En grej jag verkar ha slutat lite med för tillfället: datorandet. Känns ovant eftersom jag i vanliga fall sitter vid datorn mycket både på jobbet och hemma. Älskar min lilla laptop. Men så blev jag föräldraledig och det blev sommar och livet levs liksom ute i solen och datorn har förpassats till något ensamt hörn i veckor. Men det är kanske lite bra? Ganska skönt i alla fall. (Obs, använder nog mobilen mer istället så det är verkligen inte så att jag avdigitaliserat mig. Men jag orkar aldrig blogga från mobilen så det får vara lite tyst här just nu medan jag... njuter av sommaren. Jaja. Värre saker har ju hänt mänskligheten.)
I alla fall.
Veckan efter midsommar satte vi upp kroklister i hallen (tog bara 13 månader från inflytt...), jag köpte en massa tyger och sprang för första gången på.... ja jag vet inte ens. Det var sjukt härligt och jag tänker nu som alltid att jag ska börja älska att springa och "bli en löpare". Vi får väl se.
Sen paddlade Axel kanot i Dalsland i några dagar, med vår vän E och hans barndomsvänner. Eller paddlade och paddlade, det hela visade sig vara en glamping av rang - de band ihop fyra kanoter till en stor dubbelkatamaran som de gled runt på. Med en motor där bak! Skojar inte. (Annan grej de hade med på denna "strapats": en pizzaugn.)
Hur som helst var jag alltså ensam med barnen några dagar och det var stundtals underbart, stundtals utmanande. Träffade vänner och deras barn på diverse playdates, till exempel var Lisa, Bror och Ola här på bubbel, rabarberpaj och häng en eftermiddag. (En mycket lyckad kombo!).
Jag var sjukt trött vissa stunder men att få vakna med dessa två gullon? Med den lilla nära och den stora som kommer in och ropar att "det är morgon nu!" och sedan kryper ner för att morna sig. Helt magiskt. Mina fina ungar.
Dag tre drog vi till Bexet några dagar med mina föräldrar, och det gjorde vi ju rätt i. Så bra att vara fler vuxna på barnen och två centimeter från vattnet för konstanta bad, utan att behöva packa med sig massa saker. Dessutom kom min moster ut med några av sina barnbarn: en hel armé av Nils och Olles sysslingar. Fyra tjejer på sex, sju, nio och tio. Optimala treårings-passare! Det badades och kastades vattenballonger och testades nyinköpt stand up paddleboard, en ren idyll i värmen.
Tänker apropå värmen en del på de senaste årens halvdana sommarväder och att det nya defaultläget tycks vara 27 grader och sol. Hela tiden? Inne på månad tre av detta nu och även om det är extremt jävla härligt undrar en ju också: Är just detta en naturlig variation eller bara ett exempel på det mer extrema väder klimatförändringarna kommer att orsaka oss? Antar det senare. Så läskigt. Ibland undrar jag hur det är möjligt att någon annan politisk fråga än just klimatet kan ligga i topp i debatten. Måste vi inte säkra planetens framtid och mående allra först? Borde vi inte samla alla jordinvånare till ett krismöte och bara lösa biffen? Det går ju. (Sen kommer det nazister till Almedalen och en inser att de akut viktiga politiska frågorna är många, många. Hjälp alltså.). Men allt det där får vi prata mer om en annan dag. Nu tänker jag prata lite till om hur underbar den här sommaren är, för jag är ju inte dummare än att jag tänker njuta skiten ur den när jag kan även om värmen är ett första litet steg mot jordens undergång.
Axel anslöt till Bexet och vi firade våra båda födelsedagar. Av mamma och pappa fick vi ett vitrinskåp till köket som jag suktat efter så himla länge. Blev så glad. Lite materiell lycka där som motvikt till det där om jordens undergång.. hehe.
Det har ju spelats herrfotbolls-VM också, som någon av er möjligen kan ha snappat upp. Jag är en klassisk medgångssupporter, eller kanske snarare mästerskapssupporter: Kollar aldrig fotboll annars men sitter mer än gärna bänkad vid OS eller VM. Till kvartsfinalen bjöd vi över Andrea och Magnus och barnen och Axel grillade pizzor med nån tomatsås han kokat hela förmiddagen. Det blev himmelskt gott. Det mildrade helt klart fotbollsbesvikelsen, även om det känns trist att Sverige inte gick längre nu när det ändå var så nära.
I morrn fortsätter vi sommarens tema "hänga på landställena" och drar vidare till Bergsvik.
Och sen Bexet igen. Jag när ett litet hopp om att våra rosor ska vara såhär prunkande även när vi kommer hem igen, den som lever får se.
I alla fall.
Veckan efter midsommar satte vi upp kroklister i hallen (tog bara 13 månader från inflytt...), jag köpte en massa tyger och sprang för första gången på.... ja jag vet inte ens. Det var sjukt härligt och jag tänker nu som alltid att jag ska börja älska att springa och "bli en löpare". Vi får väl se.
Sen paddlade Axel kanot i Dalsland i några dagar, med vår vän E och hans barndomsvänner. Eller paddlade och paddlade, det hela visade sig vara en glamping av rang - de band ihop fyra kanoter till en stor dubbelkatamaran som de gled runt på. Med en motor där bak! Skojar inte. (Annan grej de hade med på denna "strapats": en pizzaugn.)
Hur som helst var jag alltså ensam med barnen några dagar och det var stundtals underbart, stundtals utmanande. Träffade vänner och deras barn på diverse playdates, till exempel var Lisa, Bror och Ola här på bubbel, rabarberpaj och häng en eftermiddag. (En mycket lyckad kombo!).
Jag var sjukt trött vissa stunder men att få vakna med dessa två gullon? Med den lilla nära och den stora som kommer in och ropar att "det är morgon nu!" och sedan kryper ner för att morna sig. Helt magiskt. Mina fina ungar.
Dag tre drog vi till Bexet några dagar med mina föräldrar, och det gjorde vi ju rätt i. Så bra att vara fler vuxna på barnen och två centimeter från vattnet för konstanta bad, utan att behöva packa med sig massa saker. Dessutom kom min moster ut med några av sina barnbarn: en hel armé av Nils och Olles sysslingar. Fyra tjejer på sex, sju, nio och tio. Optimala treårings-passare! Det badades och kastades vattenballonger och testades nyinköpt stand up paddleboard, en ren idyll i värmen.
Tänker apropå värmen en del på de senaste årens halvdana sommarväder och att det nya defaultläget tycks vara 27 grader och sol. Hela tiden? Inne på månad tre av detta nu och även om det är extremt jävla härligt undrar en ju också: Är just detta en naturlig variation eller bara ett exempel på det mer extrema väder klimatförändringarna kommer att orsaka oss? Antar det senare. Så läskigt. Ibland undrar jag hur det är möjligt att någon annan politisk fråga än just klimatet kan ligga i topp i debatten. Måste vi inte säkra planetens framtid och mående allra först? Borde vi inte samla alla jordinvånare till ett krismöte och bara lösa biffen? Det går ju. (Sen kommer det nazister till Almedalen och en inser att de akut viktiga politiska frågorna är många, många. Hjälp alltså.). Men allt det där får vi prata mer om en annan dag. Nu tänker jag prata lite till om hur underbar den här sommaren är, för jag är ju inte dummare än att jag tänker njuta skiten ur den när jag kan även om värmen är ett första litet steg mot jordens undergång.
Axel anslöt till Bexet och vi firade våra båda födelsedagar. Av mamma och pappa fick vi ett vitrinskåp till köket som jag suktat efter så himla länge. Blev så glad. Lite materiell lycka där som motvikt till det där om jordens undergång.. hehe.
Det har ju spelats herrfotbolls-VM också, som någon av er möjligen kan ha snappat upp. Jag är en klassisk medgångssupporter, eller kanske snarare mästerskapssupporter: Kollar aldrig fotboll annars men sitter mer än gärna bänkad vid OS eller VM. Till kvartsfinalen bjöd vi över Andrea och Magnus och barnen och Axel grillade pizzor med nån tomatsås han kokat hela förmiddagen. Det blev himmelskt gott. Det mildrade helt klart fotbollsbesvikelsen, även om det känns trist att Sverige inte gick längre nu när det ändå var så nära.
I morrn fortsätter vi sommarens tema "hänga på landställena" och drar vidare till Bergsvik.
Och sen Bexet igen. Jag när ett litet hopp om att våra rosor ska vara såhär prunkande även när vi kommer hem igen, den som lever får se.
Vad gör ni i sommar? Mår ni väl? Får ni klimatångest eller njuter ni av värmen?
3 kommentarer:
Jag har grav klimatångest. Och tycker så synd om alla bönder som skänker bort sina djur på Facebook för att de inte kommer ha foder åt dem i vinter. Hörde på radion i morse om att hästgårdarna också är drabbade, allt fler stänger ner och nödslaktar sina djur för att Sverige inte har foder nog. Tycker det är konstigt att så få pratar om det här. Eller att det typ inte finns någon nationell krisplan? Också förvånad över privatpersoners avsaknad av förståelse för vattenförbud.
Annars mår jag bra! ☺️
Jag ska sätta barn till världen om några veckor och har verkligen kämpat med klimatångest under denna graviditet. Hur kommer det se ut för våra barn?
En relaterad text som inte direkt gjorde mig lugnare, men på temat att njuta när det ändå är fint som jag ska försöka ta till mig: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-det-ar-skillnad-pa-vader-och-klimat/
Jenny: Håller med, det är förfärligt! Men ganska mycket pratas det ju ändå om det, i nyhetssändningar osv. Kanske inte tillräckligt dock, håller med om att det är sjukt att/när folk inte respekterar vattningsförbudet. Vi skulle exempelvis ha sått gräs nu i början av sommaren (eftersom vår gräsmatta på framsidan blev en lervälling under bygget av altan och förråd), men det får vi ju vänta med tills det är okej att vattna igen. Gräs kräver ju mängder med vatten. Försöker spara vatten i det lilla.
Jag läste förresten att de svenska bönderna ber att vi ska köpa mycket kött framöver, köpa på oss och frysa in, eftersom många djur nödslaktas nu. Samtidigt är ju köttproduktionen i sig inte bra för klimatet. Många aspekter att väga in i detta...
Tove: Jag vet, tänker mycket på hur det kommer bli med den här planeten i framtiden, för våra barn och för deras barn. Har tyvärr inte DN-prenumeration så kan inte läsa din länk, men Karin Bojs är ju klok! Jobbade med henne på DN för några år sedan. Grattis och lycka till med bebisen förresten!
Skicka en kommentar