
Nu när vårt internet äntligen fungerar har jag lyckats uppdatera mig lite om vad som hänt i världen. Till exempel har ju Patrick Swayze gått bort. Först tänkte jag att han måste ha varit gammal som gatan nu, men det var han ju inte. Även om 80-talet känns längesen så var han ju bara 56. Trist.
Dirty Dancing var fanimej en betydelsefull film, säkert den jag sett allra flest gånger (i mycket hård konkurrens med Ronja Rövardotter). Jag och Anna Olsson brukade titta på den i hennes källare efter skolan på mellanstadiet, och vi fnissade alltid lite generat när Johnny juckade upp Baby på dansgolvet. Men vi gillade det, oh som vi gillade det. Det enda jobbiga var när någon förälder, till exempel Annas mamma Gullvi, råkade komma in i rummet - som att det var vårt fel att de snuskade sig på filmen. När det hände brukade Gullvi le och reta oss och då skämdes vi alltid.
Vi kunde alla repliker utantill, vi var lite kära i Johnny, vi ville lite grann vara Baby. Eller åtminstone dansa som hon. (Eller åtminstone ha hennes kläder, de är ju helt smashing. Kolla klänningen! Och skorna!)
Jag var väldigt förtjust i scenen där hon går ner för en lång trappa utomhus och övar danssteg fram och tillbaka. Så jag brukade alltid göra så om jag gick någonstans själv. Jag promenerade hem från skolan med min lilagröna ryggsäck och mina tygskor och bara kände mig så jäkla snygg och smidig, minns jag. Tripp tripp, två bak, tre fram, tralala....
Senare i livet har jag hyllat denna mästerliga film genom att leka "dirty dancing-lyft" i köket. Mot bakgrund av min akrobatiska förmåga skulle det möjligen kunna vara svårt att tro på, men mitt och J:s vad gör du när Kelda gör jobbet? var alltid just detta lyft, i köket på Solrosgatan. Vi blev rätt bra på det till slut.
måndag 21 september 2009
(fast en gång ramlade jag in i ett köksskåp)
skrev
Johanna
klockan
23:30
1 kommentarer
Ämnen: barndomsminnen, Dirty Dancing, film, nostalgi, Patrick Swayze
onsdag 19 augusti 2009
Shufflepuck Café
Häromveckan förtärde jag och Per smarrig mat, öl och sköna barndomsminnen på la Sombrita på Linné. Vi har väldigt många gemensamma 80-talsminnen eftersom våra mammor jobbade halvtid och turades om att ha alla fem kids hemma om dagarna när vi var små. (Per går fortfarande som "Pelle Plutt" i min telefonbok, efter ramsan om den lille löse tån.)
De saker vi satt och mindes på la Sombrita var bland annat att jag alltid åt upp min glass långsammast - och att han då blev arg, att jag inte kunde skilja Pers tvåäggs-tvillingbröder åt när de var bebisar och att vi brukade pussas när vi var i treårsåldern. Ingen av oss minns direkt pussarna, men Per har nyligen sett det dokumenterat på video från slutet av 80-talet.
Ett av Pers tydligaste minnen var att min familj skaffade dator tidigt och att man satt och spelade Shufflepuck på den i "datarummet". Så jävla bra. 90-talet var grymt.
skrev
Johanna
klockan
01:45
0
kommentarer
Ämnen: barndomsminnen, La Sombrita, Per, Shufflepuck
söndag 18 november 2007
Om dagen som för alltid definierade ordet vinter
Jag känner att det här med 17 november* borde få lite mer utrymme än den där enda lilla meningen i förra inlägget. 17 november är ju ändå nån sorts milstolpe i ens liv. Åtminstone om man är från Göteborgstrakten och född på 80-talet. Den dagen är en starkt lysande stjärna på himlen över fina och roliga barndomsminnen. En dag som skapade definitionen för vinter, och som gör att vi numer aldrig blir riktigt nöjda längre. Det blir aldrig mer vinter som den dagen. Nåväl. De härliga minnena väger tyngst.
Jag minns mitt 17 november mycket väl. Det var en torsdag. Jag gick i femman på Oxledsskolan i Sävedalen. Mina föräldrar kom in och väckte mig på morgonen och sa att det snöat så mycket på natten att vi inte kunde gå till skolan. Fröken Mari hade ringt och sagt det. Jag sa "haha, kul" och försökte ligga kvar och morna mig. Mamma sa "Jaja, det är sant". Jag satte mig upp, spärrade upp ögonen och var ute ur rummet på en halv sekund. I hallen på övervåningen mötte jag brorsan och vi såg på varann och gjorde vår "detta är SÅ-HIMLA-KUL"-min [dvs gapa stort och se galen ut. Vi gör den fortfarande ibland] Vi rusade ner för trappan och in i vardagsrummet, och det var faktiskt sant. Det var snö ovanför fönsterkanten. Man kunde inte öppna dörren.
Jag minns att vi åt frukost hela familjen och det kändes alldeles magiskt. Vi skulle inte gå till skolan. Mamma och pappa skulle inte gå till jobbet. Istället åt vi rostat bröd med leverpastej och drack apelsinjuice och mellanmjölk och när vi ätit upp hejade vi med förtjusta tillrop på pappa när han lyckades öppna dörren så att vi kunde ta oss ut. Sen åkte familjen Lagerfors pulka i backen på andra sidan bäcken. Hela dagen. Ända till kvällen. Det var fantastiskt roligt, minns jag.
Så nu undrar man ju lite. Var är snön? Jag är så oerhört sugen på mössor och vantar, varm choklad och brasa, pulka och röda kinder, knarr under skorna och rökiga utandningar. Och på kyla och krispig luft och stickade halsdukar. Och tända ljus! Och te! Jag och Johanna har hittat ett "Christmas Tea" som man kan köpa på coffee dream för 24 kr. Det planerar vi att göra minst vanannan dag fram till jul. Heja Julen! (För mig får den gärna sätta igång redan nu. Vad är grejjen med folk som vill att man ska vänta till december. Ett november med jul måste ju vara bättre än alternativet -ett november utan jul. Logik at its easiest...)
*17 november 1995, dagen då det var så mycket snö i Göteborg att ingen kunde gå till skolan/jobbet. Dagen vi därmed aldrig glömmer.
skrev
Johanna
klockan
03:39
4
kommentarer
Ämnen: 17 november, barndomsminnen, jul, ljus, snö, snökaos, vinter
söndag 29 juli 2007
...nu har vi slutat vara kära i Totte.
Idag var jag på middag hemma hos mamma och pappa och hittade "killtjusarboken" som jag skrev i när jag gick på lågstadiet. Fantastiskt att läsa i efterhand :)
Mitt första minne av killar:
Jag har tyckt om Per, min kommpis. Sen i 2:an blev jag och Anna kära i Totte. Det var jag rätt länge. Nu har Anna och jag slutat vara kära i Totte. Nu är Anna kär i halva klassen unifär. Jag är inte kär i någon. Rätt synnd i-gentligen.
Viktiga killhändelser i mitt liv:
1. I skolan en gång hade vi ett disco och då dansade jag med Totte.
2. Håkan flörtade med mig i skolan en gång.
3. I ettan jagade alla killar i klassen mig. Läskit alldså.
4. På Stenaline tyckte en kille om mig.
5. Killarna tog mig en gång och för att bli fri skulle jag säga en massa.
Vad jag vill leka med killar:
1. Något som dom vill det är så pinsamt att leka nått som inte dom vill.
2. Spela något roligt spel.
3. Sitta och prata en lång stunnd och prata om vad som hänt och sådannnt.
4. Lysna på band.
5. Bygga en koja och mysa i den. Det brukar killar gilla.
Vad jag vill leka med tjejer:
1. Man blir lätt osamms med tjejer om vad man ska göra.
2. Spela en massa spel och ha jätte-mysit.
3. Greja med hemlisar och låsa dörren.
4. Läsa roliga böker.
5. Det är olika vad man leker med när man är med tjejer.
De mest passande färgerna på killarnas ögon:
Blå på Per, för blå ögon passar på Per.
Bruna passar på killar med mörkt hår.
Killar ska inte ha gröna ögon.
Röda på Anders, det får han på kort.
Gul-gröna på Sissi. Våran katt Sissi har gul-gröna ögon.
Vad jag önskar mig av en kille:
1. Han ska inte peta på allt, så man måste hålla i allt.
2. En slängkyss.
3. Lite ret, det blir för lite kärlek annars.
4. Att han erkänner om han är kär i mig. Är han inte det så vem.
Bra grejer att ge till killar som man gillar:
1. Ett hemligt kärleksbrev.
2. En kram.
3. En slängkyss
4. En blinkning med ena ögat (flirt)
5. Något som man inte vill ha kvar, men som även killar kan ha.
Kärlekslista: Per (betygsätt egenskaper)
Prata: 4. Det är han bra på men han kan tröttna.
Kram: 1. Visst har det hänt, men...
Puss: en halv. Jag vet inte varför.
Långtradare: Har aldrig försökt med någon.
Lek: 5. Världens bästa lekkamrat!
Kärlekslista: Dennis
Prata: 5 Kan prata om han har tid.
Kram: 3. Lite att ta i än så länge.
Puss: 2. Vi får väl se
Långtradare: 1. Lite överdrivet.
Hjälpsam: 5. Varför vet jag inte.
Kärlekslista: Casper (I arvingarna)
Prata: ? Han spelar i ett band så det vet jag inte.
Kram: 4. Jag vet inte men säkert underbart.
Puss: 2. Har aldrig haft en sådan tanke om honom.
Långtradare: 1
Snygg: 5
Bästa siffra: 15. För jag bor på nummer 15 och vi har 15 trappsteg. 15 är bäst!
Sämsta siffra: Vet inte. Alla är lika bra.
Bästa bokstav: J. Mitt namn börjar på J, Johanna.
Sämsta bokstav: Vet inte. Alla är lika bra.
Bästa hobby: Vet inte. Jag har många. Tex spela piano.
Sämsta hobby: Vet inte. Alla är lika bra.
Bästa färg: Rosa och lila. Dom är väldigt fina färger.
Sämsta färg: Ingen. Dom är lika fina.
Bästa djur: Häst och katt. Jag har en katt och jag gillar hästar.
Sämsta djur: Ormar. En del är farliga och äckliga.
Bästa kille: Per. Han är snäll.
Sämsta kille: Vet inte. Varför vet jag inte heller.
Bästa sport: Gymnastik och orgentering. Jag går i gymnastik och jag origenterar på fritiden.
Sämsta sport: Fotboll. Det är en töntig tråkig killsport. Men det är kul att se på TV.
Bästa kläder: Alla. Jag tycker om alla kläder.
Sämsta kläder: Inga. Alla kläder är bra.
skrev
Johanna
klockan
18:08
0
kommentarer
Ämnen: barndomsminnen, killtjusarboken
