Namnkalaset

I söndags hade vi namngivningskalas för Nils, i mammas och pappas trädgård. Det blev sol och det var tur för jag förstår inte riktigt hur vi skulle ha fått plats annars. Härligt att kunna vara utomhus! Ingen självklarhet den här kalla juni..

När vi kom på förmiddagen hade mamma gjort en tjusig blomsterkrans till Nils och pappa var nöjd med att kaprifolen hade slagit ut samma morgon. Vi hängde upp kalasiga vimplar och hade räknat väl mycket i överkant på kakbuffén för när 30-40 personer plockat åt sig fika syntes det knappt någon skillnad på faten. Men det finns ju sämre saker än tårtor och kakor att ha överflöd av. Jag och Axel var förresten sjukt nöjda med Nils-tårtan med en marsipanelefant på som vi hade bakat kvällen innan, marsipantårtor ska bli vår nya grej nu.

Gästerna fick mest mingla runt men vi berättade förstås också om namnen. Nils Erik Olle Lagerfors blev det ju, och de fyra namnen kommer från var och en av hans mor- och farföräldrars sidor av släkten. Det var mest en slump att det blev så men låter ju oerhört genomtänkt...hehe. Som faddrar (eller två faddrar och en madder :)) har vi valt våra syskon. De fick varsitt brev där vi beskrev varför vi valt just dem och vad vi tycker att fadderskapet innebär (att de inte måste ge massa presenter men förstås gärna mycket tid och kärlek. Och att vi vill att deras hem ska vara sådana där Nils känner sig så hemma att han bara kan öppna dörren och springa rakt in).
Det var så roligt att så många kom och firade vår lilla unge, blir helt glad i hjärtat av det. Och så detta gulliga: att mamma och pappa hade åkt till min brors studio och spelat in en vaggvisa som mamma skrivit till Nils. (!) Mamma på piano och sång, pappa på munspel. Himmel så rart av dem.

Tack förresten för era tips på aktiviteter! Vi lade fram en gästbok där alla skrev varsin hälsning till N, och så fick de sätta sitt vattenfärgs-tumavtryck som blad på ett träd. Barnen fick gissa hur många godisar som fanns i en burk, Klara kom närmast och vann. 

Sen åkte vi hem, köpte pizza och tvärdäckade på soffan framför tv:n. 

(PS. Tack alla gulliga som kom och extratack till mina och Axels föräldrar som hjälpt till att förbereda så fint och baka massa goda grejer. Ni är bäst!)

Les Big Byrd

I fredags var det här två småbarnspäronen på KLUBBSPELNING. Det ni. Vi firade nämligen att det var Axels första sommarlovsdag och såg Les Big Byrd på Pustervik. Eftersom vi bor ett stenkast därifrån var det himla smidigt. Nils farmor var barnvakt, men jag tror inte ens att han hann märka att vi var borta den där en och en halva timmen vi smet iväg för han sov visst hela tiden. Och med mobilen i handen och bara två minuter hemifrån kändes upplägget perfekt - ingen risk för hugerkris. (Vi har inte introducerat flaska än, därav dilemmat att han inte får bli hungrig när jag är borta.)

Mycket härlig kväll hur som helst. Vi fick dansa oss lite svettiga och bli somrigt nykära i varann och det var ett gött sätt att fira semesterstarten på. (Plus sjukt bra spelning).

Det jättelånga sommarlovet...

...börjar NU! (hurra hurra)

Apropå det här med ost

Jag och Nille fikade just med min kompis Martin, som bor i Stockholm med sin flickvän som Erin kommer från San Francisco. Erin drömmer tydligen om att de ska flytta tillbaka dit snart, bosätta sig nånstans i vindistrikten norr om San Fran och köpa en gård där de typ kan odla vin och tillverka ost.

Låter mycket bra, tycker jag. Hälsar gärna på där. 

Kalastips

På söndag ska vi ha namnkalas för Nils. Vi ska vara hos mina föräldrar och tänker kakbuffé med sjukt många sorters tårtor och kakor, litet tal om hans namn förstås och presentation av faddrarna. Plus typ... mingel med släkt och vänner. Och nån gästbok för alla att skriva en hälsning till Nils i.

Är det något mer man borde göra på ett namnkalas? Sitter ni på fantastiska tips om roliga saker är det bara att slänga ur sig dem i kommentarsfältet! Internet brukar ju leverera.

Nils igår på föräldragruppshänget i slottsskogen + när han lajvade en snygg
bredsida, inspirerad av pågående fotbolls-VM (som för övrigt för fan måste
få kallas fotbolls-VM även om det är damer som spelar, vad är det för
1800-talsfasoner Fifa håller på med?!).

4 x ost

Jag fortsätter med att blogga lite favoritrecept eftersom jag insett att det är ett bra sätt att själv hitta tillbaka till dem (äntligen fattat storheten i att sätta etiketter på inläggen). Mycket effektivare än att ha sparade länkar och print screens liggandes överallt!

Sist körde vi tema citrus, nu blir det tema ost. Om möjligt ett ännu bättre tema. Jag älskar ost. I princip all ost, men till exempel dessa fyra. Here goes: fetaostbollar, getostcanneloni samt halloumiburgare (som faktiskt håller ihop!) med parmesankräm.


Fetaostbollar

Rör ihop följande:
1 ägg
150-200 gram smulad fetaost
2 dl riven ost
1 dl ströbröd
2 dl mandelmjöl
1 dl riven gul lök
1 dl hackade örter (jättegott med basilika i till exempel)

Gojsa ihop allt med händerna, det är lättast. Hetta upp olja i en stekpanna, forma sedan köttbulle-stora bollar och stek dem på låg till medelhög värme. De blir sinnessjukt goda och gör alltid succé. Kan serveras som de är på ett plockbord, eller tillsammans med pasta och Axels dragon-tomatsås, som man gör såhär:

Hetta upp rätt mycket god olivolja i en kastrull, pressa i vitlök i önskad mängd. Innan vitlöken bränns, häll över krossade tomater (eller ännu hellre egenhackade småtomater). Tillsätt ganska mycket crème fraiche. Och så det viktiga: krydda med dragon! (Och salt och peppar såklart). Låt gärna puttra en bra stund, såsen blir godare och godare. Klart!

(Ett annat gott tillbehör till den här rätten, och till alla andra rätter, är aubergineskivor stekta tills de mjuknat i massor av smör, vitlök och salt.)


Getostcanneloni

Hacka en gul lök och två vitlöksklyftor. Hetta upp olja i en kastrull och fräs löken försiktigt. Spara hälften av lökfräset i en bunke. I kastrullen tillsätter du sedan krossade tomater (en förpackning/burk), två matskedar tomatpuré, en halv tesked sambal oelek, en tesked honung, en dl vatten samt salt och peppar. Låt såsen stå och puttra på svag värme.

Blanda 300 gram tinad spenat, 200 gram chèvre, 2 dl matyoghurt och 100 gram hackade soltorkade tomater tillsammans med den frästa löken i bunken. Krydda med salt och peppar.
Lägg ut färska lasagneplattor (500 gram) på en skärbräda och fördela fyllningen längs ena kanten. Rulla ihop. Lägg rullarna i en ugnsfast form med skarven nedåt.

Hacka en halv kruka basilika och tillsätt i såsen i kastrullen. Häll tomatsåsen över cannelonisarna och strö sedan över riven ost. Grädda i ugnen på 200 grader 20-25 minuter.


Halloumiburgare

Riv 200 gram halloumi och en stor morot grovt, lägg i en bunke. Blanda ner en pressad vitlöksklyfta (eller två), en näve hackad gräslök och tre ägg. Tillsätt två matskedar potatismjöl, två matskedar ströbröd samt svartpeppar och chiliflakes. Salta lite också men tänk på att halloumin redan är rätt salt.
Forma klegget i handen till en burgare och vänd ner den i en stekpanna med olja i. Efter några minuter kan du vända den och då håller den ihop fint! Är helt förundrad.

Servera med gott hamburgerbröd, avocado och parmesancréme. Den sistnämnda gör du genom att blanda en dl crème fraiche med 50 gram parmesanost, citron och flingsalt.


Bilder får jag väl lägga till nästa gång jag lagat rätterna, för det här såg ju faktiskt himla färglöst ut. 

När man har lite otur med posandet

Jävlar i min lilla låda vad tiden går fort denna vår. Nu är det bara tre dagar kvar tills Axel går på semester och vi börjar vårt sommarlov som är nästan lika långt som Nils är gammal. Så himla gött det ska bli. Lediga båda två, sommar och oändligt med tid. "Oändligt" känns det i alla fall nu men med tanke på hur snabbt våren gått blåser kanske även sommaren över på ett litet kick.. Vi får se.
Jag sorterade förresten igenom en massa bilder från veckorna som gått och hittade bland annat den här, hehe. En favvo!

30 years and counting

Idag firar de här två finingarna, mina föräldrar, att de varit gifta i 30 år! Det är minsann inte illa.

Bilden är från New York i augusti 1981, när mamma hade varit i USA och jobbat i fyra månader och pappa åkte över och mötte upp henne i Washington eftersom han längtade så. Sedan reste de runt i USA i två veckor, och bestämde nånstans längs vägen att de skulle flytta ihop när de kom hem. Det här fotot har alltid stått på vårt piano hemma och jag gillar det så. Mammas snygga lugg! Pappas fluffiga hår!

Grattis grattis till er 30:e bröllopsdag mamman och pappan, ni är de bästa. 

En morsdagshelg i maj

Den här helgen cyklade Axel Dalsland runt och var borta från oss för första gången sedan Nils föddes. Redan i fredags kväll ringde han flera gånger och beskrev saknaden som "avgrundsdjup", hehe. Det är inte lätt att vara utan den lilla parveln. Men jag tror att han också hade det fint där i skogen, trots att det visst regnade något jävulskt. (Vad är det med den här maj egentligen? 11 grader? Bah!)

Min mamma kom hit och sov här både fredag och lördag för att få lite intensivhäng med mig och mini över helgen. Sjukt härligt och lyxigt, tror inte jag har bytt en enda blöja. Hon paxade alla.

Vi kämpar hårt för att få till en kryddträdgård i köksfönstret. Myntan och basilikan är gladast. 

På lördagen kom Sofia på besök i stan för att gå på andralångdagen och jag mötte upp henne och några till för ett snabbt glas vin på eftermiddagen. Nils myste med sin mormor under tiden och när hon messade mig att han vaknat pep jag hem så att han inte skulle hinna bli hungrig (vi har inte introducerat flaska än). Funkade fint! Sen åkte jag och Nille på 30-årskalas hos den andra Sofian. Vid niosnåret var vi hemma igen och körde tv-soffa resten av kvällen. 

Så blev det söndag och mitt livs första Mors dag i egenskap av mor. Himla passande att få fira den med både barnet och modern. Såhär tillbringade jag morsdagsmorgonen:

Sofia (B) hade också sovit hos oss och efter frukost gick vi till megaloppisen i Majorna med Nils och Elsa. Gjorde flera bra fynd: sex fina och nästan oanvända klädesplagg till N, två barnböcker, ett pussel och en sån där rolig leksaksställning med träklossar på snurrade stålvajrar - allt för totalt 70 spänn. Värt. 

Vi tog en fika på Zenit, snark tyckte Elsa. 

Så sprang vi på Hannes, Gustav, Tina och lilla Klara och flydde folkmassorna för att gå hem till Gurra och Tina och bli bjudna på vin på deras fina uteplats. Klara och Elsa fann varann. 

På eftermiddagen kom Axel hem igen, och då blev N såhär glad!

Och snipp snapp snut, så var helgen slut. 

PS. Det här inlägget skulle kunna få pris för världshistoriens sämst sammanhängande bilder. Helt olika bildspråk, ton, utsnitt osv osv på varenda bild. Jaja, ingen dör väl av det. 

Bylinefadäser vi minns

Älskar ämnet bylines (apropå länk till rolig text i förra inlägget). Det är verkligen en hel vetenskap. När man ska ta ansiktsbylines slipper man ju problemet med vad man ska göra av sina armar, men det kan gå åt skogen ändå, tro mig. Första bylinebilden jag hade på GP är hemsk, hakan flyter liksom in i halsen. Till och med min mamma har skrattat åt den bilden. (Obs, det ser värre ut i tryck än från denna pdf):

När det gäller på plats-bylines är det största problemet att man glömmer att ta dem. Men även när man kommer ihåg är det roligt att alla är så mycket mer fåfänga än de vill ge sken av. Alla vill ha approachen "äh vi tar en bild bara, det blir bra", men menar egentligen "jag vill se snygg och smart ut!". Så även jag och Erik. Här är en bild som vår japanska tolk tog av oss medan vi stod och piffade varann innan hon skulle ta vår bylinebild från Ishinomaki 2011. "Ligger min halsduk okej?" "Ja, nu, men står mitt hår rakt upp?"

En annan gång hade jag jobbat i Norge efter terrordåden och inte varit ledig på nitton dagar eller nåt. Jag var i Bexet och tog igen mig. Då ringde de från redaktionen och ville ha något uttalade från mig att publicera, och en bylinebild till det. Minns att jag fick slänga på mig en tröja över bikinin, sminka över ett munsår som visst syns ändå, ställa mig mot stugväggen ("neutral" bakgrund..haha) och be mamma fota. Såhär blev det:

Bilden ovan är förresten ett tydligt exempel på mitt så kallade byline-leende. Man kan/bör ju inte le när det handlar om allvarliga saker, men är man helt allvarlig gör det ofta att man ser arg och lite fånig ut. Ett litet, subtilt leende är därför oftast det bästa. Får man till det ordentligt funkar bilden både till katastrofer och lättsamma ämnen. Praktiskt!

Den allra värsta typen av bylines är rekvisita-bylinen tycker jag. Där det ska se så himla action ut. Det finns en föreställning om att fotografen ska hålla i en av sina kameror (helst då den med längst/störst/dyrast objektiv) och skribenten ska hålla i sitt block. Här anser jag att det finns stor anledning att vara restriktiv för att inte falla ner i ett avgrundsdjupt klyschgap! Jag tycker att det är helt okej att fotografen har en kamera över axeln, om det nu känns viktigt att visa vem som är vem, men där nånstans går gränsen.

1. Håll inte fram en kamera med tele som vore det Jesusbarnet.
2. Håll i ett block om du absolut inte har någonstans att lägga det (typ om det blåser storm), men stå för bövelen inte med pennan redo i skrivgrepp. (!)

Som exempel kan vi ta den arkivbild av Martin Schibbye som kanske användes allra mest när han och Johan Persson hade fängslats i Etiopien. "Hej hej här sitter jag lite spontant på en mur och skriver lite, tar inte ens paus när bilden ska tas". (Förlåt Martin om du ser detta, men bilden är ju lite kul, hehe).

Alltså just det där med att hålla pennan skrivredo på bilden.. Som redaktör har jag fått in flera reportageförslag där journalisten redan i säljmejlet skickat med bilder på sig själv från fältet, till exempel sittandes i skottsäker väst på marken i Syrien/annan konfliktzon – förstås med pennan i högsta hugg placerad mot blockets papper. Liiite bajsnödigt kan vi väl enas om att det är, ändå?

Hehehe

Idag har jag skrattat väldigt mycket åt det här!

Knarkspaning, träningsvärk och tvillingoutfits

Igår åt jag och Nils lunch med Johanna och Emely + barn. Då gjorde vi en spännande knarkspaning, (tror vi). Eftersom Hagabions restaurang var stängd gick vi till Condeco, och när Johanna stod i toakö för att byta på Gunnar kom en kvinna som också köade till toaletten med skötbordet, trots att den andra var ledig. "Jag måste också gå på den toan". Skumt bara det. Sedan svarade hon i telefonen och sa tydligen något i stil med "Jag är nere i Göteborg nu för att...hämta en grej. Mmm, jag kan komma förbi dig sen om du har pengar?" Emely kände igen henne som en som hängt med a-lagarna utanför Hagabion tidigare på dagen, och plötsligt kom alla a-lagarna in på fiket, en efter en, och besökte just den toaletten där hon hade varit. Vi gick såklart dit igen och letade efter en knarkgömma men hittade inget misstänkt.

Nåja, det var väl det mest actionfyllda som hände igår, det! Förutom förresten att jag var på ett strong mama-pass på Sats där jag och ett gäng barnvagnsmammor kutade uppför Masthuggsbackarna och gjorde täta stopp för olika styrkestationer. Kände mig mer som en pretty weak mama för herreminje vad musklerna förtvinat. Har så himla ont i alla kroppsdelar nu. Men träningsvärk är i alla fall en sjukt skön känsla. (Jag började träna så smått för två veckor sedan men de två spinningpass jag hunnit med hittills har inte gett i närheten av samma intensiva träningsvärk som gårdagens styrkeprövning. Benböj och armhävningar och dips och burpees..aj aj aj.)

Avslutar med bildkavalkad från fiket eftersom Gunnar och Theodor gullat till sig något alldeles väldigt genom att lajva tvillingpar och klä sig likadant dagen till ära. Nils hade inga leopardbrallor på sig men poserade ändå glatt.

Målbilden för hur vi tänkt oss föräldraledigheten. Ba "strolling down the sunny green street in da spring". 

Tittut!

Nils två månader

Min lilla lilla unge, du är redan är två månader! Du är lika gammal nu som din kompis Gunnar var när du föddes, och då tyckte vi att han var ett superstort barn i jämförelse med dig. Lustigt. Vi räknar fortfarande din ålder i veckor och det känns lite som när jag och Axel just hade träffats. Då brukade vi säga såhär: ”tänk att vi bara känt varann i x veckor, det känns som för alltid!”. Lite så är det med dig nu.

Vi trivs så bra med det här nya livet. Vardagarna när du och jag hittar på saker, träffar vänner eller är hemma själva. Vardagskvällarna när Axel kommer hem från jobbet och vi lagar middag och lyxar efterrätt nästan varje dag, och helgerna när vi är lediga allihop. Allt är roligare med dig!

Du är en så himla glad unge. Du ler och ler och ler när du får syn på ansikten, våra och andras, och idag skrattade du för första gången med ljud. När vi vaknar på morgnarna är du ofta redan vaken och ser dig omkring, och när vi böjer oss över dig i babynestet och säger god morgon brukar du fyra av ett sånt där supersmalj. Då känns allt som guld och glitter ska du veta.

Häromdagen införde Axel en ny kvällsrutin som går ut på att lyssna på musik och dansa med dig i vardagsrummet. Du gillar att ligga med magen mot hans kropp och böja nacken jättemycket bakåt, liksom trycka upp hakan. Det ser inte jättebekvämt ut men du tycker det! Alla säger att du är så lik din pappa och nu börjar vi se det själva också. (Fast några säger faktiskt att du är lik mig också, sådetså).

Den senaste veckan har det hänt massor, du växer och utvecklas. Första gången vi lade dig i babygymet låg du bara där, men nu kan du plötsligt själv slå till mumintrollen och fascineras av hur de gungar fram och tillbaka. Du är stark i nacken och har upptäckt att Elsa finns, och du kan sträcka på dig för att kunna titta på henne. Du har redan vuxit ur en del kläder som passade, eller till och med var för stora, när du föddes. Mitt stora lilla barn.

Det bästa som hänt.

If life give you lemons, thats awesome

Den senaste tiden har vi hittat flera asagoda recept som alla bygger på citron eller lime. Jag ger er: Axels pasta caprese, en svingod sås till fruktsallad och avocadopastan som innehåller en kombo av allt gott som finns i hela världen.

Avocadopasta med sojabönröra:

Skala och pressa vitlök, finhacka chili och färsk basilika. (Mängd efter smak, men typ två klyftor vitlök, en chilifrukt och en halv kruka basilika). Riv parmesanost (rätt mkt! kan inte bli för mycket) och sen ner med alltihop i en bunke. Häll över saften från en halv citron, minst en halv deciliter olivolja och krydda lite med salt och peppar. Skär två-tre avocados i bitar och blanda ner i bunken.

Därefter kokar du pasta, medan du gör sojabönröran:
Koka sojabönor* i lite salt i nån minut. Skär och filéa några tomater, hacka rödlök fint. Blanda ihop detta med lite olivolja, vitvinsvinäger och salt. Servera sedan avocadopastan och toppa med bönröran. SJUKT GOTT!

Svingod sås till fruktsallad:

Häll upp en dryg deciliter ljus sirap, rör ner zest och saft från en eller två lime. Tillsätt hackad chili. Klart! Detta är knäppt gott att ha på fruktsallad (eller bär, eller glass).

För extra piff till fruktsalladen är det förresten gott att också blanda crème fraiche med florsocker och klicka på. Lime-såsen ovan och crème fraichen är jättegoda tillsammans.

Också gott med mynta i!

Pasta caprese:

En ny favvorätt hos oss. Börja med att finhacka schalottenlök (typ en medelstor per person) och pressa vitlök. Häll över olivolja. Pressa sedan i saft och zest från en citron.
Skär och filéa tomater, tex pärl- eller plommontomater. Du tar alltså bort kladdet i mitten och behåller bara det goda tomatköttet. Detta är av stor vikt: välj GODA tomater. Helst ekologiska på kvist. Häll sedan ner tomaterna i lökblandningen. Riv en mozzarella i bitar (även här: välj en god, ej den bliligaste för när det gäller mozzarella är det verkligen skillnad!), blanda i den och någon god pasta, rör om. Salta och peppra. Klart!

* Är väldigt glad över att ha hittat sojabönor. Har liksom alltid avskytt bönor pga jättemjöliga och inte goda (och lukten som slemmet de ligger i har..?! Odräglig). Men sojabönor! Ljusgröna och krispiga och nyttiga och noll mjöliga. Mycket bra upptäckt!

I veckan...

... kom Emma hit från Stockholm för att umgås med Nils, Gunnar och Malins mage. Och eh, oss. Vi hängde i Haga och hemma hos oss. 

Elsa klippte sig och kom hem looking like a nakenkatt. Axel tyckte att hon blev "vacker", jag tyckte att hon blev sköj. 

Bergsvik Schmergsvik

Vilken märklig högtid Kristi himmelfärd är ändå. Att alla är lediga för att det står i en bok att en man flög upp i skyn den dagen, fast för jähättelängesen. Men verkligen inte mig emot, våren fylls ju av långhelger. 

Den här åkte vi till Bergsvik och det var sol igen, undrar lite hur det är möjligt att det alltid blir sol där. Men det blir det, så inihelvete gött. Meteorologerna säger att det hittills varit en maj kallare än normalt men den har ju varit himla solig i alla fall. Och på den lä:iga altanen blev temperaturen sommarstekig. Vi läste, åt luncherna utomhus, invigde friggebodens nya möblering. Planerade eventuell Attefalls-tillbyggnad, spelade Catan och iKnow och N rekordbajsade ner ett påslakan med något som luktade exakt som den rabarberpaj som jag åt kvällen innan. 

Just nu...

... känner jag mig inte särskilt missnöjd med kombon långhelg, Bergsvik och sommarvärme på altanen. Om någon undrade.

Mansrestaurangen

Häromdagen: promenerar Linnégatan upp och går förbi Texas Longhorn. Ser att det sitter många lunchgäster på deras inglasade terass. Räknar till 24 män, noll kvinnor. Någon dag senare: samma sak. Så himla snubbigt ställe. 

The vräkigare the better

Att ha roliga saker inbokade är ju alltid.. ja roligt. Men damn vad jag också gillar oplanerade helger. Den här var en sån. Lördagen blev så himla skön! Först tog jag och Nils sovmorgon eftersom vi hade varit vakna mer än vanligt på natten (tre amningar och en bajsfest). Axel gick upp och städade hela läggan under tiden. Att storstäda noggrant på helgförmiddagar är typ det bästa han vet och även om jag ibland tycker att det finns bättre tidpunkter att slösa på städ än lördagsförmiddagar är det ju magic magic när varenda hörn skiner och det är rent i alla rum samtidigt. Friden i själen osv.
Mina föräldrar kom förbi och hängde med Nils en stund, och när de åkt igen promenerade vi ner på stan. Det regnade prick hela dagen men bara sånt där regn man inte blir blöt av. Vi köpte mig två par nya jeans på Nudie (lyckan! var sjukt trött på kjol och strumpbyxor i slutet av graviditeten) och sen pysselgrejor på In-ex och Panduro. Har blivit besatt av att pyssla. Därefter gick vi till Brewers Beer Bar och tog en hipsteröl, Nille sov som en stock i vagnen och vaknade precis innan vi landade hemma igen.
På kvällen gjorde vi en helkväll av projekt: "baka prinsesstårta från scratch till Nils kusin Lillys ettårskalas". Vi hängde i köket i timmar och lyssnade på alt-J och gjorde allt extremt långsamt: citronvaniljkräm, rårörda hallon, hembakad tårtbotten och marsipandekorationer i olika färger. "Den ser så amerikansk ut!" sade A:s mamma om tårtan på kalaset och well, det har hon ju onekligen rätt i.

Footprints

Föga anade jag, när jag gick till In-ex och köpte akvarellfärg på tub, hur svårt det skulle vara att göra avtryck av barnets händer och fötter. (Jättesvårt!) Såhär blev försök ett förra veckan:

Inte riktigt så jag föreställt mig det...hehe. Var ganska nära att ge upp projektet men i morse gjorde vi ett nytt försök. Och den här gången så! Diggar de pyttiga små tå-prickarna. Kommer nu kunna minnas hur små de var även när Nils är sjutton bast och har svettiga 43:or.

Smidigheten

Igår var vi på middag hos Johanna, Erik och Gunnar. Axel skulle åka direkt från jobbet så jag och Nils tog bilen. För det blir ju så himla smidigt! tänkte jag. Vi har köpt ny bil och alldeles i dagarna fått vår garageplats en bit bort, och igår var första gången jag skulle hämta bilen där. Såhär smidigt blev det hela:

Ut ur dörren hemma, in i hissen, ut ur hissen, ut genom porten, ut genom dörren till gården. Promenad bort till Masthuggstorget (i ösregn), in genom en dörr, in genom en dörr till, in i en hiss, ut ur en hiss, in genom en, två, tre tunga ståldörrar till. Med barnvagn och hund. Varav två dörrar satt såpass tätt att barnvagnen knappt fick plats mellan dem*. Sen in med barnet och hunden i bilen, fälla ihop barnvagnen och tråckla in den i bagaget. Titta till barnet igen (kändes ju superkonstigt att ha honom i baksätet och inte kunna se honom från förarsätet!) och sen sätta mig vid ratten. Väl där klättrade Elsa över till framsätet eftersom hon inte ville sitta själv där bak och uppenbarligen inte räknade en sovande Nils som sällskap. När vi kört ut ur garaget började bilen pipa eftersom den kände av att någon satt på passagerarsätet fram utan att vara fastspänd, och vi fick således, medan vi brummade förbi vägtullarna på 22 spänn** och sedan även under resten av bilturen, njuta av ett för öronen icke så milt beep beep beep beep beep.

"Smidigt" var kanske inte det ord som came to mind in that moment, om en säger. (Dock mycket trevligt middagshäng som tur var).

* Har nu kommit på att det går att promenera in där bilarna kör ut istället, och på så sätt undvika hissen och de fem dörrarna. Tror jag kör på det framöver. Ehe. 

(** OBS. Principiellt tycker jag att det egentligen är dumt att ha bil när man bor mitt i stan, och det är inte mer än rätt att det blir lite krångligt om man som vi valt att ändå ha det. Och jag är ALL FOR vägtullar och andra former av avgifter som gör det dyrt att lyxa med bil, det är ju det enda vettiga för samhället och världen och framtiden. Men visst kan man få gnälla en liten liten släng ändå, just när det regnar på en och allt?)

En valborgslånghelg i Bexet

Det är första helgen i maj och Nils premiärbesök i Bexet. Blåbleka barfotafötter i gröngräset och på natten en fullmåne som glittrar i sjön. Vi promenerar till halvön på andra sidan, genom björkskog och granskog och bokskog, Anders och Axel går upp en tidig gryning och fiskar gäddor i morgondimman. 

Mamma tar fram en låda med gamla foton, sextiotalets semesterbilder med folkvagnsroadtrips i Norge och snöbollskastning och kaffefrukostar. På en bild står hon, min moster och mormor i snygga kjolar och poserar vid ett räcke någonstans. Mormor som var den första kvinnan i Hylte att åka moped någon gång på femtiotalet, med påhängsmotor på sin cykel. Och hennes mamma var i sin tur den första kvinnan i byn att cykla. Heja dem, blir impad och inspirerad av kvinnorna i min släkt. Föredömliga förebilder. 

På söndagen kommer alla till Bexet och fikar våfflor, kusinbarnen mäter temperaturen i vattnet till tolv svala grader och badar ändå. Barnen och Axel. Badfantasterna. Nils får säga hej till alla och alla får säga hej till Nils och trots att måndagen efter helgen kommer med regn och någon form av novemberaktigt rusk i Göteborg är känslan efter den här helgen att det nu är vår på riktigt. Och om bara sex veckor börjar vårt sommarlov.