Ebbot was here 09.11.12

I torsdags kväll var vi på en klubb med Pascal i laget och hans tjej Jeanne, och såg en spelning med Soundtrack of our lives! Det kändes väldigt fint att bli serverad en liten bit av hemma, en liten bit av Göteborg mitt i Bern. Ebbot var såklart väldigt skäggig och bar som alltid en klädsel som gav oss anledning att lära den schweiziske (men perfekt svensktalande) Pascal ett nytt svenskt ord: särk.

Han är för övrigt en av alla dem med roliga efternamn i laget. Han heter Pascal Sigg. Det uttalas Pascal Sick.

Deep thoughts about the Shallows

Precis som jag skrev efter Obliqs senaste spelning, blir jag glad av att titta på folk som gillar det de gör. Det gör The Shallows, Martins band. De spelar så att svetten färgar deras svarta skjortor ännu svartare och tills rösterna når bristningsgränsen på ett perfekt lagom punkigt vis. Och alla i bandet har skägg. Bäst på gårdagens spelning på Henriksberg var:

* "Bandoutfiten"; svart skjorta, svarta shorts och skejtgympadojjor.
* Att trummisen lagom till den sista låten knäppte av sig sin skjorta i sann rockanda.
* Att en låt var på spanska.
* ... samt att en låt gick "Cha-cha-cha-Chapmans torg". Hurra för lokalpatriotism!

Im a fan.

Alltså, det är verkligen något visst med att se sin bror på scen. När L sa jag blir så kär, så kär, så kär under Sticky-spelningen igår förstod jag henne, det är verkligen något visst med att se någon nära stå där uppe. Själv blir jag så stolt, så impad, så glad. Så sjukt peppad.

Jag diggar verkligen när folk är passionerade inför det de håller på med. Det spelar inte så stor roll vad det är, men jag gillar helt enkelt folk som bryr sig. Därför älskar jag att se A, D, J och J stå där på scen och bara rågilla vad de gör. Man ser det på deras ansiktsuttryck, på sättet de rör sig, på de omsorgsfullt men ändå casual valda detaljerna på scenen och man hör det såklart ännu mer i musiken.
De stunder jag ser Obliq på scen, tillhör de stunder då jag är som lyckligast. Jag blir så överväldigande glad av att de är så bra, och av att de är så bra att de kan hålla på med musik på riktigt. Det är fan hur häftigt som helst.

Jag promenerade hemåt runt fyrasnåret och snodde med mig en Obliq-affish från en papperskorg på andra sidan kanalen. Lite som ett besatt fan.

Oblique på Sticky