Lyxlir

Den här helgen känner jag mig lyxigast i hela världen. Igår var jag på Gotland och gjorde ett reportage, och sen hade jag scamat till mig det smarta "när jag ändå är ute och flyger kan jag ju lika gärna flyga hem till Göteborg på torsdag, och 'jobba hemifrån' på fredagen". Mmm, ljuva hem. Ljuva David, ljuva eklandagatan, ljuva pizzakväll. Och ljuva sovmorgon. När jag väl hade vaknat till liv i morse gick jag ner till Klubbhuset och hängde lite på Davids jobb. Jag gillar alla ställen som är nishade för folk som älskar en viss sak. Klubbhuset är verkligen ett sånt ställe -ett mecka för innebandylovers. Och bjuder man på chips sådär helt spontant vinner man hjärtan även hos folk som inte är lika inbitna innebandyfreaks. Dubbla poäng.
Efter hänget där kom det lyxigaste av allt. Sagolika fina David hade köpt en massage till mig, så jag gick med lyxiga och lyckliga steg till Institut Harmoni på Södra Vägen och fick en 'Hot Stone Massage'. Bara själva grejjen "massage med heta stenar" låter ju jävligt coolt och det var det också. Helt fantastiskt! Massörskan Jenny drog lena, svarta, varma stenar över hela min kropp och efteråt kändes det som att jag flög fram på små moln. Varenda muskel var genomarbetad och mjuk.

Nu har vi åkt till Danmark och medan David och Söder lirar lite floorball med sitt lag ligger jag på hotellrummet och äter mörk choklad. Lyx, som sagt. Snart kommer de tillbaka och då ska vi ner och götta oss i restaurangen. Som jag skrev till David innan jag flög hem: jag är nästan avundsjuk på mig själv.

Vilda danskar, rockfestival och Tom Cruise

I helgen har jag och David varit bartenders i en bar på en rockfestival i Danmark, allt för att hjälpa hans innebandyklubb tjäna pengar (i förlängningen: så att de har råd att betala David hans lön :)). En rätt schysst deal.

Vi hade väntat oss en konsert, kanske i en gympahall, med några ölbord utanför. Det var lite fel. Rockfesten var ett tvådagarsarrangemang, en stor rockfestival utomhus med massor av stora och halvstora danska band, två gigantiska scener, kanske fem barer och tiotusen besökare. Det hela var väldigt roligt, och tydligen en ekonomisk succé för klubbarna.

Vår bar var den allra hetaste med vilda fulla danskar som dansade och söp hela kvällen. De är väldigt väldigt opretentiösa, danskarnna, nästan bara på ett bra sätt. Dock kan man kanske klara sig utan de rosa cowboyhattarna.. Anledningen till att det var sånt drag hos oss skulle ju mycket väl kunna vara de två grymma svenska bartendersen som stod där, men jag misstänker att det har mer att göra med de 18-åriga danstjejerna som var anlitade för att då och då hoppa upp på bardisken och köra sin porrdans, iklädda österrikiska gröna minikjolar med puffkjol under. Inte världens mest pretto folk, som sagt ;)

Det var inte helt lätt att vara bartender i en bar där man inte kan höra vad folk beställer, dels för den monsterhöga musiken med gamla sköna hysteriska hits, dels för att man inte förstår språket. Det började med att en kille beställde en "cult shaker". Tro mig, det låter INTE som cult shaker, utan mer som "sjäeeger". Så jag gissade på Jäeger, vilket vi inte hade. Han tittade på mig som att jag var dum i huvudet. Jag låtsades att jag bara talade engelska, och bad honom säga på engelska vad han ville ha. Då tittade han ganska oförstående på mig, vilket man ju kan förstå. Han tyckte nog att hans uttal av "shaker" var så engelskt det kunde bli...

En stund senare kom en kille och ville ha ett "tomt krus" = ett tomt glas. 'Tomt krus' med danskt uttal... ja, ni förstår ju själva att det lät som Tom Cruise. Skitnöjd med att jag förstod var killen sa frågade jag avslappnat:
-'Visst, vad ska det vara i den?', eftersom jag utgick från att det var en drink som hette Tom Cruise.
Han tittade på mig länge, länge.
- 'Öh, inget'...

Kvällen fortsatte med liknanade misshörningar, men vi blev väldigt duktiga efterhand. Jag lyckades bland annat ta emot en dansk beställning på 'en hel kanna fylld med så många bacardi breezer som får plats, samt en tia bacardi razz. Väl omrört'. Efter det kände jag mig smått fantastisk.

13,5 timmars resväg och shopping man skäms över

I Danmark säger man knus istället för kram. Knus låter som snus. Inte så kramigt. Fast snus är ju också kramigt, på sitt sätt. Om det är kramsnus.

Jag och Nicole är i Århus nu, och hälsar på Sofia. Det tog mig 13,5 (!) timmar att komma hit. När jag kom till Stena-terminalen igår morse, bara lite sen med 16 minuter kvar till avgång, var jag ju övertygad om att det var lugnt.

-Det är tyvärr för sent, vi håller på att dra in landgången (läs, fälla in en "flik" av stål)
-Men jag ser ju att båten står där. Och att bilarna kör på.
-Tyvärr
-Okej, men jag springer ner och går in via bildäck då?
-Nej, det går inte. Det GÅR inte. Om du betalar lite extra kan vi boka in dig på nästa färja. Den kommer om sex timmar.

Herregud, i sexton hela minuter fick jag sitta och stirra på när andra människor tog sig ombord på färjhelvetet. Sen tänkte jag "äh", byggde en koja i en röd soffa och sov som en sten alla sex timmarna. Det kändes hemtrevligt. Jag hade med mig en krukväxt till Sofia, som jag ställde fram. Jag är faktiskt väldigt bra på att fördriva tid och hade en utomordentligt bra dag, utan att egentligen göra någonting alls i 13 timmar.

Efter att ha lagat mat här i Sofias danska kollektiv, och pratat hela natten, klev vi upp i morse och åkte till byn. Efter ett par timmars shopping (som slutade i att jag köpte två saker jag skämdes oerhört över* och några andra saker som var lite bra att ha), blev vi bjudna på fika hos Sofias kompis Lindas "sort of boyfriend" Nils, som jobbar på ett café.
Först fick vi varm choklad och kaffedrinkar. Sen insisterade han på att vi skulle ta glögg också, eftersom det var "svensk blossaglögg!". Vi sa ja. Och vi fick glögg. Vinglögg. I halvlitersstora glas. De har förstått grejjen med glögg här, men häller upp ungefär 7 gånger mer än vi gör i Sverige. Märkligt folk. Alltid ska de vara värst.

_______________________________________
Ikväll ska vi ut på galej... Nån fest, hos Linda. Jag hoppas verkligen att jag kommer förstå vad folk säger. Danska som är så lurigt. Linda, som är svensk, har varnat oss för att säga "generad" (som betyder besvärad) och "klunk" (som betyder pungkula). Bra att veta.

(* Hemligt julpyssel och en badboll som är en jordglob.)

"You´re only pretending to be gerrrmans", Part Zwei.

Fyra fina förväntansfulla personer och en vit vänlig volvo. Ett koncept som tidigare visat sig mycket lyckosamt måste naturligtvis upprepas och återupplevas! Således åkte jag och grabbarna grus till Hamburg i helgen, dels för att bunkra upp vårt alkoholförråd inför firandet av Adaktussons särdeles viktiga och överlägsna serieseger, och dels för att tokfesta på Reeperbahn i St Pauli liksom förra gången. Denna gången var prioriteringen den omvända; 1. Alkohol på plats 2. Alkohol i volvo.

För att komma till Tyskland måste man ju igenom Danmark och det kan ta tid, vill jag lova. På väg till Rödby från Helsingör råkade vi köra in i Köpenhamn och hittade inte ut igen förrän ungefär en och en halv timme senare, med en frustrerad Jonas bakom ratten. Vad vi då hunnit med var att fota massa konstiga danskar längs vägen, samt att konstatera deras fullkomliga oförmåga att skylta tydligt. Eller att skylta över huvud taget.
Några timmar senare, efter en lång och spännande frågesportskamp (som jag och Jonas vann ;)) tog vi oss äntligen över danska gränsen och in i Düskland. Snart var vi nere i Hamburg och vi hittade faktiskt hyfsat snabbt tillbaka till hotel Figaro som vi bodde på sist. Men den här gången var det helt fullt, liksom nästan alla andra hotel/hostel i stan, tack vare att Reeperbahnfestival pågick just de dagarna. Vi lyckas alltid pricka in något event.

Vi letade boende ett tag i ösregn och hittade till slut ett stort rum på ett ganska flott hotell. Vi fick det 500 kr billigare eftersom TVn inte funkade. Men TVn funkade. Bra deal.
När vi väl spikat boende strosade vi runt lite mellan alla grymma hak. Käkade en kebab som sig bör, tog första ölen på ett ställe och nästa öl på ett annat. Efter en timmes powernap fortsatte vi resten av kvällen på det sättet. En öl här, två där, jäger på nästa. Hamburg är alldeles fullt av små nichade och märkliga hak och butiker. I love it! När vi var sugna på öl och "nåt sött" sprang vi på ett våffelcafé som sålde våfflor, glass och öl :) St Pauli är ruffigt men väldigt trendigt, urbant och annorlunda. Det var mer än härligt att spatsera omkring i en stad som faktiskt är en stad. En "riktig" stad.

Många trevliga barer avverkades, en av dem med julgransglitter och röda rustaslingor på väggen. Någonstans i den vevan blev vår Björn lite sjuk och fick lägga sig på hotellet en stund medan vi andra utforskade det mest lokala haket av dem alla; Jolly Roger! Sjukt skönt ställe. Tyvärr repade Björn inte sig så vi andra fick dra till Reeperbahn utan honom. Kvällen avslutades således i en stor kavalkad av porrbutiker, barer och festande människor. I en av barerna hängde bara retrofolk som styrt ut sig i 40-talsuniformer a´la Pearl Harbour. Det var sjömanstatueringar, swingmusik och lagda frisyrer som gällde där. Tyskar är ett roligt folk. Vi hade jätteskoj men saknade förstås Björsa; den viktiga och oersättliga fjärdedelen!

Söndagen var också trevlig, vi strosade omkring, gick vilse en vända, fotade lite här och där och käkade ännu en kebab. Sen bar det av hemåt igen med volvon. Fler frågesportsturneringar genomfördes och den här gången var vi riktigt effektiva när vi fyllde bilen med öl, sprit och billig choklad. Vi lyckades också stanna och äta innan allt stängde, och vi kollrade inte bort oss i Köpenhamn igen. Skönt.

Att åka till Hamburg och kalasa är nu efter två gånger en tradition, och den kommer förhoppningsvis upprepas fler gånger. Hörrni JMG 2b; kan inte fler åka med?! Det är superskoj! Idéer som Krakow, Berlin eller Tallinnfärja har redan nämnts. Öststatstema känns populärt!

Bara till Frederikshavn och sen 20 mil

Idag flyttade Sofia till Århus. Jag sprang ner till färjeterminalen efter skolan och gav henne en sista kram. Vi grät ganska mycket. Jag är så van att ha henne här, det är nog mest det. Hon kommer att vara saknad.

Å andra sidan är det ju inte så långt. Jag ska åka dit, ofta. Det är bara en färja till Frederikshavn och sedan 20 mil. Ingenting. Vi besökte Århus över dagen i lördags och rekade nya stan. Jag är bra på att reka nya ställen. Jag är inte riktigt lika bra på danska. När vi beställde mat i donkens drive-through sa killen i kassan något till oss. Vi förstod inte, utan frågade om, 4 gånger. Det lät som att han sa Ska ni äta här? vilket vi tyckte var en konstig fråga med tanke på att vi stod i drive-through-kön. Till slut sa vi english?varpå kassakillen lutade sig in i vår bil -långt- och sa Have.. a.. nice.. DAY!.

Just nu känns det som att alla flyttar iväg. Sofia flyttar till Danmark. Karin flyttar till Tyskland. David flyttar till Stockholm. Ted bor i Melbourne. Karin E i Uppsala. Nicole och Martin i Lund. Förvisso en anledning att åka och hälsa på folk.