söndag 1 september 2013

Paris je t'aime

I en mysig vindslägenhet längst upp i en snirklig gammal trätrappa i ett av Paris äldsta hus, alldeles nära Notre Dame – där bor Anders och Linnea nu! Min bror och hans tjej alltså. Jag och Axel åkte och hälsade på i slutet av augusti och det var fantastiskt, för det är ju Paris. 

På dagarna promenerade vi runt hela staden, vi gick och gick och gick och gick tills jag hade blåsor på båda fötterna, men pausade för god mat, öl och fikor längs vägen. Till frukost handlade vi baguette på boulangeriet och ost på fromageriet och vi hann också med några picknickar vid Saine eller Canal Saint Martin. På kvällarna åt vi mat på stan eller dumplingsmiddag med tusen tillbehör hemma, med fönstret öppet och utsikt över Quartier Latins taknockar. 

En kväll var vi på Le Comptoir General, en fantastisk afrikansk bar med starka ingefärs- och kaneldrinkar, trädgård och egen loppis. A hittade ett fint silverarmband, just ett sånt jag letat efter, som han köpte till mig och vi cyklade hem med hyrcyklar, fick ett lyckoryck och trampade bort på tomma gator till Eiffeltornet som blinkade i natten och drack medhavd öl och åt choklad. En bit bort från stenmuren vi satt på sprang några tjocka kvällspigga råttor över gräset. Att vara råtta i Paris måste vara rätt fint ändå. Käka matrester från världens bästa restauranger, leta tafatt under ett blinkande Eiffeltorn i ljummen sommarkväll. Bra liv tänker jag. 

Tack Andy och Linnea för magiska dagar. 






















6 kommentarer:

Lina sa...

Åh! Jag vill verkligen verkligen åka till Paris och nu vill jag det ännu mer! Du skriver fantastiskt!

Johanna sa...

Men tack!

Och ja åk till Paris, det är ju himla fint. :)

mammas machete sa...

Men gud vilka härliga bohem-Paris-bilder! P o k!

Eelena sa...

Den första bilden från ett kök är så himla fin och fångar den känslan som jag vill uppnå i vårt hem på pricken. Bra jobbat med den!

Anna Granström sa...

Vänta! Axel? Vad har jag missat? Fina bilder förövrigt såklart. Som alltid.

Johanna sa...

Tack, igen!

Och Anna: Ja, nu finns det en Axel :)