och lät Elsa komma och sniffa på dig. Det var i den här soffan vi satt och ammade den våren och lyssnade på ljudet av fontänen som porlade på innergården. Det var och kommer alltid vara i de här kvarteren du bodde dina två första år, och jag kommer alltid att minnas dem som underbara.

Men nu flyttar vi mot nya äventyr och nya minnen. Eftersom din pappa är duktig på framförhållning har vi redan packat ganska mycket, så det står flyttkartonger lite överallt. På söndag ska vi ha kalas för dig med familjen hemma hos mormor och morfar. Du ska få tårta som vi ska baka i morrn kväll och en alldeles egen balanscykel! Axel har preppat dig med att kolla youtube-klipp på barn som gör coola tricks med balanscyklar, så du har blivit väldigt intresserad av cyklar nu lagom tills att presenten ska öppnas… Jag ser fram emot att se din reaktion.

Nils. Min tvååring.

Jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig. Oändligt.

Tack livet för att jag får vara din mamma.

Nils, 18 månader

Hej älskling!

Nu är du ett och ett halvt år. Ett förskolebarn! Du går på en förskolan här i Haga, det tar bara någon minut att gå från vår lägenhet så det är superbra. Förskolan ligger på en innergård bakom ett kafé och är jättemysig. Det luktar nybakat från fiket på er gård.

Inskolningen gick över förväntan, du gillade att vara där från första stund! Det kändes jättekonstigt första gången vi lämnade dig en hel dag, men vi förstod snabbt att du har skoj när du är där. Det är bara några få morgnar under hösten som du blivit ledsen när vi lämnat dig, oftast springer du rakt in och börjar leka med dina kompisar. Eller kör omkring med en dockvagn de har, den är din favvo! I gruppen går barn från 1-5 år, så det är full rulle. De andra barnen är så himla rara och ibland kommer någon av de lite äldre och berättar för oss att du brukar skratta jättemycket åt dem när de gör roliga miner.

De flesta dagarna lämnar jag dig halv nio och Axel hämtar dig halv fyra. Pedagogerna säger att du tar din snutte och går och lägger dig själv när ni ska sova middag, och att du oftast äter jättebra. Du äter själv nu, även när ni får soppa tydligen (!). Då brukar det synas på kläderna… En dag sa de att inga barn hade gillat dagens broccoligratäng, förutom du som hade ätit som en häst. Du gillar ost väldigt mycket också har de märkt (hehe, som om vi inte visste det redan!).

Du har absolut en egen vilja som du kommunicerar tydligt till omgivningen. Förra veckan ville du till exempel inte ha jacka på dig, du sa NEJ! och när vi ändå satte på dig den skrek du högt och ville vrida dig loss. Det var…ganska utmanande för tålamodet. Men sedan gick det över och nu är du fine med ytterkläder igen.

Det bästa i hela hela världen är dina pussar och kramar. Du gapar världens största gap när du vill pussas, det är SÅ OTROLIGT MYSIGT. Du pussar oss och du pussar Elsa på ryggen och du skickar slängpussar när du säger hejdå. Och du kan flirta! När jag frågar dig om du kan flirta med mamma blinkar du stenhårt med båda ögonen. Måste komma ihåg att filma det så att du får se själv sedan. Det är väldigt gulligt.

Att läsa böcker är det bästa du vet, antingen att vi läser för dig eller att du sitter och bläddrar själv. Du har en favoritbok just nu som du gärna vill läsa tre-fyra gånger varje kväll: Sagan om det röda äpplet som jag hade när jag var liten och som din mormor tagit hit. Du letar alltid fram just den i bokhögarna, och så säger du ”Den! Den! Den!”.

Vi läser alltid bok i vår säng på kvällen och sedan somnar du där på min eller Axels arm (vi brukar själva också däcka då, så den andre får komma in och väcka en). Sen lyfter vi över dig till spjälsängen i ditt rum, och ibland sover du där till morgonen men ofta vaknar du framåt tre och vill komma till oss. Då säger du HEJ till Elsa som också sover i vår säng, och sen ligger du mellan oss och gosar in dig. Lilla sked hos mig, lilla sked hos Axel. Herregud vad lycklig jag är då, med näsan tryckt mot din kind.

Du kan säga ganska många ord nu, en del riktiga och en del egna. Ett av de roligaste är wow! som du till exempel säger när du får någon god mat. På din ett och ett halvt-årskontroll på BVC pratade du loss som en tok med barnmorskan och byggde torn av klossar och hämtade bollar på beställning. Heja dig lillunge! Jag satt där stolt som en tupp.

Vi har börjat leta hus också förresten, för vi är så sugna på att ha en liten trädgård där du och Elsa kan springa omkring. Varje kväll ligger vi och scannar av Hemnet efter fina hus och radhus och klurar över var vi ska bo när vi flyttar från stan. Vi är ganska inne på Sävedalen eller Fiskebäck/Väster. Vi har också börjat tänka lite på syskon till dig och jag blir så upptagen av funderingar kring när det skulle bli bäst för dig att det hände. När du är 2,5, eller när du blivit lite större? Ingen aning! Det känns som att det finns fördelar med båda alternativen. Oavsett så är det en väldigt mysig tanke, att du i framtiden kanske kommer ha en liten lillasyster eller lillebror.

Jag älskar dig oändligt mitt roliga, mysiga, kramiga, urgulliga barn. Tänk att jag får vara din mamma!

Nils, 16 månader

(Skrev detta för några veckor sedan men glömde posta det då. Eller hade inget wifi rättare sagt.)

Nils, Nobi, Puppy, Smulan, Räkan, älskade barn. Nu har du blivit 16 månader och är närmare att vara en ettochetthalvtåring än en ettåring! Så stor! Det är sommar och vi har långledigt, när jag skriver detta är det kväll och jag sitter på altanen i Bexet, månen glittrar i vattnet, du och alla andra sover. Det här är den bästa plats jag vet.

Vi har en sån himla fin sommar. Midsommar firade vi här i Bexet, med Folke och Björn och Malin. Mormor och morfar var här också och dansade runt midsommarstången med dig, mormor hade gjort en fin krans till dig och du lät den till min stora förvåning sitta kvar på huvudet! Du ville bada och hoppa rakt ner i vattnet hela, hela tiden. Ropade ”dooda, dooda!” och grät av avund när någon annan badade medan du var tvungen att sitta kvar på altanen och äta frukost.
Några dagar senare åkte vi till Portugal. Det var din tredje utlandsresa (den första var weekenden i Köpenhamn i höstas, den andra Trysil i vintras). Det gick toppen att flyga, vi hade preppat med böcker, leksaker och russin och allt vi kunde komma på och du charmade alla utom tanten framför oss som suckade och blängde varje gång du pep till det minsta. Jag ville nästan att du skulle börja skrika bara för att reta henne.

Vi hyrde ett hus utanför Tavira på Algarvekusten ihop med Ted och Mania. Första natten sov vi dock på ett hotell nära flygplatsen. Där blev du helt besatt av hotellrums-telefonen, tryckte på alla knappar och sa hej hej i luren och låtsasringde till folk. Tror aldrig du ens sett en telefon som inte är en mobil tidigare. Det slutade med att du vägrade släppa den och fick somna med den i famnen.

Vi hade det jättefint i Portugal. Du fick bada i poolen och havet, och det älskar du ju. Poolen mer än havet – det var som att du blev lite rädd nästan för att havet och vågorna var så stora. Men när vi var på stranden hade du just varit sjuk ett par dagar och var inte riktigt dig själv ännu. Det var tredagarsfeber visade det sig, som kom en dag när vi hade åkt iväg på roadtrip längs kusten. Du blev alldeles ynklig i värmen, satt i våra knän och bara tittade. Sån typisk timing! Men du repade dig snart igen. Tror det var allra mest jobbigt för Axel, han blir så himla orolig för dig så fort du inte äter ordentligt som du brukar.

I slutet av resan sa vi hejdå till Ted och Mania och tog tåget till Lissabon bara vi tre. Där hade vi hyrt en helt fantastisk lägenhet med tre dubbeldörrar ut till en smal balkong med utsikt över slottet, taknockarna och havet. Den låg på högsta våningen, kanske sjätte?, utan hiss, med en superdupersmal trappa upp som vi fick bära dig och vagnen upp- och nerför flera gånger om dagen. (Jag hittade den på Airbnb och tänkte ”Skit samma, det ordnar sig! Den utsikten ska vi ha!”)
Vi älskade Lissabon, så vackert. Alla färgglada husfasader och mönstrade kakelplattor, det disiga ljuset, kullarna och de smala gränderna. Vi bara gick omkring hela dagarna. På kvällarna sov du och vi satt och läste och åt ost och drack vin på balkongen. Alla portugisiska tanter blev kära i dig, de busade med dig, du tjöt av skratt och viftade med dina långa ögonfransar. Vi firade både Axels och min födelsedag där och sedan flög vi hemåt igen.

Resten av sommaren har vi varit i Bergsvik och här i Bexet, två veckor på varje ställe. Vi badar och plockar blåbär och hallon och du har fått åka båt för första gången på båda ställena. Du har ett gemensamt ord för mormor, morfar, farmor och farfar: BOPPA. Det säger du om alla de fyra, och aldrig om någon annan. Ibland tar du våra mobiler (eller en fjärrkontroll eller något annat som ser ut som en mobil) och säger ”boppa, hej hej”. Då ringer vi till någon av dem och så pratar ni i telefonen, eller med Facetime så att du kan se dem samtidigt. Du älskar det! Du lyssnar i luren och berättar tusen obegripliga saker som svar.

Det största just nu är att du har lärt dig att gå, det gör dig väldigt lycklig märker vi. Så mycket frustration som försvann ur din lilla kropp när du äntligen vågade släppa taget om våra pekfingrar och gå själv! De första stegen tog du innan vi åkte till Portugal (någon vecka innan din femtonmånadersdag, här hemma i vardagsrummet) och nu har du fått ordentlig kläm på det och kryper ingenting längre. Du snarare springer! Och du har plötsligt blivit så himla artig. Du säger alltid tack tack när du får något, och ropar glatt HEJ till alla med en liten vink. När någon säger hejdå gör du först en slängpuss, sen vinkar du med handen och sen jättestort med hela armen när personen är längre bort. Mitt lilla gryn. Du har jättelångt lockigt hår som hänger ner i ögonen (vi måste verkligen ta och klippa dig snart) och du är alldeles solbrun på armarna trots att vi smörjer dig med 50 hela tiden. Du pratar en massa och kan till exempel de flesta djurläten, förutom att du av någon anledning fått för dig att alla fåglar och hästar säger BA-BA-BA (och kossan säger BU, men det är ju sedan gammalt).

Snart kommer du att uppleva saker utan oss, för i mitten av augusti ska du börja på förskolan. Det blir spännande, både för dig och för oss. Min känsla är att du kommer älska det, hoppas hoppas hoppas.

Nils, 14 månader

(Fast om bara några dagar är han 15 månader, jag är lite sen med att posta detta). 

Hej hej mitt stora lilla barn!

Nu är du fjorton månader. Jag har ju skrivit tidigare att det känns som att den roligaste tiden hela tiden är NU, och så är det verkligen fortfarande. Allt slår liksom rekord om och om igen. Tänk att just VI har fått världens roligaste människa till unge!!

Det roligaste just nu är att du pratar och pratar och pratar. Du kan en drös olika ord men du pratar också med låtsasord, men väldigt övertygande tonfall. Jag älskar när jag kommer hem efter jobbet och du säger ”Mamma!” och sen börjar berätta en massa härliga men obegripliga saker (”gooka poto mitipippi-BAO” osv, låter som portugisiska). När jag svarar lyssnar du noga och sen kommer en ny lång harang av ord. Du låter så övertygande och engagerad och det är uppenbart att du själv känner att du berättar saker. Jag är supernyfiken på vad!

Du har jättelångt hår nu, blont och ganska lockigt och rufsigt och du är fasen världens sötaste med ditt lilla smajl. När du äter något du gillar kisar du, lyfter hakan i vädret och säger "Mmmmm!!". 
Persikor är favoriten just nu, du kan äta OÄNDLIGA mängder. Ibland klättrar du upp på en köksstol, vidare upp på bordet, plockar en persika i fruktskålen, klättrar tillbaka ner på stolen och sätter dig och äter den. Helt nöjd. Du är faktiskt väldigt bra på att klättra, tar dig upp i soffor och fåtöljer och ner på egen hand från vår jättehöga säng. "Rumpan först" har du full koll på, så att du inte störtdyker framlänges.
Gå kan du däremot inte än, inte utan stöd, och vi skrattar nästan åt det nu för du har haft sån bra balans och stabilitet hur länge som helst. Det är säkert tre månader sen vi började säga ”han kommer gå vilken dag som helst nu!”. För du kan ju gå, du kan till och med springa när vi håller i dina händer, men du är så försiktig och lyfter inte på fötterna om du inte håller i dig ordentligt samtidigt. Jag tycker det är redigt av dig. Fast jag längtar också lite efter att kunna gå små promenader med dig hand i hand, så liiite kanske du kan snabba på gåendet, eller vad säger du? Jag tror kanske att du mest är upptagen med att lära annat bara, för det kommer nya ord nästan varje dag nu. De allra senaste: da! och en liten nick till ja, eeejj (eller ej-ej) till hej, do-dah till bada, ooo ooo ooo till voff voff, djuul till hjul och tiii-taa till ticktack. Det säger du så fort du ser en klocka, oavsett om det är på väggen, på bild i en bok eller på morfars handled. Jag är så förundrad över att du förstår att det är samma pryl fast de ser så olika ut. Samma sak om jag och Axel vaknar på morgonen och frågar varann vad klockan är. Då kommer ett litet "tiii-taah" till svar från dig. 

För ett tag sedan var du sjuk för (nästan) första gången. Magsjuk! Jag tyckte så otroligt synd om dig och önskade att vi kunde byta. Du kräktes tre gånger i sängen och vi duschade dig och kramade dig och låg halvt vakna hela natten och lyssnade om du skulle vakna till fler gånger. Men du repade dig snabbt och stojade runt redan nästa morgon. Sen blev Axel också smittad, men inte jag. (Trots att jag pussade dig på håret när du hade kräkts och fick lite spya in i munnen.) Du har ju varit sjuk väldigt lite hittills i livet, HOPPAS att det håller i sig även när du börjar förskolan i höst. 

På tal om det så har vi fått plats till dig nu, på en förskola som verkar jättemysig, till vår stora glädje. Den ligger på en innergård mitt i Haga, med de där vackra skeva träväggarna omkring och en liten lekplats på gården. Vi var där nyligen och hälsade på och de andra barnen var nyfikna på dig och verkade snälla. En liten flicka frågade Axel om du kommer sakna oss sen när du ska vara där själv och vi ska vara på jobbet. Alltså mitt hjärta! För ja, det känns ju superkonstigt att vi ska lämna dig där flera timmar varje dag när vi är vana vid att vara med dig jämt. Men det känns också jättespännande att du ska få göra och lära dig en massa nya saker och skaffa kompisar och ha roligt även utan oss. Personalen verkade bra och du själv trivdes, kröp raka vägen in i ett av rummen och satte igång att leka. Hurra! Hoppas så innerligt att du ska ha roligt där.

Du har sexton tänder redan, alltså alla mjölktänder utom de fyra längst in. För ett tag sedan var tand nummer tolv tretton fjorton femton och sexton på väg att tränga igenom samtidigt (!!) och då tog du dig för munnen efter några tuggor mat för att det gjorde ont. Lilla liten.

Du älskar att bada. Det har varit varmt en tid nu och när vi var hos Björn och Malin för några helger sedan badade du och Folke i en uppblåsbar pool på deras altan. Du klev rakt i med kläderna på så fort vi hade kommit dit. Vi sov över, och morgonen därpå hade vattnet blivit riktigt nedkylt efter natten men du skulle ändå i direkt. Du stod med händer och fötter under ytan och skrek för att det var så kallt, men ville ändå absolut inte bli upplyft. Vi fick fylla på med varmvatten istället så att du kunde doppa rumpan och fortsätta leka.  

Du älskar böcker också. Ibland kryper du iväg själv och då hittar vi dig ofta i något hörn där du sitter och betar av en bokhög. Du har pekböcker och böcker med lite mer text, och några med bilder som låter när man trycker på dem. De tycker du är allra roligast. En som din mormor har köpt låter som olika instrument och de ljuden sätter du på och sen diggar du till dem och gör jätteroliga rörelser med händerna och armarna, som att du spelar själv. Tror att det är din pappa som lärt dig detta. Ni har det så himla fint ihop på dagarna ni två. Axel är lite ledsen över att hans föräldraledighetsperiod närmar sig sitt slut nu. (Men först väntar en hel sommar när vi ska vara lediga allihop tillsammans. Jag längtar ihjäl mig efter den!)

En till grej du älskar: att mysa. Du sätter dig gärna i knät och lutar huvudet mot bröstkorgen, framför allt om du tagit med dig en bok att läsa eller elefant-snutten att tugga på, och när du blir buren letar sig din lilla hand in vid nacken och gosar in sig i nackhåren. Du ger oss ljuvliga pussar och när du ligger intill mig på sängen brukar du rulla in ett varv så att du hamnar i en perfekt lilla sked i min famn. Då ligger jag där och luktar i ditt hår och världen stannar.

Jag ska alltid vara din stora sked och finnas där för dig. Jag ska alltid vara din mamma. Jag ska alltid älska dig som en himla galning. 

Nils ett år

För prick ett år sedan klev jag och Axel in på förlossningen på elfte våningen på Mölndals sjukhus. Din morfar hade skjutsat oss dit, och jag hade ont redan men inte mer än att jag kunde ta mig fram i korridorerna. Upp i hissen, in på ett rum. Efter en stund låg i ett badkar med magen i vädret, sedan låg jag på en säng, hela hela tiden med ett benhårt tag om din pappas hand. Det fanns en plommonlila fåtölj i ena hörnet av rummet och det var jättesoligt ute, alla väggar i rummet lystes upp av ett ljusgult sken som var milt och skarpt på samma gång. Jag minns exakt hur det såg ut.

Efter några timmar kom du äntligen och jag fick hålla dig i min famn. Du var så liten och skrynklig och söt och hela din underläpp liksom sögs in i munnen så mycket att vi nästan undrade om du verkligen hade en underkäke. Du var det finaste vi någonsin sett. På väggen satt en liten whiteboardtavla där det stod ”Johanna och Axel” (säkert för att barnmorskorna inte skulle glömma bort våra namn mitt i förlossningen) och medan du låg där på mitt bröst gick Axel fram och skrev ”och Nils” under. Johanna, Axel och Nils. Plötsligt och för alltid fanns du.

Nu är du ett helt år. Vi firade din födelsedag med kalas hos farmor och farfar ett par dagar innan och på den riktiga födelsedagen var vi i Bergsvik för att fira påsk. Din ettårsdag var en skärtorsdag.

I sommar ska vi åka till Portugal, det ska bli jättemysigt. Då kommer du nog att springa omkring, vi tror att du kommer lära dig gå själv ganska snart för du har blivit jättesnabb med gåvagnen och kan gå ganska bra om man håller dig i en (fast helst två) händer. Du vill alltid trycka på knapparna i hissen och tjuter av lycka när du sitter i bär-ryggsäcken ute och får syn på en hund någonstans långt borta. Du är oftast himla glad. Ibland försöker jag mata dig alldeles för fort, när du fortfarande har mat kvar i munnen, och då skakar du på huvudet och säger NÄ. Ibland plockar du ut det du har i munnen med fingrarna och sen vill du gärna mata mig eller Axel med den lilla geggan. Mmm. Oftast äter du massor och gapar så stort att det nästan ser obekvämt ut, och när du var på ettårskontrollen häromdagen låg du prick på din viktkurva. Förra gången, för två månader sedan, låg du aningen under och då inledde Axel Operation ge Nils lagad mat tre gånger om dagen (för han är mycket nojjigare än vad jag är), vilket alltså gett resultat nu. Du har såna goa äppelkinder och valkar på låren. Minns tillbaka på dina långa smala fågelunge-ben som du hade när du föddes.

Att få vara din mamma är verkligen det bästa och mest spännande som hänt mig. Då tycker jag ändå att jag gjort en himla massa spännande grejer: dykt med mantarockor på Filippinerna, flugit skärmflyg över Atacamaöknen, tittat på vilda bergsgorillor i djungeln i Uganda. Solat på grekiska stränder och vandrat upp på en aktiv vulkan i Guatemala mitt i natten och sett het lava flyta förbi mina fötter. Åkt linbana i träkronorna i Costa Ricas regnskog, flugit i ett litet propellerplan över världens högsta vattenfall i Venezuela och sett the big five på safari i Sydafrika. Kysst din pappa under Eiffeltornet i Paris mitt i natten med två cyklar slängda intill oss. Jag har rest i ockuperade Västsahara, åkt buss genom Mocambique och gjort en dokumentärfilm i Nicaragua. Känt mig som en liten myra i Tokyo. Vandrat i alperna, surfat på Bali, badat i varma källor på Island och stått högst upp i en skyskrapa i New York. Jag har bilat upp i Kaukasusbergen i Georgien i en snöstorm, cyklat på en snirklig bergsväg på 5000 meters höjd i bolivianska Anderna och åkt sommarskidåkning i Österrike. Promenerat på den kinesiska muren. Sett Machu Picchu i Peru och Angkor Wat i Kambodja, dykt vid vrak på botten av Röda havet, pulsat i meterhög snö i ryska St Petersburg och cyklat Göteborg-Köpenhamn (med dig i magen!).

Och Nils, hela poängen är att av allt det där slår inget inget inget, inte ens sammantaget, upplevelsen det är att ha fått dig! Det är så himla roligt och fint att få vara med dig, och jag vänjer mig liksom aldrig. Det går knappt en dag utan att jag säger KOLLA VÅRT BARN, KAN DU FATTA ATT HAN FINNS?! till Axel. För det är lite svårt att fatta faktiskt. Du är bäst bäst bäst, och du är vår unge för alltid!

Älskar dig till världens ände.

Din mamma

Nils elva månader

Hallå lilla smilfink!

Elva månader nu, snart får vi ha kalas och fira födelsedag med dig. Det blir kul!

Den här månaden har du testat en ganska ny grej: hur det är att vara arg! Du fick en förkylning (din första ordentliga) och tre nya tänder nästan samtidigt, så det var inte så konstigt att humöret tröt lite. Men ändå. Du har tyckt att det är helt rimligt att skrika rakt ut i lite olika situationer, till exempel när du inte fått krypa in i diskmaskinen, när du inte fått lägga din tandborste inne i tvättmaskinen (där det redan ligger rätt många leksaker som du lagt där) och när vi inte brett din frukostmacka eller värmt din mat tillräckligt snabbt. Och så vidare.

Men nu har tänderna äntligen trängt igenom färdigt och ditt humör har återgått till det vanliga, mestadels glada. Det är himla skönt faktiskt! Men det är såklart bra att du lär dig att säga ifrån också. Det ska man ju. (Du får ha precis de känslor du vill, du får vara arg, glad, ledsen, sprallig, fnissig, förvirrad, trött eller vad som helst. Allt är okej! Men smidigast är det onekligen när du är en gladfis.)

Såhär ser dina rutiner ut just nu, en vanlig dag:
Du sover i din spjälsäng som står vid foten av vår säng i sovrummet, och vaknar mellan sex och sju på morgonen. Då ställer du dig upp och liksom andas högljutt tills vi hör dig och kommer och lyfter över dig till vår säng. Eller så säger du mamma (lyckan) eller där där där eller titta. Fram tills nyss ammade du en liiiten liten skvätt på morgonen, mest av vana tror jag, men det har vi precis slutat med nu. Så himla glad att det funkat så bra med amningen, jag har inte haft en enda mjölkstockning! (Det känns förresten verkligen som evigheter sen som du helammade, det gjorde du första halvåret. Den senaste tiden har du bara tagit dig en tiosekunders-slurk eller så, på morgnarna. Men nu är vi i alla fall klara med det!)
Oftast somnar du om en stund mellan oss, men ibland är du tvärpigg och klättrar omkring i sängen. Du letar efter Elsa och kastar dig efter henne när du hittat henne. Du kallar henne Edda eller Ejja och ni två blir fortfarande aldrig sura på varann. Du kan dra henne i öronen och hon kan vända sig om så att du får hennes rumpa i fejjan och vispa dig rakt över ansiktet med svansen – ändå blir ingen av er irriterad på den andre. Där finns bara full kärlek (och en skopa tålamod från Elsas sida..).

Du är SKITGLAD i morgonhumöret. När vi klivit upp äter vi frukost allihop (du äter gröt macka frukt), sen går jag till jobbet och ni går ut med Elsa. Du får lunch igen runt elva, sedan sover du middag i din vagn i två eller två och en halv timmar. Eftersom du sover så himla länge då sover du bara en gång på dagen nu. Sen får du lite mellanmål och på eftermiddagen brukar du och Axel hitta på någon aktivitet. Jag kommer hem från jobbet fem-halvsex, och då får du middag (mycket mat, känns som att vi äter jämt!). Sen leker vi lite, äter kvällsgröt vid sju och sen kör vi pyjamas tandborstning bokläsning och så somnar du runt halv åtta. (Häromkvällen lyckades du peka helt rätt på Max och katten när vi läste Max boll och jag frågade Var är katten? Var är Max?. Jag blev helt rörd av detta. Älskar att läsa böcker för dig, men du vill oftast bläddra mycket snabbare än jag hinner läsa, och komma till baksidan när vi egentligen bara läst halvvägs.)

Du sover (oftast) som en stock på nätterna, tror du processar allt nytt. Nya skills just nu är bland annat att du kan gå själv med gåvagnen (så spännande!!), klättra upp på soffbordet utan hjälp och pussas på beställning (kanske det mysigaste i universum, du kör så goa blöta öppenmunspussar). Du vill gärna göra saker själv, dricka själv, hålla tandborsten själv, hålla i Elsas koppel själv när du sitter i vagnen. Du vinkar till alla du ser, främlingar som bekanta.
Du har också lärt dig att leka tittut själv, alltså inte bara skratta åt oss när det är vi som tittutar. Du kryper iväg så att vi inte kan se dig, och när vi frågar Var är Nils? vänder du och ”skuttar fram” igen bakom en kant så att vi ska ropa tittut. Sen skrattar du i hundra år som en liten skrockande farbror. När du står i spjälsängen på morgnarna böjer du på knäna så att du försvinner bakom kanten, vi säger Men var är Nils?! och så hoppar du upp igen som en gubben i lådan.

Du är en sån liten drömmänniska, kan fortfarande inte fatta att vi gjort dig. Att du finns tack vare OSS! Det gjorde vi bra. Och snart är du ett år! Puss puss puss

Nils tio månader

Tio månader idag – kanske VÄRLDENS roligaste ålder! Du är en sån himla skojig liten person nu och snart är du inte ens ett spädbarn längre utan en liten ettåring. Två månader kvar till födelsedag.

Den här tionde månaden i ditt liv har du fått se snö för första gången. Jättemycket snö, det har varit alldeles vitt i stan. Tjocka drivor. Otroligt vackert. Första dagen snön kom var en lördag, vi gick upp i Änggårdsbergen och vandrade med dig i bärryggsäcken och du blinkade mot de fallande snöflingorna och öppnade munnen för att smaka. Det var en sån där helt perfekt dag, jag älskar helgerna nu för då hinner vi hitta på saker och umgås jättemycket mer än på vardagarna när jag jobbar.

När jag är på jobbet brukar du och Axel ofta Gunnar och Theodor och deras pappor. Ni ses typ varje dag och hänger på barnavdelningarna på Stadsbibblan och Stadsmuseet och Världskulturmuseet och på torsdagar går ni till Valhalla och simmar. I torsdags hade du fått simma under vattnet massa gånger och tyckte det var jättekul. 

Du har börjat med en ny grej som är supermärklig: att föredra din mat kall (blä!). Du trilskades plötsligt med maten i några dagar, men vi upptäckte att du åt mycket bättre när vi inte värmde den och när du fick kall mat började du äta som en häst igen. Knäppis! Du har också börjat mata oss, gärna med macka, avocado eller clementin som är dina absoluta favoriter. Du har blivit jättebra på att äta små bitar själv och tycker nu att det är jätteskoj att stoppa in mat även i våra munnar. Himla generöst. Du ger lite till Elsa också, lutar dig över stolskanten och släpper ner en smörgåsbit eller två eller tre på golvet. Hon är smart nog att alltid vänta precis under din matstol…

Du sover oftast bra på nätterna. Efter kvällsgröt och tandborstning (nu lyckas vi borsta de små gaddarna igen!) läser jag eller Axel saga och sjunger lite ur din nya sångbok. Jag har sjungit ”Lilla videung” eller vad den heter för dig varje kväll i hela ditt liv, så jag misstänker att det är skoj för dig att få lite variation nu, hehe. Roligaste sången är Indialand, den om trollkarlen som dricker upp sig själv. När jag börjar sjunga på den rycker du till och tittar upp, du verkar verkligen gilla den. Ibland kittlar jag dig precis när du ska somna för det är ett sånt fruktansvärt härligt ljud när du skrattar. Jag kan inte låta bli. Förlåt.

Vid halv åtta-snåret på kvällarna somnar du, och brukar sova fram till fem eller så. Då ställer du dig upp i spjälsängen vid vår fotända och vi kommer och hämtar dig. Sen somnar du om mellan oss i vår säng. Du ligger ofta på min arm då och jag sticker näsan i din lilla halsgrop, det är så mysigt och du luktar så gott att det lätt väger upp för det obekväma i att ligga helt stilla och inte kunna vända sig om.

När vi vaknar på morgnarna sätter du dig upp i sängen, kollar att jag är vaken, att pappa är vaken, att Elsa är vaken. Du kryper runt och klappar på alla och pratar. Dadada. Sen säger jag okej nu tänker jag lampan! och då börjar du blinka jättesnabbt som att du blir bländad redan innan jag tänder.

Du älskar fortfarande din snuttefilts-elefant. Herregud vad du älskar den. Så fort du ser den – in i munnen. Från början sög du alltid på snabeln, sen på elefantfötterna, och nu för tiden trycker du in så mycket du kan av tyget i munnen när du ska sova. Eftersom det börjar lukta ”lite” suspekt nu, trots att vi tvättar den ofta, köpte Axel en till likadan häromdagen. Fast en tiger. Du tycker den är helt okej men den är ändå inte alls samma sak. Nä, det ska vara elefanten (som varit med dig ända sedan BB).

Du tycker att det är väldigt skoj att ”spela på din läpp” och du har lärt dig att göra det själv nu. Det och att slå handflatan mot munnen samtidigt som du gör en ton så att det låter roligt. Och så kör du pruttljud. Många roliga ljud nu. Du har även kommit på att det är gött att kissa precis när vi tar av dig blöjan, gärna på badrums- eller vardagsrumsmattan. Du sitter på pottan också ibland. Din favoritlek just nu är att lägga saker i saker (tex boll i burk, och ut igen, och in igen, och ut igen) och ibland när du ser att jag skalar en clementin blir du så glad att du vinkar till den.

Kiddo, jag misstänker att du redan har fattat detta, men alltså: jag tycker väldigt väldigt väldigt mycket om dig!