Nils två månader

Min lilla lilla unge, du är redan är två månader! Du är lika gammal nu som din kompis Gunnar var när du föddes, och då tyckte vi att han var ett superstort barn i jämförelse med dig. Lustigt. Vi räknar fortfarande din ålder i veckor och det känns lite som när jag och Axel just hade träffats. Då brukade vi säga såhär: ”tänk att vi bara känt varann i x veckor, det känns som för alltid!”. Lite så är det med dig nu.

Vi trivs så bra med det här nya livet. Vardagarna när du och jag hittar på saker, träffar vänner eller är hemma själva. Vardagskvällarna när Axel kommer hem från jobbet och vi lagar middag och lyxar efterrätt nästan varje dag, och helgerna när vi är lediga allihop. Allt är roligare med dig!

Du är en så himla glad unge. Du ler och ler och ler när du får syn på ansikten, våra och andras, och idag skrattade du för första gången med ljud. När vi vaknar på morgnarna är du ofta redan vaken och ser dig omkring, och när vi böjer oss över dig i babynestet och säger god morgon brukar du fyra av ett sånt där supersmalj. Då känns allt som guld och glitter ska du veta.

Häromdagen införde Axel en ny kvällsrutin som går ut på att lyssna på musik och dansa med dig i vardagsrummet. Du gillar att ligga med magen mot hans kropp och böja nacken jättemycket bakåt, liksom trycka upp hakan. Det ser inte jättebekvämt ut men du tycker det! Alla säger att du är så lik din pappa och nu börjar vi se det själva också. (Fast några säger faktiskt att du är lik mig också, sådetså).

Den senaste veckan har det hänt massor, du växer och utvecklas. Första gången vi lade dig i babygymet låg du bara där, men nu kan du plötsligt själv slå till mumintrollen och fascineras av hur de gungar fram och tillbaka. Du är stark i nacken och har upptäckt att Elsa finns, och du kan sträcka på dig för att kunna titta på henne. Du har redan vuxit ur en del kläder som passade, eller till och med var för stora, när du föddes. Mitt stora lilla barn.

Det bästa som hänt.