Onsala - en fin dag på havet.

Igår, efter barnafödamorgonen, åkte jag och D med Johanna och Erik till Onsala. I Onsala ligger Eriks släkts vackra havstomt, med två hus som är så gamla och ruttna att han fick bända upp väggen för att kunna öppna dörren. Där inne bor en massa myror som gnager på möblerna, men det är som ett museum för alla saker står kvar precis som de stod när någon lämnade huset för jättemassa år sedan. Spännande.

En liten rolig detalj är att det stora huset är byggt som två spegelvända lägenheter på insidan, för i tidernas begynnelse bodde där två bröder som inte tålde att se varann.

Vi åkte ut med båten för att fiska. Först var det mulet och blåsigt så vi frös ganska mycket, så vi gick iland på en ö och hade picknick där. Då kom solen. David och Erik vandrade iväg och fiskade från klipporna, och David kom tillbaka med en stor havsöring. När jag rensade den hemma sen hittade jag två hela fiskar i laxens mage. 

Och dagens ros går till fröken Wiman för idogt övande inför Bernvisit.

I morrn kommer Johanna och Erik! Är obeskrivligt glad och uppspelt över detta. David brukar reta Johanna för att hon är så dålig på att fullfölja saker (vilket hon är), men tji fick han: Den här gången har hon tagit tag i sig själv och i Erik, bokat biljetter samt ÅKT TVÅ GÅNGER TILL ALEBACKEN* OCH ÖVAT PÅ SNOWBOARD inför alpåkningen här nere. Jag tror att det kan ha varit ett krav från Eriks sida, men jag är ändå mycket imponerad över detta. Väldigt ambitiöst gjort. (Bilden ovan är från snowboardäventyret i Ale, tror jag. Den är snodd från fejjan.)

Det ska bli väldigt intressant att se hur dålig Johanna är på att åka. Jag kan tänka mig följande scenarier:

1. Johanna är mycket bättre än hon låtsas om (troligt) och i så fall blir det inga större problem. Är ju gött att ta många pauser och så i backen ju. 

2. Johanna är så dålig som hon låtsas (också mycket troligt) och i så fall kan ju Erik och David åka loss och så kan jag och J varva åkningen med att sitta länge i solen, dricka schlümlipflümli (eller något godare) och tala om för varandra hur mycket vi gillar varann. Det är det vi brukar göra.

Hur det än blir med snowboardandet ska det bli jefligt fint att få hit dem. Fint väder vankas det också. Och jag har tonat håret och det blev inte grönt eller nåt, utan fint. Och David har öppnat en chokladkartong som han har fått så nu kan man vräka loss på den. Det händer många bra saker just nu som ni hör!

(Det roliga tar förresten inte slut än på länge: vi har fyra besök inbokade fyra helger i rad. Från och med i morrn: Johanna och Erik. Helgen efter det: Imma och Malin. Helgen efter det: min familj. Helgen efter det: Davids familj. Sen kommer troligtvis Davids kompis Janne, samt Nicole och Martin, i april. Det är ungefär lika många besök som vi har veckor kvar i Schweiz. Roligt!)

* En liten skidbacke i Göteborgstrakten.

September 2011 it is

Fick just ett härligt mail av världens bästa Johanna. Hon satt på HP:s redaktion och jobbade kväll, samt facebookade om väldigt viktiga saker. Det löd:

"Alltså, angående frilanslokal!(Hinner inte skriva så långt för jag jobbar kväll, världens roligaste kväll. Polisen i Halmstad fick en anmälan om vapenhot och gick ALL IN! Insatsstyrka i piketbussar, förhandlare och polishund specialiserad på vapensök kallades hit. En man omhändertogs och vid husrannsakan hittades...........EN LEKSAKSPISTOL! Som var hans barns! Han släpptes efter två timmar.)

Så jag är lite upptagen.

Men anyho. Jag tänker så här: jag orkar nog pendla ett år till, det är ändå väldigt roligt här och med en iPhone är tåget helt okej. Men sen VILL jag jobba i Göteborg. Då är jag rik, lycklig och taggad. Så då hyr vi en lokal i ett vackert sekelskifteshus, inreder det med vintage och mycket tyg, köper en svindyr kaffemaskin och tio paket oboy, all lyxig teknikutrustning man kan tänkas vilja ha och så KÖR vi!
Observera att jag är till 80 procent allvarlig med de här planerna. Om det lämpar sig för oss båda alltså. September 2011 it is!"

Frilanslokalen! Som vi längtat efter och snackat om den!
Tänk, om ett år kanske jag inte skriver mina reportage halvliggandes i sängen men laptopen på en bricka, utan i ovan nämnda fantastiska rum. Johanna, kan det inte få se ut typ såhär? (Jag vet, jag har måhända lite onödigt mycket tid till övers... men kollakollakolla vad fint vi kan göra!)

PS. Lejonet och den halva elefanten är med för att vi hela tiden ska bli påminda om Sydafrika och våra mästerliga insatser. September 2011 baby - september 2011 it is.

Till Johanna Wiman.

Det här inlägget tillägnas DIG. Kolla kolla kolla vad jag hittade i källaren på en deliatessbutik här i Bern! Bara sådär!
Plötsligt minns jag precis allt, backgammon i gräset i Johannesburg, hur det luktade på Ashanti, röran i vårt rum och känslan när vi hade varit ute och kollat in det där roliga bandet. Och babianen som hoppade in i tantens bil, och hur fula vi var i cykelhjälmar och hur snygga vi var när vi blev lite bruna. Och hur fantastiskt korkat det var att vi tog på oss tygskor inför den 4 timmar långa bergsbestigningen i Kapstaden. Och Lerusha. Och kåkstäderna. Och definitivt mannen som skällde på dig när du fotade en väska gjord av kapsyler. Och så tänker jag på safarin och caipirinhan vi drack mitt på dagen i Maputo när alla hostel var fullbokade, och hur snabbt jag lärde mig att ha en banan och lite kex i väskan att ge till dig när du blev hungrig.